Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
därav, att jag icke haft någon kunskap om de känslor ni
hyste för mig, antingen de voro välvilja, vänskap eller
kärlek. Jag fruktade att bli övertygad om att det icke var
denna sistnämnda, emedan det var den, som jag för min
levnads lycka önskade att ni skulle skänka mig.
Jag vill icke beskriva, huru jag håller er kär; jag vill
icke tala om den tillgivenhet, jag hyser för er. Allt vad
jag kunde säga er därom, bleve ändå endast ord, som icke
förmådde återgiva vad mitt hjärta gömmer. — Jag vill
blott säga er, att min känsla icke är ett barn av
ögonblicket ; den är något, som skall gripa in i mitt liv. Den är
så allvarlig, att den blott har ett mål — er lycka. Vad som
icke innefattar denna, kan icke bringa mig sällhet.
Därför, då jag nu frågar: Elvira, älskar ni mig nog högt
för att vilja i mina händer anförtro er framtid, binda er
för livet vid mig och bliva min maka? — så ber jag: tänk
endast på er egen sällhet och gör icke något avseende på
min !
För att våga bli en mans hustru, fordras, att ni skall hålla
honom lika kär som jag er. — För att kunna förena ert
öde med en annans, måste ni allvarligt och djupt älska,
eljest blir äktenskapets band en tung börda. Kärleken ensam
förmår göra ett av två.
Ödets växlingar känna vi icke; och för att lugnt kunna
möta dem såsom makar, böra människorna vara förenade
genom det heligaste och mäktigaste av alla band, kärlekens.
Min fråga, om ni vill bliva min maka, innefattar
sålunda: Älskar ni mig så högt, att ni vid min sida kan med
lika lätta steg gå den törniga stigen som den
blomsterströd-da vid en annans; är jag allt för er själ, likasom ni är allt
för min?»
Och nu, Elvisa, avvaktar jag ert svar. — Är det kärlek,
som fäster er vid mig, då skola vi icke mer skiljas; är det
åter endast välvilja, då skola aldrig våra vägar
sammanföras av
Sidney Lembourn.»
Elvira läste och åter läste detta brev, som föreföll henne
på en gång så kallt och ändå så varmt, så allvarligt och
ändå så ömt. Elvira grät, såsom flickor alltid göra, då de
icke veta vad de erfara. Hon grät, för det hon redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
