Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
»Har jag då tillåtit mig detta?» frågade Elvira.
»Jag lämnar åt ert eget samvete att besvara den frågan;
jag vill icke såra er med att göra det.»
»Ah, ni skulle icke vara så grannlaga, i fall jag gjort
inig skyldig till minsta brott mot något, som kan hava
avseende på er heder», inföll Elvira. »Jag trotsar er
emellertid att kunna påstå, att jag låtit falla mig till last
någon handling, som kan kränka er eller mig själv. — Bevisa
det, om ni kan!»
»Har mellan er och Carl Brogren funnits någon ömmare
tillgivenhet? Vill ni vara så god och säga mig det»,
inföll Edvin.
Elvira svarade genast utan allt betänkande: »Jag har
såsom helt ung varit mycket fäst vid honom.»
Hon berättade därpå enkelt och sanningsenligt om sitt
tycke för Carl, och huru de båda drömt om att bliva ett
par.
Edvin åhörde henne utan att genom någon min eller
rörelse avbryta denna flärdlösa skildring av en ung flickas
första och barnsliga kärlek. När Elvira tystnade, sade
Edvin :
»Ni har alltså älskat denne man?»
»Han var den förste, för vilken jag hyste tillgivenhet»,
svarade Elvira.
»Och denna tillgivenhet har nu åter vaknat. Ni har
såsom gift träffat honom; ni har mottagit och även besvarat
brev från honom.»
»En enda gång har jag talat vid honom, och ett enda
brev har jag besvarat.»
»Det var redan ett för mycket!» utropade Edvin strängt.
»Lady Castertons handstil och namn i hennes första
älskares hand är en skymf för hennes man. Om ni vetat, vad ni
var skyldig mig och er själv, skulle ni icke tillåtit er att
stämma möten med herr Brogren, för att viska om en
kärlek, som är lika sårande för er som för mig. Ni har...»
»Lörd Casterton», avbröt honom Elvira, »väg edra ord
och glöm icke deri aktning, jag har rätt att fordra!»
»Jag glömmer den lika litet, som jag glömmer den, vilken
jag är skyldig mitt namn. — Ni har önskat leva skild från
mig; jag har gått in därpå; men villkoret var, att ni väl
skulle vårda min ära. Ni säger, att ni icke träffat herr
J o A Guld ocli namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
