Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Munken såg ut som en tiggare, men hans bruna ögon lyste
så välmenande gott, att Hjelm genast fattade förtroende för
honom.
— Vadan sitter du här, min son? Ditt ansikte synes mig så
bekymrat... Har du kanske deltagit i den förfärliga
stormningen och ångrar nu din synd?... Visserligen voro
Magde-burgarna protestanter och som sådana kättare. Men de voro
först och främst människor och Herren Gud har sagt: Frid vare
på jorden bland mänskornas barn ... Och visserligen var
Magdeburg en syndig stad. Men hämnden är min, säger Herren.
... Säg, min son, kväljer dig nu din svåra synd och alla de
ogärningar, du förövat? Ty har du deltagit i stormningen, har
du sannolikt många synder på ditt samvete. Du har då mördat,
plundrat, bränt och... nu ångrar du din synd. Svara, min
son!
Munken talade med en mjuk, melodisk röst, som smekte
Hjelms öra.
— Nej, min far, jag har icke deltagit i stormningen...
åtminstone icke som du tror. Jag stod på Magdeburgarnas sida
och försvarade kvinnor och barn, svarade Hjelm.
— Väl handlat, min son! Men vadan är då ditt öga så
sorgset? Du synes mig vara bekymrad intill döden.
— Ja, jag är bekymrad intill döden... Och jag vill dö,
mumlade Hjelm.
— Så ung och tänker redan på döden! Slå bort de där
tankarna, min unge vän! De äro syndiga och misshagliga för
Madonnan och vår Frälsare. Om du lider, så tänk på honom
som dog på korset för våra synders skull.
Hjelm teg.
— Säg mig då, vad som bekymrar dig. Kanske jag kan
giva dig någon tröst, yttrade munken och satte sig ned vid
Hjelms sida på vägkanten.
— Icke tror jag att ni, min fader, kan skänka mig någon
tröst — det kan ingen, om icke ett underverk sker... men
jag vill ändock delgiva er orsaken till min sorg.
— För alla finnes tröst och underverkens tid äro ej förbi,
yttrade munken allvarligt. Men säg mig nu, min son, vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
