- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
180

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

ljusa fläckar på gångens sand. Där var svalt och skönt, de
brusande tankarna i Hjelms huvud lade sig så småningom och
han kände sig lugn. Det var verkligen ganska behagligt att
sitta så här vid den blida syster Cecilias sida och lyssna till
syrssången och fåglarnas kvitter.

— Du sörjer över något? vände sig syster Cecilia slutligen
till Hjelm.

Men denne satt tyst och endast stirrade utöver trädgården.

Syster Cecilia såg på honom.

— Men varför vill du icke svara mig? yttrade hon mjukt.
Vi ha ju dock blivit goda vänner.

— Ja, du har varit mycket snäll mot mig under min
sjukdom, svarade Hjelm.

— Du var sjuk och du behövde min hjälp. Men säg mig nu,
min vän, varöver du sörjer? Är det över Gretchen? frågade
syster Cecilia.

— Ja, det är för Gretchens skull, svarade Hjelm.

— Är det inte mera?

— Men vad intresserar allt detta dig! yttrade Hjelm retligt.

Han var ännu ytterligt nervös efter den hjärnfeber som han

genomgått och hade svårt att behärska sig.

Men den blida syster Cecilia visade intet missnöje över hans
svar utan yttrade endast:

— Alla som lida intressera mig och du är ju en av dem.
Se så, tala om för mig, vad du sörjer över.

Hon behandlade honom nästan som ett barn. Och den bålde
krigaren lydde henne.

— Jag vill ut härifrån. Jag vantrivs här. Och en vacker
dag kommer jag att rymma, utbrast han häftigt.

— Rymma!... Ryjmma!... mumlade syster Cecilia för sig
själv.

Hon tystnade och såg upp mot rymden, där svalorna seglade
i vida ringar, ögonen blevo dunkla och skådade med ett
frånvarande uttryck framför sig.

— Rymma!...

Så strök hon sig sakta över pannan, liksom för att bortjaga
en tanke och vände sig åter till Hjelm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free