Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
en man, den du i grunden avskyr. — Låt vara, att
nödvändigheten tvang dig att bli hans hustru; men icke tvingar
den dig att nu vara hans slav. — I samma ögonblick han
förenade ditt och sitt öde, berövade han sig alla utvägar
att skada dig.»
»Men icke att rikta sitt anfall mot dig.»
»Martha, jag har redan länge väntat!» ljöd en röst från
dörren.
Martha vände sig om. Kaptenen stod där.
Ett ögonblick betraktade den unga kvinnan hans
gulbleka ansikte, liksom hon haft för avsikt att icke fästa
något avseende vid hans ord; men ögonblicket därefter räckte
hon fadern handen, sägande:
»God natt, min far!» Därefter gick hon emot mannen,
som nalkades översten, på vilken han häftade sina mörka
ögon.
»Gå in till dig, Martha», sade Ström; »jag har något att
säga din far.»
Martha stannade.
»Vad du har att avhandla med min far, kan hans dotter
åhöra», sade Martha. »Jag lämnar icke detta rum, utan att
du följer mig!»
Ström betraktade Martha, liksom det överraskat honom,
att hon opponerade sig.
»Martha», sade han, »jag önskar, att du går. — Vad jag
i detta ögonblick har att säga din far, är bäst att avhandla
honom och mig emellan; — gå därför; mitt samtal skall
icke bli långt. Du är ett alltför klokt fruntimmer att vilja
blottställa’dig för att jag leder dig ur rummet.»
Martha blickade först på fadern, sedan på mannen, och
lämnade därpå rummet. Kaptenen tillslöt dörren efter
henne för att förekomma, att någon lyssnade, och återvände
sedan till översten, som såg helt skygg ut, där han satt
lutad mot ryggstödet av fåtöljen. Kaptenens muskulösa
och kraftfulla gestalt kontrasterade bjärt mot överstens
lilla, magra och sammanfallna figur. — Det skarpa och
bestämda i kaptenens ögon bildade en skärande motsats till
det osäkra och baksluga i överstens. F.n stund betraktade
Ström sin svärfader med en min, liksom han velat
tillintetgöra honom; så mycken förbittring uttryckte hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
