Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
san ifrån sig. »Jag kan våga min nyss skjutna hare på, att
du och Armida varit i delo med varandra; men du brukar
just icke taga dig så-djupt av vad hon säger. Har du
verkligen gråtit över den älskvärda frökens ord?»
»Ja, Fredrik, och det är icke första gången. De göra
alltid ont här», Elvira lade handen på hjärtat, »och det
därför, att de riktas mot min far. Han, som varit och är
så god mot mig, och sedan •— nå, sedan harmar det mig
så att jag gråter. Det förefaller mig, som om jag till vad
pris som helst måste bli ett förnämt fruntimmer. Ja, jag
vill och skall bli grevinna, för att visa Armida, att...»
» ... Du är en toka», inföll Fredrik skrattande. »Jag
undrar vad det är att stå efter att bli grevinna. — Nej,
du, då vet jag något bättre, som du borde ’bli.»
Fredrik tog plats vid hennes fötter, och lutande sitt
huvud i Elviras knä försökte han intaga en så bekväm
ställning som möjligt, varefter han fortsatte: »Vill du veta,
vad du bör bli?»
»Åh nej, det är väl ändå endast något av ditt vanliga
gyckel, och jag är ej stämd för dylikt.»
»Jag ämnar tala allvar», försäkrade Fredrik, lyfte upp
huvudet en liten smula och såg på Elvira. Hans ansikte
såg verkligen allvarligt ut.
»Nå, vad vill du jag skall bli, så att jag slipper höra,
att jag är klädmäklare- och pantlånaredotter!»
»Du skall bli ett helgon.»
»Var det icke, som jag sade, att du bara skulle gäckas,
och det är bra obeskedligt av dig, då jag är ledsen.» Elvira
vände bort huvudet, färdig att åny© utbrista i tårar.
»Du bedrager dig, jag gäckas icke med dig. Du skall
veta, att jag just nyligen läst om den heliga Cecilia, och
då tänkte jag, att varje kvinna borde bli ett helgon. —
Om du, Elvira, bleve riktigt from och mild; om du aldrig
bleve ond eller kände dig retad av Armidas ord och icke
gåve henne lika många sår igen, som hon ger dig, utan i
stället bevisade henne alla möjliga tjänster, då hon är
svår mot dig, så skulle hon icke fortsätta med sina elaka
utfall mot dig. — Nej, hon skulle tvingas att hålla av dig.»
Fredrik tystnade. Elvira satt en lång stund och teg;
därefter yttrade hon helt saktmodigt: »Du kan nog hava
rätt, och jag skulle nog vilja försöka göra som du säger;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
