Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
givningen till det lilla huset i hörnet av Bürgerstrasse och
Jesper Skoflickares gränd i Magdeburg, blev han varm. Och då
han såg, vilket spänt intresse som lyste ur syster Cecilias
vänliga ögon, började han i flygande fart berätta om Gretchen
och sin lyckas tid.
Aldrig hade han kunnat tro att den stilla syster Cecilia, som
delade sin tid mellan sjuksängar och mässor och trädgårdens
blomster, kunde vara en djupt uppmärksam åhörarinna av så
värdsliga ting som en älskog mellan en ung soldat och en
liten borgarflicka.
Men det var hon. Hennes ögon fingo en glans, som han
aldrig sett förut. Virkningen och krokarna hade fallit ned på
sanden. Hon hade tydligen glömt sin nunnedräkt, glömt
klostret, glömt sina sjuklingar och mässor och hon lyssnade till
hans berättelse likt ett sagolystet barn till sin moders ord.
Men icke kunde väl Hjelm för en nunna, för klostersystern
Cecilia berätta allt sådant det i verkligheten tilldragit sig. Icke
kunde han för henne skildra alla stormningens fasor, icke
kunde han ens antyda den förfärliga scenen i sängkammaren i
vapensmedens hus.
Icke kunde han väl detta! Och även om han i dunkla ord
försökt, hade syster Cecilia aldrig förstått det. Hennes naiva
fågelöga hade aldrig, ej ens i drömmen skådat sådan
skändlighet. Och därför ändrade han litet då så behövdes. Men då
så icke var förhållandet, skildrade han sin kärlek och sin
lyckas tid med all den saknadens längtan, som höll på att
överväldiga hans själ.
Han berättade om sitt första möte med Gretchen på vallen,
då höstdagens sol gick ned bakom purpurgyllne moln. Han
skildrade de stilla vinterkvällarna i hennes lilla kammare med
blommorna i fönstret och sybordet därinvid. Hur han kunde
sitta i timtal och se på henne, medan hennes flinka fingrar
broderade och sydde. Och han beskrev hur hon såg ut. Hur
gyllne blont hennes hår, huru djupblå hennes ögon, hur smal
hennes midja, hur späd hennes fot! Han talade i så varma
ordalag, en så uppriktig förtjusning lyste i hans ögon, att den
blida systern icke kunde återhålla ett leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
