Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
handen, att han rubbade bindeln. »Jag vågar påstå, att ni
icke är det!»
Marie teg. En upprorisk, men undertryckt suck höjde
hennes bröst.
Då Edvin icke erhöll något svar, återtog han: »Ni har en
gång sagt, att ni skulle anse er lycklig, om ni finge stanna
i min närhet såsom en av mina ringaste tjänarinnor. Huru
mycken hängivenhet låg det icke i de orden, i fall de
utgingo från hjärtat och icke voro blott och bart en tom fras !
Ni tiger! Skall jag tro, att det var ögonblickets
uppsvällande känsla, som dikterade dem, och att ni nu ångrar att ni
givit mig denna förklaring?»
»Jag ångrar den icke; den var sprungen ur mitt innersta
hjärta och tolkade vad detta kände, vad det i denna stund
känner och alltid skall komma att känna», sade Marie med
mild och klar röst.
»Då, Marie», sade lorden och lutade sig närmare till
henne, »är det icke tillgivenhet, ni hyser för mig, utan det är
— kärlek!» Casterton lade armen omkring Maries liv,
bifogande: »Du älskar mig, och det var en dikt, att kärleken
förde dig till Krim.»
Marie drog sig icke undan hans omarmning, hon darrade
icke, då hans arm höll henne fången, utan hon svarade med
samma milda, klara röst som förut: »Det var kärlek och
endast kärlek, som förde mig till Krim.»
»Och till vern? Nu eller aldrig måste jag veta hans
namn !»
»Edvin Casterton», viskade Marie.
Edvins arm slöt henne fastare till hans bröst; men i
nästa sekund släppte han henne åter, ty en röst yttrade från
glasdörren: »Kapten Ström anhåller att få träffa mylord!»
Marie reste sig hastigt. Lordens kammartjänare stod på
tröskeln som förde ut på terrassen.
»I vilket annat ögonblick som helst skulle han varit
välkommen ; men nu ...» mumlade Edvin och kastade sig
tillbaka mot ryggstödet, tilläggande med otålig röst: »Bed
kaptenen stiga hit!»
Kammartjänaren gick.
»Ni avlägsnar er, Marié», sade Casterton. »Giv mig er
hand, innan ni går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
