Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
som hade en inre röst oupphörligt tillviskat henne:
»Markisinnan dör, och du är icke hos henne.»
Helt tyst inträdde Elvira i kabinettet, som låg utanför
sjukrummet. Hon fann mrs Brow sittande där, som
det tycktes, försänkt i djup sömn. — Elvira gick med
ljudlösa steg förbi henne och låste försiktigt upp dörren till
sängkammaren. Den gick upp utan att göra något buller.
Hon vek undan gardinen, som var nedfälld.
Rummet upplystes av en svag nattlampa, som lämnade
den del därav, där Elvira stod, i fullkomligt dunkel. Dess
matta sken föll på sängen. Lutad över denna och
uppmärksamt lyssnande till markisinnans viskande röst, satt
Edvin.
Ett ögonblick blev Elvira stående med ögonen häftade
på gruppen, därpå drog hon sig tillbaka för att åter lämna
rummet, men hejdades av Edvins röst, som yttrade: »Min
tant, jag ger er i detta ögonblick en helig försäkran att
göra allt, vad jag förmår för hennes lycka; jag lovar att
uppfylla edra önskningar, och att de band, som förena oss,
aldrig av mig skola upplösas, med mindre hon skulle
komma att ohjälpligt kompromettera sig och mig.»
»Tack!» stammade markisinnan. »Låt nu kalla^henne,
min dotter ! ... Jag vill... vill... se ... Elvira.»
Edvin stod i minuten upprätt; men då han vän^g^sig om,
fann han Elvira vid sin sida. Hon sjönk ned på knä
bredvid sängen, fattade markisinnans avtärda hand och viskade:
»Här är jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
