Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - IV. Giv honom två tusen dukater till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324’
— Han är lika frikostig med det, som med att hänga folk.
Allt går med samma schwung. Och sannerligen när man står
inför hans stränga anlete, man vet om det ena eller det andra
skall bliva ens lott... Men se, nu har hela truppen kommit
fram ur skogen.
Vid midsommartiden hade Gustav Adolf med täten av sitt
rytteri ridit in i Nürnberg, där han mottagits med förtjusning
av borgarna. Han lät hären, 18,000 man, slå läger omkring
staden. »Nürnberg», sade han, »är min ögonsten, som jag
efter yttersta förmåga skall skydda.»
I början av juli drog Wallenstein såsom överbefälhavare
för de kejserliga härarna med 30,000 man mot Nürnberg och
lägrade sig på en höjd en mil väster om staden med en
gammal slottsruin, Alte Feste, högst uppe. Förbundet med Gustav
Adolf hade icke kommit till stånd. Den blonde svenske
kungen som var en både klok och försiktig herre, trodde den
mäktige och intrigante hertigen så där lagom och lät icke lura sig.
Han ville alldeles icke lämna ifrån sig några regementen.
Wallensteins hårda ansikte blev ännu hårdare och så lät han
värvningstrummorna gå och tågade mot Nürnberg. Här lågo
de båda härarna under de ovanligt heta sommarmånaderna
och bevakade varandra, medan sjukdomar härjade bland
trupperna och proviantbristen blev allt större. Man högg från
varandra den ena föran efter den andra. Isynnerhet voro
kroaterna under deras djärve och temperamentsfulle general
Iso-lani mästare i den konsten. Och nu hade de återigen
bemäktigat sig en svensk fora.
Upphävande höga rop och skrattsalvor och svängande
pikarna redo kroaterna in i lägret. De voro i allmänhet stora,
grovvuxna män med yvigt, svart skägg. De svarta lockarna
flöto långt ned på deras kragar. Fantastiska, trasgranna
dräkter med brokiga, färglysande band och fjädrar på hattar och
tröjor.
Mitt bland dem syntes några tillfångatagna svenska soldater.
De sutto mulna till häst med bakbundna händer, berövade
sina vapen och brydde sig föga om stojet och glädjetjuten
omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
