Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Och detta bidrog icke att skingra dysterheten i hans lynne.
En förmiddag, dl han mer än vanligt mörk till sinnet satt
vid fönstret i sjuksalen och grubblade, kom syster Cecilia fram
till honom och frlgade om han icke ville följa med henne ut.
Han sig pl henne ett ögonblick men teg.
Dl fattade hon hans hand och drog honom med sig. Han
reste sig likgiltigt och följde henne.
— Se hur vackert solljuset skiner! Se hur skön trädgir den
är! Och känner du icke hur ljuvligt blojmmorna dofta?
yttrade syster Cecilia, dl de kommit ut ur byggnaden.
Men Hjelm teg fortfarande under det han gick vid hennes
sida.
Det var strax före midsommar. Trädglrden stod nu i sin
vackraste högsommarprakt. På rabatterna glödde tulpaner,
lövkojor, violer, inbäddade i resedagrupper, och här och där
stodo högstammiga rosor: skära, purpurröda, vitgula
mossrosor, somliga i knopp, andra fullt utslagna. Och kring
gångarna sände vallmo och jasmin ut sin bedövande lukt.
Syster Cecilia gick omkring och vattnade och ansade sina
kära blommor. Det var synbarligen hennes käraste
sysselsättning. Det vemodiga, nästan lidande draget i hennes bleka
ansikte hade lämnat rum för uttrycket av stilla glädje. Och
ibland, då hon böjde sig ned över någon ovanligt vacker
rosenknopp, kunde hon se nästan skälmsk och leende ut.
De hade nu hunnit till slutet av trädgården och kunde
skymta den höga muren, som sträckte sig på ett kort avstånd
från de yttersta träd- och buskgrupperna. Hjelm såg den och
det glänste till i hans öga. Men hastigt slog han ned dem för
att icke visa någon rörelse. Ty i närheten märkte han flera
munkar och nunnor, som skarpt iakttogo honom.
— Här slå vi oss ned en stund, sade syster Cecilia och
pekade på en bänk, som stod under en lind.
Hon satte sig och tog fram sin virkning. Hjelm slog sig ned
vid hennes sida.
Mellan lindens löv silade solskenet svagt ned och satte av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
