Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Eller när han berättade om deras promenader i parkerna
och vallarna under vårkvällens ljusa himmel!...
Då var det som om ett minne från gångna tider glimtat i
syster Cecilias ögon. Ett minne som under långa år legat
djupt begravet i hennes bröst, men som nu vid anklangen från
en besläktad själ steg upp.
Hjelm märkte glimten och log. Och syster Cecilia log emot
honom. Han sträckte handen emot henne och hon tryckte den.
Och i ett nu föreföll det dem som om de känt varandra sedan
flera år tillbaka, som om de alltid varit goda vänner och delat
varandras både glädje och sorger.
Syster Cecilia var icke lik sig själv. Vadan denna eld i
blicken, detta nästan trånande leende kring läpparnas linjer, denna
skära rodnad på hennes kind? Mången gång hade Hjelm hos
Gretchen sett samma blick och samma leende. Och trots syster
Cecilias kolsvarta hår och nötbruna ögon återfann han i
hennes ansikte drag som påminde honom om Gretchen. Ty ingen
kvinna — om hon verkligt älskar — kan undgå det trånadens
och lyckans insegel, som då trycktes på hennes panna.
Och när han talade om Magdeburgs stormning! Om
kämpandet, om slaktandet, om branden och plundringarna. Hur
syster Cecilias ögon då lyste av medkänsla med de olyckliga,
som måst undergå alla plågornas kval!
Men just som Hjelm var mitt uppe i striden och berättade
om Pappenheims angrepp, om Falkenbergs död, om hans
kamraters och hans eget motstånd mot fiendens övermäktiga
härmassor, om barrikaderna, om kvinnornas deltagande i striden,
om de fega borgaresoldaterna, om hur han, så snart tillfälle
gavs, skyndade till vapensmedens hus för att rädda Gretchen
— då tystnade han plötsligt.
Syster Cecilia blickade upp förvånad.
— Hur är det? Varför fortsätter du ej din berättelse?
Hjelm svarade ej.
-— Nå men hur är det min vän? frågade syster Cecilia än
en gång.
— Ingenting, svarade Hjelm, det var blott en stygg tanke,
som föll mig in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
