Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
i samma ställning. Förskräckt lyfte han upp hennes
huvud. Hon var avsvimmad.
Edvin tog henne på sina armar och bar henne ut ur
rummet. Läkaren efterskickades, och Armida åtog sig att vara
hennes vårdarinna.
Överansträngning och själsångest hade så tagit på
hennes krafter, att doktorn i början var ganska orolig.
Elviras av naturen starka fysik segrade likväl och gjorde, att
hon, förrän läkaren vågat hoppas, tillfrisknade.
Under den tid, hon icke kunde lämna sängen, var
Armida ständigt hos henne. Edvin hade de båda första
dagarna även stannat hos henne: men då Elvira, så fort han
inträdde, föll i gråt, avlägsnade han sig och inskränkte sig
till att, då hon sov, smyga sig in och långa stunder betrakta
henne. Men om dessa besök förblev hon i okunnighet.
Då Elvira åter var frisk, hade några veckor gått över
markisinnans grav, som i enlighet med hennes till Edvin
uttalade önskan var bäddad på Tunaåkers kyrkogård, till
vilken Timasjö hörde.
Markisinnan hade yttrat: ’Jag vill icke att mitt stoft skall
vila i England. Vid din faders sida ligger hans maka. Jag
har därför rest hit för att dö. — Där hemma finnes icke
något hjärta, som älskat mig; du, Edvin, har aldrig gjort
det; men här finnes en, som icke med likgiltighet skall gå
över min grift, och därför vill jag sova den eviga sömnen
i hennes fäders jord.’
September månad nalkades sitt slut, då Elvira för första
gången lämnade sina rum. Hon var fullkomligt frisk och
hade i flera dagar haft doktorns tillåtelse att göra en
promenad, men det oaktat uppskjutit därmed.
Det var liksom Elvira saknat mod att återse Casterton.
Hon hade icke sett honom sedan första dagarna av sin
sjukdom. Hon visste, att överste Stangenskjöld med dotter
varit och gjort visit på Timasjö. De hade skickat sina kort
in till henne; men såsom sängliggande kunde hon
naturligtvis icke taga emot dem. Edvin hade i stället gjort det,
och Armida hade berättat, att de förlängt visiten så
mycket möjligt var.
Detta och mycket annat verkade, att Elvira med en egen
känsla av obehag motsåg mötet med sin man.
Elvira önskade och hoppades, att Edvin, sedan han av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
