- Project Runeberg -  Guld och namn / I /
110

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 ,

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

tankarna: »Det är något besynnerligt i Elviras
förhållanden, och jag måste söka utleta, varuti det ligger. Att
börja med, i vad förhållande står Elvira till denne Sidney?
Bra besynnerligt vore det, om icke här är kärlek med i
spelet. Det är ett något, som säger mig det.»

Artnida gick fram till en av speglarna, ordnade sitt hår
och betraktade sin bild, som, i parentes sagt, var ganska
täck. Efter att en stund hava studerat sin bild i spegeln,
fortfor hon i tankarna: »Aldrig skulle jag hava trott, att
den där skrangliga Elvira en dag skulle bli vackrare än
jag, och att hon skulle bliva gift med en man av börd.
Dessa företräden skall hon allt få betala mig. För att
kunna gagna mig själv, måste jag i första rummet utspionera,
i vad förhållande den där Sidney står till Elvira.
Upptäckten av en kärleksintrig kan föra mig till lycka, blott
jag handlar klokare än med Martha.»

Armida for med handen över pannan och mumlade: »Jag
hatar alla, som Carl älskat, och han har en gång älskat
Elvira. Bort med alla tankar på honom! Jag skall nu gå in
i biblioteket för att få mig en bok. Elvira och
engelsmannen äro väl i kabinettet, och ehuru jag icke är mycket
kunnig i engelska språket, förstår jag ändå så pass, att jag
kan sluta till vad som säges.»

Armida tog vägen in i biblioteket; men till hennes stora
ledsnad hade Elvira och Sidney ej tagit plats i kabinettet,
utan i arbetsrummet.

*



Vi, som kunna göra oss osynHga, begagna detta
företräde, smyga oss in i det lilla förmaket och stanna vid
dörren till arbetsrummet. Dörrgardinerna äro undanskjutna,
så att vi obehindrat kunna se ditin.

I en liten kåsös finna vi Elvira och Sidney sittande. Den
förstnämnda talar. Hennes röst ljuder klar.

»Nu, sedan jag sagt er, vilka känslor som förmådde mig
att giva lörd Casterton min hand», sade hon, »skall ni
förstå orsaken, varför jag befriade honom från bördan av att
framsläpa sitt liv vid min sida. Då jag, efter att hava
lyssnat till ert och hans samtal, beslöt att återlämna honom så
mycket som möjligt av hans frihet, så hyste jag likväl det
hoppet, att han icke skulle gå in på förslaget. Om han då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free