Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
27
kunna bli så förtörnad på ett av sina barn, som hon nu
blev. Hon, som icke kunde erinra sig någonsin hava rört
någon av dem, hon gav nu sin yngsta och käraste son en
eftertrycklig örfil, öppnade därpå dörren och knuffade ut
unge herrn, som vid dessa åtgärder av söta mamma blev
så förbluffad, att han icke visste, om han var vaken eller
drömde.
Sedan unge herrn sålunda blivit körd ur rummet, gav
översten prostinnan en färgrik skildring av händelsen
kvällen förut. Översten förklarade bestämt, att antingen skulle
Fredrik avbedja sitt fel hos honom och hans dotter, eller
ock måste prostinnan genast skicka honom ur hemmet, så
framt hon icke ville, att han, översten, skulle taga sin
hand ifrån henne och den äldre sonen.
Översten väntade, att prostinnan genast skulle kalla in
sin son och befalla honom bedja om ursäkt; men den värda
frun visste mer än väl, att det icke skulle lyckats henne
att förmå Fredrik därtill; därför gjorde hon det icke.
»Herr överste, redan i morgon skall Fredrik lämna
hemmet», sade hon och drog en djup suck, »och jag får
bedja herr översten vara förvissad om, att jag är djupt
bedrövad över vad som hänt. Gossens straff skall bli att
icke få vistas hos mig, när herrskapet äro på Timasjö —
Den Högste vet, huru djupt denna händelse grämer mig,
och huru smärtande det är att veta översten vara
missnöjd.»
Dagen därpå foro Fredrik och prostinnan in till staden.
Hon blev borta i tre hela dagar; men då hon återkom,
medförde hon fyra flickor och den engagerade guvernanten.
Ännu en vecka, och prostinnan hade ytterligare två
elever, allt genom Bromérs försorg. Undervisningen tog nu
sin början.
Elvira var lika litet något underdjur av flit eller
fattningsgåva som av dumhet eller lättja. Lärarinnan hade
varken mer eller mindre arbete med henne än med någon
av de andra; det enda, vari Elvira utmärkte sig, var
genom hjärtats godhet och en vacker klar röst, som intog alla
då hon sjöng sina små visor. Mot kamraterna var hon
hjälpsam och vänlig, kunde giva ifrån sig allt vad hon
ägde, för att bereda dem ett nöje, och blev i följd härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
