Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
Elvira höll upp. Den lindriga darrningen av läpparna
utvisade, att hon tystnat därför, att den inre rörelsen höll
på att giva sig luft.
»Och detta beslut, vad avser det?» frågade Edvin, som
med orubblig ihärdighet betraktade Elvira.
»Att föreslå er en äktenskapsskillnad.»
Edvin teg.
Då Elvira icke erhöll något svar, återtog hon:
»Markisinnan är död och med henne det enda verkliga
band, som förenade oss. — Av undseende för henne
för-drogo vi båda den boja, som fjättrade oss vid varandra,
ehuru vi redan efter de första veckorna av vårt äktenskap
insågo, att vi å ömse sidor begått ett misstag, då vi av
världsliga bevekelsegrunder sammanbundo våra öden. Nu
inser jag icke, varför ni och jag fortfarande skola spela
rollerna av makar. Låt oss hellre göra ett slut på denna
ovärdiga komedi. Ni är nu i uteslutande besittning av
markisinnans förmögenhet och behöver icke mera mig; —
jag å min sida har ägt ert namn och återger er det sedan
jag vunnit den erfarenheten, att namnet icke förmår bringa
oss sällhet.»
»Har ni slutat?» frågade Edvin.
»Ja, jag har ingenting vidare att tillägga.»
»Mitt svar, lady Casterton, lyder: Ni skall aldrig bära
något annat namn än mitt — jag skall aldrig gå in på en
äktenskapsskillnad.»
»Detta svar är en följd av det löfte, ni givit
markisinnan på hennes dödsbädd; men det kan ej vara bindande,
då våra hjärtan äro fullkomligt skilda. Hade markisinnan
haft aning därom, skulle hon icke yrkat, att ni och jag
skulle fortfarande leva såsom makar.»
Lörd Casterton rätade upp sig i hela sin längd.
»Hava våra öden en gång blivit förenade», sade han i
fast ton, »så skola de förbliva det, till dess en av oss gått
bort ur denna värld. — Vi må leva lyckliga eller olyckliga,
i varandras närhet eller långt avlägsnade, så skall ni
likväl aldrig tillhöra någon annan man, och jag ej äga någon
annan hustru. Detta är mitt orubbliga beslut.»
Elvira sjönk tillbaka ned på soffan. Hon lutade huvudet
mot kudden, liksom nedtryck av någon smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
