Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227’
Tilly endast manar på sin häst.
Då blir Benranglet vred.
— Jaså, du vill icke godvilligt giva dig. Då skall du få se
på annat. Jag skall väl få dig medvetslös och så kunna föra
dig med mig, ryter Benranglet.
Med pistolkolven ger han den gamle slag på slag i huvudet.
I häftigheten träffa de överallt: skuldra, rygg, arm.
Men Tilly endast böjer sig fram i sadeln, biter ihop tänderna
och sätter sporrarna i hästen.
Allt hårdare smäller Benranglet på med pistolkolven. Jo,
det här vore en fångst att föra fram till kungen.
Tilly vacklar i sadeln och känner att han är nära att förlora
sansen.
Men då, i sista ögonblicket, får en av hans överstar se
uppträdet. Han skyndar sin gamle general till hjälp.
Bakom Benranglets rygg kommer han sprängande och
skjuter långe ryttmästaren genom ryggen. Benranglet faller av
hästen. Tilly är räddad.
I snabbaste fart rida han och översten från slagfältet. Snart
stöta de på Pappenheim och Fürstenberg, som långsamt, liksom
motvilligt begivit sig därifrån. Alla fyra rusa tysta framåt.
Pappenheim ser bister ut. Tilly är blek av blodförlusten och
kan ej återhålla en och annan tår, som dallrar ned för den
fårade, avmagrade kinden.
— Vad skall kejsaren säga!... Och Wallenstein! Hela mitt
glänsande segerrykte har gått förlorat... Jag önskar jag
stupat i striden.
Vid randen av skogsdungen märka de att några regementen
walloner fattat posto.
Det lyser till i Tillys och Pappenheims ögon.
— Bravo gossar! Ni tänka hålla stånd, yttrar den förre. —
Men icke tjänar det mycket till, mumlar han för sig själv.
— Se ditåt, general, svarar en överste. Cronbergarna
komma!
Tilly svängde om hästen. Och verkligen! I bästa ordning,
liksom vid en mönstring, kommo Cronbergarna, »de
oöver-vinnelige», sprängande mot dem, då och då hälsande ett svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
