Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Brogren mer än en gång. Ni har likväl mött honom hos er
amma en afton, och jag har själv med egna ögon sett, då
han avlägsnade sig från det andra mötet med er. — Jag
har icke velat säga er något under min tants sjukdom, icke
orda därom, så länge ni själv var sjuk; men nu torde ni
ursäkta, att jag förklarar min önskan vara, att ni
hädanefter handlar mindre obetänksamt.»
Elvira betraktade honom. Hon hade låtit honom tala till
slut; men det syntes ipå bröstets höjning och sänkning, att
därinom icke var så lugnt som blicken utvisade.
»Vad är er mening med att säga mig vad ni nu sagt?»
frågade hon.
»Att bedja er vara försiktigare för framtiden, i fall ni
beslutit er för att fortfarande leva skild från er man och
mellan honom och er lägga länder och hav», svarade
Edvin i en något mindre sträv ton. »Över känslorna kan
man icke befalla, men väl över handlingarna, så att de icke
komma i strid med heder och plikt.»
»Sant, och jag tror mig verkligen i allt hava handlat så,
att jag icke gjort mig skyldig till något brott i detta fall;
— men ni, som så orättvist anklagar mig, utan att
efterforska sanna förhållandet, ni, som har så stora anspråk, att
ni dömer med den största stränghet över fel, som icke
blivit begångna, har ni alltid lytt pliktens röst? Jag
framkastar denna fråga, men gör icke några anklagelser eller
fäller någon dom över er. Må ni själv döma, då ni uti ett
lugnare ögonblick genomläser dessa brev.»
Elvira gick fram till sitt skrivbord, tog några brev, som
lågo där, och räckte Edvin dem, bifogande:
»Dessa brevs innehåll har varit mig bekant sedan den
dag, då markisinnan sjuknade. Jag har genom dem lärt
känna, att ni älskade en annan kvinna, att det band, som
förenar er med mig, utgör en fördömelse för er. Jag vet
att den högsta sällhet för er vore att bli fri, så att ni
kunde knyta en förening, mer överensstämmande med ert
hjärtas önskningar. — Detta har ni nedskrivit. Jag känner
således, i fall jag icke gjort det förr, att, om jag dött, då jag
nu var siuk, skulle min död inneburit er lyckas
befrämjande. Så fort markisinnan utandats sin sista suck, och jag
hunnit hämta mig från den smärta, jag därvid erfor, var
också mitt beslut fattat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
