Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
63
»fruktar jag dock, att välvilja är den enda känsla ni hyser
för mig. Jag hade likväl hoppats något mera!»
»Ni äger min vänskap; vad jag sade, dikterades av den.
Jag kommer att sakna er mycket under den korta tid vi
skola vara skilda.»
»Korta tid!» upprepade Sidney. »Varav vet ni, att den
blir kort?»
»Om några veckor skola vi återse varandra ! Jag tror det!»
»Och när vi då mötas, i fall det sker, huru skall ni hälsa
mig?» frågade Sidney.
»Med lika stor glädje, som jag nu skiljes från er med
saknad.»
»Mon ami», inföll madame d’Orbeau, »jag tror ni
tilllåter er den bristen på grannlagenhet att tala ett språk, som
jag icke förstår. — Monsieur, detta är en synd mot
artigheten, den jag icke tilltrott er.»
»Om tillgift, madame, jag skall genast rätta mitt fel»,
försäkrade Sidney, men vände sig det oaktat till Elvira,
bifogande på engelska:
»Ni måste tillåta mig att skriva er till, och ni måste öka
er godhet med att besvara min skrivelse innan ni lämnar
Wiesbaden. Ert svar skall avgöra, om jag kommer att
följa er eller begiva mig direkt härifrån till England.»
Sedan han sagt detta, började han med madame
d’Or-beau ett av dessa värdelösa samtal, som salongsdamen
älskar, och vilka äro så andefattiga.
Tidigare än vanligt skildes Elvira från madame d’Orbeau
och promenaden..
Mot aftonen kom Sidney Lembourns betjänt med ett brev
till Elvira. Något senare skulle han avhämta svaret.
Elvira mottog själv brevet. Långsamt bröt hon
förseglingen, och ännu långsammare uppvecklade hon brevet. —
Hon kände en förkänning av att något plågsamt skulle
träffa henne. — Skrivelsen lydde:
»Miss Elvira! Redan länge har jag önskat öppna mitt
hjärta och låta er läsa den skrift, som där är skriven för
er. Denna är ej lång; den innefattas i tre ord. Ni har
redan gissat dem. Jag behöver icke nedskriva dem. Ni
vet, huru de lyda. Att jag icke tolkat mina känslor, icke
sagt er, huru kär och dyrbar ni är för mitt liv, har kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
