Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
om huru resan gått, huru hon mådde, etc. En stund talade
han om likgiltiga ämnen, men ställde därefter till Bromér
den frågan, om han bestämt dagen för vigseln.
Elviras hjärta hotade att spränga bröstet. Hon vågade
icke lyfta de sänkta ögonlocken.
Bromér utsatte lördagen, så att han kunde avresa från
Köpenhamn samma dag på aftonen; men Edvin tycktes
hava bråttom och yrkade, att den viktiga akten skulle äga
rum redan följande dagen. Då Bromér icke var böjd
därför, yttrade Edvin till Elvira:
»Jag vågar hemställa frågans avgörande till min brud.
— L^et domslut, hennes läppar uttala, underkastar jag mig.»
Elvira såg upp. Hon mötte faderns ögon, som blickade
på henne med ett uttryck, liksom han velat säga:
»Barn, hav icke alltför bråttom att övergiva mig!»
Elvira förstod uttrycket i hans blick och svarade:
»Min önskan är, att det blir så som min far bestämt.»
Hon såg nu på Edvin; hans ögon voro klara och
glänsande, men så kalla, att Elviras hjärta krampaktigt drog sig
tillsammans.
»Om lördag således!» sade han och steg upp,
tilläggande: »jag skall i morgon helt tidigt underrätta mig oin, huru
ni önskar tillbringa dagen. Nu förmodar jag, att ni
behöver vila, och därför avlägsnar jag mig.» Han kysste
Elviras hand och gick.
När dörren tillslöts efter honom, skulle hon velat
utbrista i tårar. En egen tungsinthet lägrade sig över så
väl henne som fadern efter Edvins uppträdande. Bromér
sade, då han bjöd henne godnatt :
»Är du fullt säker på att bliva lycklig såsom lady
Ca-sterton?*>
Visst var Elvira det. Omöjligt kunde man bli olycklig
såsom lady och hustru till en så ståtlig, så vacker man,
som av kärlek valt henne.
Oaktat Elviras läppar gåvo denna försäkran, och hon
själv var övertygad om sanningen därav, skulle hon velat
kasta sig till faderns bröst för att gråta. Ensatn i sitt
rum grät hon i det ställe ohejdat.
Elvira kände fruktan för den, vars maka hon skulle
bliva. Han föreföll henne så överlägsen, och hela hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
