Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226’
luckor i de kejserliges skaror. Ingenting kan längre hejda dem.
Allt upplöses i den vildaste flykt.
Pappenheim rasar och svär. Fjorton svenskar har han med
egen hand nedhuggit. Själv är han helt och hållet betäckt av
sår. Då han ser, att ingenting kan bringa hans män till sans
och lydnad, vänder sig hans ursinne mot dessa. Och liksom
förut svenskarna hugger han ned sina egna soldater.
— Stympare! Drängar! Fega uslingar! ryter han, då han
spränger efter dem och hugger dem i nacken.
Och den gamle Tilly som ännu aldrig förlorat en drabbning!
Han är utom sig av harm, av förtvivlan, då han nu ser segern
ryckas sig ur händerna.
Hans häst blir skjuten. Han springer trots sitt sår upp på
en ny för att göra ett sista försök att än en gång föra sina
trupper i elden och vända lyckans hjul.
Men förgäves! De vilja icke höra honom mer. De lyda
honom icke.
Han hotar. Han ber. Han gråter. Soldaterna kasta bort
sina vapen, skynda förbi honom och fly utåt fältet åt byn
Göbschelwitz till.
I den allmänna flykten drages den gamle med. Men han vill
icke. Han stretar emot. Men till sist måste han med en diup
suck rida efter för att icke bliva tillfångatagen.
Han spränger i väg utåt fältet för att uppsöka Pappenheim
och några andra underbefälhavare.
Då kommer Benranglet stormande. Han får se Tilly. Han
känner igen honom.
— Du vore allt ett bra kap, tänker han och störtar efter
honom.
Tilly märker förföljaren och skyndar undan.
Men långe ryttmästaren har snabbare häst. Snart har han
hunnit upp den gamle. Han vill dock icke göra honom illa
utan fattar gubben i värjgehänget.
— Giv dig! Giv dig! ropar han.
Men Tilly svarar ej. Han söker kränga värjgehänget av sig.
Då fattar Benranglet honom i kläderna.
— Giv dig! Giv dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
