Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VI. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364’
sammankallat sina generaler och överstar. Det var för att
inhämta deras råd och inlägg med avseende på planen.
Denna gillades av alla. Skulle man storma fanns ingen annan
möjlighet än att, som kungen framhöll, göra det dels från
passet mellan Burgstall och floden dels från skogsåsen väster om
lägret. Kungen själv skulle naturligtvis föra befälet över det
hela. Åt Nils Brahe anförtroddes ledningen av fotfolket och
hertig Bernhard av Weimar fick i uppdrag att med åtskilliga
regementen från skogsåsen överrumpla fienden. Då greve Nils
fick befälet över samtliga fottrupperna, anförtrodde kungen
befälet över Gula Brigaden åt överste von Drake. Tidigt på
morgonen innan gryningen skulle stormningen börja och man
åtskildes var och en till sina troppar för att söka stärka sig
med några timmars sömn i den kvava sommarnatten.
Benranglet gick till sina vänner, vilka bivuakerade i brynet
av en skog. Som officerare hade de kunnat slå upp ett tält,
men de föredrogo att tillbringa den varma natten under bar
himmel. Två av dem, kapten Lars och unge Stjernstråhle
hade redan somnat, men Hjelm låg vaken och tänkte på sin
Gretchen och på syster Cecilia, den unga fru Redlich.
Han såg en lång skugga skymta fram ur mörkret. Det var
Benranglet.
— Nå, hur blir det? frågade han denne.
— Tidigt i morgon innan solen går upp skall stormningen
företagas.
— Bravo! ropade han så högt att kapten Lars vaknade,
lyfte på ögonlocket och gav till en grymtning.
— Vad är det? Kan man då icke få sova i fred, brummade
denne.
— I morgon skola vi slåss, svarade Benranglet.
— Bravo! Så kan man få ge dem ett nyp, innan vi draga
hädan mot norden.
— Mot norden! Du längtar då hem, kapten?
— Visst längtar jag hem. Och det gör kungen också!
— Och därför är du väl glad att vi nu dragit bort från
Nürnberg.
— Ja, och därför att det icke bär längre söderut, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
