Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
GUTENBERG
N: o 16
nassakaan». Niinkuin tiedätte on Kiinalaisten
onnettomuuksiin aina ollut, syynä keskinäinen
eripuraisuus. Eikä tahdota vieläkään
vahingosta viisastua.
Kyllä kai Te vähän kummastelette, miksi
minä juuri puhun tästä asiasta. Mutta katson
sen olevan aivan välttämättömän, sillä siitä
täällä kaikki puhuvat, se on nim. näiden
hyvien Kiinalaisten mielestä erittäin tärkeä.
Täällä kirjapainoissakin on, kertoakseni
oikeista asioistakin, työ lisääntynyt nyt sodan
jälkeen tuntuvasti. Täällä kyllä saisi
paikkojakin jos vaan osaa tämän maan kieltä.
Työaika täällä on suunnilleen yhtä pitkä kun
Teilläkin, mutta niinkuin tiedätte ovat
Kiinalaiset ahkeria ja ahneita niin että täällä tapaa
miehiä, tietysti harvinaisia Teillä, jotka tekevät
työtä hyvinkin runsaasti yli määrätyn ajan.
Niinikään täällä ahkerasti pohditaan
kysymystä pitäisikö latojien pestä kasvonsa ja
kätensä, ennenkuin tulevat työhön. On
nimittäin havaittu että latojat ovat niin surkeassa
tilassa Kiinassa että painajain, senjälkeen kun
latojat ovat olleet painimessa korjaamassa,
täytyy puhdistaa vormut, — niin siivottomiksi ne
tulevat korjauksen jälkeen. Täällä olisi sula
turhuus puhdistaa niitä ennen tarkastusta, —
sillä muuten tulisi painos muka liian hyvää.
Pitäisi vielä ehkä enemmän kertoa tämän
»taivaan valtakunnan» omituisista oloista, mutta
kun lehtenne tila on tuiki tarkka, niin
vastaisuudessa, lähetän lisätietoja.
Hel-Sehin-Ki 10 p. Su-Vi-Kuu v. 6895.
Kal-Le-Kai.
K d ö e r i.
Underbara äro i sanning en tidnings vägar.
Jag har aldrig prenumererat på den
österbottniska tidningen Pohjolainen, men en
morgon när jag vecklar upp pappret från min
smörgås, har jag en del af bladet framför mig.
— Vid närmare efterforskning erfor jag att
tidningen fått vederfaras den tvetydiga äran att
tjänstgöra som omhölje kring några smärre
från- torget uppköpta landtmannaprodukter. —
Medan jag frukosterade, ögnade jag på lek
igenom pappret och fick läsa något, som jag hade
varit med om: typ. förenings lustfärd till
Petersburg. Aha, åter ett smickrande
omnämnande om den oförgätligt trefliga färden, tänkte
jag, då jag läste rubriken på artikeln, och huru
skulle jag ens tro annat efter att hafva läst
så vackra saker om färden i andra tidningar.
Aber hast du mieli gesehen, Pohjolainen har hört
och sett annnorlunda än andra, ty den berättar
ungefär så här: »— — — Färden anträddes
med ångfartyget Gustaf Wasa, som för oss
syd-österbottningar är ett välkändt fartyg från den
tid, då den förde våra välkända, bölande och
skrikande fyrfotingar mellan Wasa och Sverige.
Nu var den fullpackad med människor, mer än
hälften män, och då rusdryckerna hunnit göra
sin värkan, var lifvet ombord alldeles
detsamma som då fartyget transporterade
kreatur — — —».
H va’ sägs om de’? Att ta’ Pohjolainen
efter orden, kan man säga att den haft en
fä-aktig syn och hörsel, då den ej kunde skilja
mellan folk och fä. Nog tömde man under
resan ett och annat glas, men inte har man
ännu sett maken till P:s dåliga ölsinne, och
jag ger hin på att alla andra passagerare
sågo att det nu var folk ombord, fastän de
också förut skulle hafva sett fyrfotingar på
fartyget hundrade gånger. Men det är nu en
gång så, att den ene tål mer, den andre mindre.
Det skulle för öfrigt vara af stort intresse att
se ett så fixt fä som det sydösterbottniska, för
att kunna öfvertyga sig om det är sant hvad
P. säger, men kanske det altsamman är bara
tomt skryt med de fyrbentas egenskaper i
hembygden. Hittils har jag inte kunnat skilja
österbottningar från nylänningar på annat än
språkdialekten, men inte vill det gå i mig
att fäna i sydösterbotten ha sådana
framstående talanger. Pohjolainen, var beskedlig och
underrätta mig om hvar man kan få se en af
edra oxar!
På typ. förenings i Helsingfors nästa
månadsmöte kommer att behandlas frågan om på
hvilket sätt man skall kunna förmå de kvinnliga
typograferne att ansluta sig till föreningen.
En statistik utvisar att å tryckerierna i
Nylands län arbeta ett större procenttal
kvinnliga typografer än i något annat län, men
ändå finnes det ej ens i Helsingfors typ.
förening en enda kvinnlig medlem, och dock är
de kvinnliga typografernes antal i vår stad
närapå större än i alla landsortsstäder
tillsamman. I landsorten ha de kvinnliga kamraterna
dock börjat inse nyttan och nöjet af att
tillhöra föreningarna, men här har hvarken böner
eller föreställningar hulpit. Man borde ej skämta
med en så allvarsam sak som denna, och inte
är det häller min mening, men om jag skulle
misslyckas i mitt försök att vara allvarsam,
ber jag redan på förhand om tillgift för, om
någon, af purt misstag från min sida, skulle
bli stött för pannan.
Hvad kan man väl göra för att äfven kunna
intressera fruntimmerna å tryckerierna för »vår»
förening? Jag skulle hafva så innerligt god lust
att förbereda frågan, men nej gu’ om jag kan
göra det, utan att kollidera med vissa
konvenanshemligheter, och därför vore det bäst att
öfverge hela kvinnofrågan.
— — — Det var lördagen före
midsommaraftonen. På alla tryckerier slutade arbetet
från middagen, men på Göösens tryckeri
låtsade man som om det regnade, ty där arbetade
man hela dagen. En ung man motionerade
i Esplanaden vid Henriksgatan mellan kl. 5—6.
Han tittade ömsom på klockan och ömsom
kastade han längtande blickar upp mot Vestra
Henriksgatan. När han hörde ljudet från en
alarmklocka, rättade han hatten på hufvudet och
ansiktet fick ett gladare utseende. Det var en
grobian till människa som blir glad när elden
är lös i grannskapet, tänkte jag, men med
detsamma mörknar ett porthvalf af en
utträngande människoskara; då gick ett ljus upp för
mig. Vår motionerande man närmar sig ett
af fruntimren, som kom ut från gården, där
klockan nyss klämtade. De hälsade på
hvarandra, promenerade en stund i Esplanaden och
gingo slutligen upp till typ. förenings lokal,
förmodligen för att söka skydel mot ovädret, ty
det var åska i luften. Hvad ha de för sig för
kuckeliku tänkte jag och kilade efter. Jag fick
sedan höra att de i dag ämnat sig ut till
bekanta på landet, men ångbåten hade gått kl.
3 och de fingo blifva efter. Herrn visade åt
fröken alla föreningens härligheter, och fröken
var förtjust. Herrn mente att fröken sku’
skrifva in sig till föreningen, och fröken sa’:
tum på det, det var ett godt förslag, tänk att
jag inte kommit på den idén förut.–-—
På detta enkla och naturliga sätt kommer
föreningen möjligen att erhålla sin-första
kvinnliga medlem. Ungefär ditåt skulle mitt förslag
till ofvanstående frågas lösning därför luta, men
jag har haft ytterst svårt att uttrycka mig rakt
på sak; hoppas dock att alla förstått mig rätt.
Gack därför och gör sammaledes, ty alla sätt
ä’ bra, utom de tråkiga!
Jag skulle ännu ha lust att berätta en
sorglustig »historia» om en man, som blifvit märkt
med n:o 5, alldeles som en slaktad gris. Den
stackars karlen lär från den dagen fått
smeknamnet »femman». Vidare skulle jag kunna
säga huru man resonerat på ett par af våra
största tryckerier, när man fick veta att de
andra tryckerierna i staden bekostade några af
sina arbetare till grafiska utställningen, men det
är farliga saker att tala om. Några »Kuopiobor»
äro redan ilska på mig och mina kåserier, och
det är bäst att inte skaffa sig så många horn
i sidan på en gäng. På tal om »Kuopiobor»
kan jag inte underlåta att omnämna hur »12»
af dem önska att Gutenberg skall redigeras.
Så här låter det: det skall bort och det skall
bort och det skall bort, o. s. v., tils ingenting
återstår. Men gissa hvad de önska i stället
för det som skall bort? Ingenting! Det blefve
åtminstone en originell tidning.
Pelle.
Gli ei Tililiqa utgiftsfonden!
U u
G ut enl er gin Toimitukselle.
Säästäväisyyttä
osoittaa se, että ilmaiseksi nauttii niitä etuja,
joita toiset puolestaan tekevät, eikä vähälläkään
maksulla auta yhteisiä pyrintöjämme.
Säästäväisyyttä osoittaa sekin, ettei vähäiselläkään
rovolla lisää rahastoa, jonka etuja toivoo kerran
nauttivansa. Näin säästäväisiä henkilöitä
lienee useampiakin kun ne kaksi, joista tämän
lehden viime numerossa mainittiin. Mutta
kaikkein suurinta säästäväisyyttä osoittaa se kun
neljään mieheen tilataan 1 vuosikerta
Gutenbergia. Näin tehdään ainakin täkäl. »suurimman
tehtaan» latomaosastolla. Osataanko
muuallakin olla niin säästäväisiä, emme tiedä, mutta
oudolta tuo kuuluu, varsinkin kun tietää
noiden neljän joukkoon kuuluvan kaksi suurinta
kuupalkkaa nauttivaa henkilöä, joten moinen
kit-sastelu tuntuu myöskin lehden halveksimiselta.
Eräs.
^JTCuisladaci cSciizirL zz aisic n
Pl!
iT.cr.o~cix taaascaa/
Tillfälliga utgiftsfonden.
Genom sparbössorna hafva under april månad influtit
följande medel frän nedanstående tryckerier:
3mf.
Päivälehtis tryckeri..........8: 60
Uusi Suometars sättare........8: 55
Simelii tryckeri...........7: 11
Pettersson & C:os tryckeri.......5: 25
Centraltryckeriet..........5: —
F. Litt. Sällskapets tryckeri......4: 85
Weilin & Göös tryckeri........4: —
Hufvudstadsbladet sättare.......2: 15
Senatens tryckeri..........1: —
Hufvudstadsbladets civilsättare......—: 50
Frenckell & Sons tryckeri.......—: 50
Nya Pressens tryckeri . . ......—: 39
Summa 47: 90
G. E.
Gutenbergs
halförsprenumeran-ter erinras om prenumerationens
förnyande.
2:dra qvartalets
prennnierationsafglf-ter torde med det snaraste insändas till
O. Lindstedt.
Adress: Helsingfors Centraltryckeri.
Gutenberg in ptioli vuosikerran
tilaajia muistutetaan tilauksen
uudistamisesta.
2:sen neljänneksen tilausmaksut olisi
piammiten lähetettävät
O. Lindstedtille.
Osote: Helsingin Sentraalikirjapaino.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
