Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288’
— Nå, fram då med vad som hänt!
— Jo, det var så, började Stjernstråhle, att jag som jag
nämnde för dig verkligen fäst mig vid den där röda
sammetsmasken. Jag tyckte att hon hade den vackraste växten och var
övertygad om att hon var den skönaste på balen ...
— Hm! menade Hjelm.
— Och det var hon också, återtog Stjernstråhle.
— Nå, då har du väl intet att beklaga dig över?
— Icke det! Vänta skall du få höra ...
Vi hade just dansat ett varv och slagit oss ned i ett litet rum
där vi voro ensamma. Jag bad henne taga utav masken.
— Kanske sedan, yttrade hon leende.
Men jag var ivrig, jag kramade och tryckte henne intill mig
och ville försöka med våld blotta hennes ansikte. Men då blev
hon ond, sköt mig ifrån sig, och det var icke långt ifrån att hon
sprungit sin väg.
Jag måste naturligtvis giva med mig, göra avbön och heligt
lova att icke vidare göra något försök att taga av henne
masken.
Och jag lovade och bedyrade. Då lugnade hon sig och vi
satte oss åter och fortsatte samtalet.
Jag tyckte det var besynnerligt att hon så noga ville ha reda
på mitt liv och i synnerhet på mina kärleksäventyr.
Kanske jag kan göra henne svartsjuk, tänkte jag i det jag
drog till med den ena historien vildare än den andra. Mycket
var väl sant, men mycket diktade jag upp. Hon lyssnade med
synbart intresse, medan de stora blå ögonen lyste allt livligare.
Till sist frågade hon mig, om jag icke haft någon käresta
där hemma i Sverige innan jag drog ut i kriget.
— Det kan väl hända. Jag har haft så många kärestor, att
jag knappast kan komma ihåg dem alla, svarade jag, mitt
dumma nöt.
— Jaså, mumlade hon och såg mig djupt in i ögonen.
— Aha, tänkte jag. Nu har hon blivit svartsjuk och kär.
Jag skulle just lägga armen kring hennes liv och trycka
henne intill mig, men vet du, vad som då inträffade, Hjelm?
— Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
