- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
247

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247’

röst. Hjelm och Stjernstråhle sa’ ju med bestämdhet, att de ej
synts vid regementet. Och icke häller funnos de bland de
sårade. Då måste de ju vara döda. Men jag vill dock ännu en
gång se dem. Och sedan begrava dem. Stackars Benrangel!
Stackars kapten Lars! Det var alltså er sista strid.

— Jag tycker det låter som Clärchens röst, yttrade
Benranglet.

— Clärchen! Hon har väl givit sig i väg med hären, menade
kapten Lars.

— Clärchen överger aldrig sina vänner, brummade
Benranglet.

... Från lik till lik har jag gått och sökt men ingenstädes
funnit dem. Slätten är ju också så förskräckligt stor... nära
en mil i fyrkant. Första dagen sökte också Stjernstråhle och
Hjelm. Vi togo var sin bit. Men ingenting funno vi... Nu är
jag så trött att jag knappast orkar längre. Jag tror jag måste
sätta mig ned och vila en stund.

— Ta mej tusan är det icke Clärchen! viskade Benranglet.

Han böjde undan några grenar och försökte speja, men
snåret var för tätt.

— Clärchen! ropade han då sakta.

Den unga flickan — ty det var Clärchen — hade slagit sig
ned på en mossig sten och lutade huvudet i händerna. Hon
spratt till vid ljudet och såg åt det håll, varifrån det kommit.

— Clärchen! ropade Benranglet högre.

— Vem ropar?

— Kom hit får du se!

Flickan böjde undan buskarna och steg fram.

— Ah, du min skapare! Se Benranglet och kapten Lars!
utropade hon och slog händerna samman av förvåning.

Hon betraktade dem närmare. Så brast hon plötsligt i häftig
gråt och sjönk ned på knä bredvid dem.

— Så bleka ni äro. Så eländiga ni se ut. Och så mager
kapten Lars blivit.

Och stora tårar runnö ned för Clärchens kinder och bröstet
skakade av snyftningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free