Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren - IV. Giv honom två tusen dukater till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323’
lenstein tyst, grubblande och lyssnande på henne. Men icke ens
hennes sånger kunde helt förjaga det dystra och stränga
uttrycket i hans ansikte. Så reste han sig, kysste henne på
pannan och gick åter upp i sitt arbetsrum, där han ämnade
tillbringa en god del av natten med att beskåda himmelens
stjärnor.
IV
GIV HONOM TVÅ TUSEN DUKATER TILL!
Två unga kejserliga fänrikar stodo på en höjd innanför
wal-lensteinska lägrets förskansningar och pratade. Nedanför dem
utbredde sig den vida Nürnbergsslätten i all högsommarens
prakt. De spejade åt söder.
Plötsligt utbrast den ena av dem:
— Se, nu komma de!
— Ja, verkligen, svarade den andre.
Vid skogsbrynet syntes en mängd ryttare träda fram.
Slingrande som en orm gick tåget. I solskenet kunde de tydligen
urskilja deras glimmande pikar och harnesk, de storvuxna
hästarna, de fladdrande standaren. Efter dem, kantade på alla
sidor av ryttare, följde en mängd vagnar. Tåget avslutades av
en väldig kreaturshjord, bestående av oxar, kor, får och svin.
— De kroaterna! Nu ha de återigen tagit en fora från de
svenske hundarne, utbrast den förste talaren.
— Det är den första på lång tid. Sedan svenske kungen
kom på den tanken att låta sina rytteriavdelningar åtföljas av
fotknektar, beväpnade med pikar och musköter, ha de våra
blivit tillbakaslagna och fått många foror bortrövade. Men nu
ha vi tagit hämnd. Och vilken skulle utfört den om icke
Iso-lani, kroaternas hövding, den fruktansvärde generalen. Icke
underligt att han kallas svenskarnas gissel.
— Ja, han har blivit dem för svår. Men det är för övrigt
icke underligt, att han söker utmärka sig på alla sätt. Han har
erhållit stora belöningar av hertigen.
— Ja, hertigen är mycket frikostig, han belönar sällan en
tjänst med mindre än tusen daler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
