Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
57
gestfullt uttryck, att den uppväckt Sidneys uppmärksamhet.
Han flyttade blicken från den vackra spelerskan och fäste
den på sin granne. — Han hade återfunnit den, han i två
hela dagar sökt förgäves.
D’Orbeau viskade några ord i örat på Bromér; men han
var lika döv för dem som för dotterns uppmaning.
Elviras ögon fylldes med tårar, och hon stammade: »För
himlens skull, monsieur, laga att ni får honom härifrån,
eljest skall han bestämt få ett av sina nervanfall.»
Sidney vidrörde nu Bromérs skuldra: »Monsieur, er
dotter mår illa !» sade han.
I ögonblicket vände Bromér på huvudet och såg på
Elvira. Hon var dödsblek.
Spelets förtrollning var bruten. Han tog några steg för
att avlägsna sig, men vacklade i detsamma och hade fallit
baklänges i golvet, om icke Sidney mottagit honom i sina
armar. Bromérs ansikte förvreds; fradgan stod honom om
läpparna, och han skälvde under spasmodiska ryckningar.
Det blev stor uppståndelse. Åskådare samlades omkring
den sjuke, vilken likväl genom Sidneys försorg inom några
ögonblick bortfördes.
Den vackra damens följeslagare hade varit bland dem,
som gått från spelbordet för att kasta en nyfiken blick på
den sjuke. Han återvände likväl genast till sin plats.
»Var det någon, som svimmade?» frågade damen, utan
att vända ögonen från spelet.
»Det var en gubbe, som fick konvulsioner», svarade den
tillfrågade.
»Vet man, vem han är?»
»Han är svensk och landsman till oss.»
»Hans namn?»
»Bromér.»
Damen, som icke ens för en sekund flyttat blicken från
numren på den gröna duken, vände sig helt hastigt om
och såg på sin följeslagare med ett mörkt ögonkast.
»Jaså, den där Elviras far, procentaren och pantlånaren !
Jag trodde, att man här skulle vara besparad obehaget av
att sammanträffa med dylikt folk.»
I detsamma hon uttalade dessa ord på sitt modersmål,
bar man ut Bromér. Den djupt bedrövade Elvira gick
förbi spelerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
