Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
35
ligt att än en gång få se dig», tillade hon vänligt. »Jag
har ofta tänkt på dig och undrat, vart du tagit vägen.»
»Hennes nåd är alltför god», stammade Lotta.
»Nå, min kära Lotta, var har du vistats under de år
som flytt?» frågade översten.
»Jag har i femton år tjänat hos herr Bromér», svarade
Lotta och reste upp det sänkta huvudet.
»I femton år! — Det vill säga, Lotta kom dit tre år efter
det Lotta lämnat tjänsten hos" min svärfader», återtog
översten.
»Ja, jag kom till herr Bromér samma år hennes nåds
syster dog», sade Lotta och såg stadigt på översten.
»Har du det bra, där du är?» frågade hennes nåd, tvärt
avbrytande samtalet.
»Ja, jag kan ej önska mig det bättre.»
»Vad är han för karl, din husbonde?» översten
upprepade Bromérs namn flera gånger, liksom han velat övertyga
sig, att det var honom fullkomligt främmande.
»Han är köpman», genmälde Lotta och neg. Hon ansåg
det nu kunna vara slut med förhöret, något som översten
likväl icke tyckte, emedan han hejdade henne med ett
nytt spörsmål.
»Bor din husbonde här på orten?»
»Nej ! Endast hans dotter, som är i pension på Altorp.»
— Med detta svar ilade Lotta sin väg, så att hon hann upp
Elvira.
Elvira började nu i sin tur förhöra Lotta. Hon ville veta,
huru Lotta kände översten, varför hon aldrig talat om
honom eller att hon tjänat hos hans svärfader m. m.
Den unga flickans nyfikenhet blev dock snart undanträngd
av andra tankar. Hon kunde icke förgäta, huru bländande
skön Martha var, och icke heller den ton, varmed Armida
yttrat sig om henne själv. Hon tyckte sig vara den
olyckligaste människa på jorden, då hon betänkte, att Carl höll
mer av Martha än av henne, att man föraktade henne för
faderns skull, så att man icke hälsade på henne o. s. v.
Hon kom till- torparens ringa hem utan något intresse
för de fattiga, så upptagen var hon av sina egna lidanden.
»Ack», tänkte Elvira, »om jag levde den dag, då Carl
tyckte, att jag vore vackrare än den där fröken, då jag
vore förnämare än hon, och då Armida ansåge för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
