- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
287

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287’

Hjelm. Men därtill har du ingen anledning. Och förresten kan
jag tala om för dig att Cecilia nu är gift. Vi skola besöka
henne en dag; hon blir mycket glad över att få göra din
bekantskap.

— Men nu måste jag gå till mina släktingar. De undra väl,
var jag varit hela tiden ... Och du kommer upp till oss i
morgon. Det är bättre det än att nu föreställa dig för dem,
yttrade Gretchen sedan Hjelm avslutat sin berättelse.

Och efter en varm kyss och en glad vinkning med handen
var hon försvunnen och Hjelm satt åter i hörnet, ensam med
sina drömmar.

Om en stund kom Stjernstråhle in. Men det var icke den av
dans och kurtis uppsluppna Stjernstråhle som nu inträdde, det
var en trist ung man med trötta ögon och ett melankoliskt
leende på läpparna.

— Vad nu? frågade Hjelm. Vad kommer åt dig? Du ser ju
ut som en man som nyss begravt sin unga hustru.

— Jag har så gjort också, svarade Stjernstråhle.

— Hå? Vad sade du? Skulle dansens virvlar möjligtvis
omtöcknat ditt förstånd?

— Nej, det är som jag säger. Jag har nyss varit med om en
begravning.

— Asch! Prata strunt!... Tala om vad som inträffat.

— Det är en mycket bedrövlig historia.

— Ja, jag kan märka det. Men vad är det då?

— Jo, den där vackra prinsessan, den där röda
sammetsmasken som jag för en stund sedan talade med dig om ...

— Hon som var så gudomligt skön och som du var blixt kär
uti och kurtiserade så vilt... Kanske hon inte alls var skön,
när masken kom av?

— Jo-o då.

— Nå då så! Eller kanske hon gett dig korgen?

— Kan du gissa vem det var?

— Hur skulle jag kunna det.

— Nej, det är så sant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free