Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
det! Minns blott, att jag fört den frånvarande, den
misskände vännens talan !»
»Ja, hans, men icke min» ; viskade Elvira. »Er vänskap
för honom har gjort er partisk och kommit er att glömma
m’g- Jag trodde likväl, att ni höll av mig; men jag ser,
att så icke är. Mig älskar icke någon, alla övergiva och
anklaga tnig.»
Elvira böjde ned huvudet och grät.
Sidney fattade hastigt hennes händer och slöt dem hårt
i sina. »Vet ni vad ni nu säger?» yttrade han upprörd.
Elvira såg upp till honom, men sänkte genast blicken.
Sidney släppte hennes händer och reste sig hastigt.
»Orättvisan i edra ord skall ni säkert själv finna», sade
han ; »jag behöver därför icke vederlägga dem. Låt mig
nu, då jag bjuder er farväl, medföra den förhoppningen,
att jag icke talat förgäves, utan att ni skall lyda vännens
råd.»
»Jag skal! försöka!» stammade Elvira helt upprörd.
»Tack!» Sidney kysste hennes hand. »Och farväl!»
tillade han och vände sig mot dörren för att gå.
På tröskeln stod en hög och reslig gestalt.
»Casterton!» utropade Sidney.
Elvira reste sig hastigt; en häftig darrning genomilade
henne. — Edvin gick fram till sin fru.
»Jag ber om tillgift, för det jag inträder till er
oanmäld; men då man sade mig, att jag här skulle finna min
bästa vän, drog jag icke i betänkande att utan all ceremoni
träda över tröskeln till min hustrus helgedom. Er
ensamhet skulle jag icke vågat störa.»
Orden, tonen, minen, allt verkade pinsamt på Elvira.
»Ni behöver väl ej anmäla er, då ni besöker den kvinna,
som bär ert namn», sade Elvira; »jag stannar dessutom i
särskild förbindelse hos er, för det ni äntligen beslutit er
att uppsöka detta hem.» Elvira räckte honom handen.
Edvin bugade sig helt kallt, utan att fatta den, och sade,
vänd till Sidney: »Det gläder mig att återse dig, ehuru jag,
för att vara uppriktig, minst väntade att sammanträffa
med dig här. Jag hoppas likväl, att du icke låter skrämma
bort dig, utan att du kvarstannar oaktat det farväl jag
hörde dig uttala.»
Sidneys lugna blick vilade på Casterton, då han sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
