Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(.i I T KXl)ER(i
Helsingin Kirjanpainajain yhdistyksen ulosantama Utgifven af Typografemes förening i Helsingtors
Helsingfors, Helsingfors Central-tryckeri. 1895
III vuosik. H:o 13 * 1895 III årg. Tilaushinta: — Prenumerationspris: Koko vuosikerta......lii Helt år.........f Postim. siihen luettuna. — Postportot inber. Toimitus: — Redaktion: K. 1. Forsman — J. A. Snell [Ansvarig — Vastaava) Ilmoitushinta: Petiiti-riviltä. . . Per petitrad . . . — Annonspris: • * * * * } 35 p. Heinäkuu 15 Juli
Gutenbergin tilausmaksuja
ovat lähettäneet: N. Pressenin pain. 7 til., hra Beckman
Pietarissa, hra Harju Oulussa 7 til., hra Sederholm
Viipurissa 7 til., hra Encko Turussa 20 til., H:bladetin
pain. 3 til.
Huom.! Pyydetään ystävällisesti etta hrat
ylös-kantomiehet hyväntahtoisesti selvyyden vuoksi
allekirjoittaneelle ilmoittaisivat uusien Gutenbergin
tilaajani nimet ynnä niiden jotka muuttavat toiselle
paikkakunnalle.
O. Lindstedt.
Prenumerationsafgifter för Gut.
ha influtit från: X. Pressens tr. af 7 pr, af hr
Beckman i P:burg, af 7 pr. i Uleåborg gen. hr Harju, af
7 pr. i Wiborg gen. hr Sederholm, af 20 pr. i Aho
gen. hr Bncke samt af 3 pr. fran Hbl:s tr.
Obs.! Anhålles vänligen det hrr uppbördsmän
behagade åt undertecknad meddela namnen på de af
Gutenbergs prenumeranter, hvilka tillkomma eller
afflytta till annan ort, på det oregelbundenhet i
tidningens distribution må kunna förekommas.
O. Lindstedt.
Norjalaisten „Lærc og Mønsterbog" nim.
oppikirjan tilauslista on piammiten lähetettävä
hra C. A. Bernströmille N. Pressenin jiainoon.
Gif akt! Prenumerationslistan till »Lære og
Mønsterhog» torde med det snaraste tillställas
hr C. A. Bernström å N. Pressens tryckeri.
En önskan.
Med glädje hafva vi sedan några år tillbaka
erfarit, att arbetarne å tryckerierna genom
principalernes välvilja blifvit försatte i tillfälle
att åtnjuta en kortare sommarhvila. Till följd
af att arbetstillgången under sommarmånaderna
är jämförelsevis knapp, har den åt arbetarne
beviljade sommarledigheten ej förorsakat några
hinder för arbetets gång. Å de flesta
liufvud-stadstryckerier har man bistått arbetarne med
halfva eller t. o. m. hela lönen under en half
månads sommarferie. Denna vackra handling
har vunnit berättigadt erkännande, och man
ser däri ett bevis på principalernes
arbetar-vänlighet och humanitet. Den arbetskraft, som
tryckeriet därigenom går miste om, kan väl,
isynnerhet om arbetsstyrkan är stor, blifva
ganska kännbar, men då tryckeriet å andra
•sidan kan hjälpa sig med en reducerad
arbetskraft, är säkerligen den värkliga förlusten
ingen. Det kan t. o. m. under vissa
förutsättningar blifva en ren vinst för tryckeriet
att turvis bevilja en del af personalen ledighet
med half lön undefMen arbetsfattiga sommaren,
ty därigenom får tryckeriet den andra hälften
af lönen sig till godo, medan i motsatt fall hela
lönen skulle tillfalla arbetarne, d. v. s. om
desse icke skulle erhålla semester.
Hur mycket man än har anledning att
känna glädje öfver detta förhållande, återstår
det ännu en önskan, hvilken, så länge den är
ouppfyld, bringar disharmoni i vår lofsång om
typografemes sommarferie. Yi skulle nämligen
vilja kalla det för en orättvisa, att endast den
del af personalen, som är anstäld med fast
lön, erhåller lönebidrag under sin sommarferie,
men däremot icke beräkningssättarne. Hvad
hafva de gjort, eftersom de icke få åtnjuta
samma förmåner som de öfriga arbetarne?
Tillhöra icke äfven de tryckeriet och offra ej
äfven de sina krafter för detsamma? Det
inträffar visserligen ej sällan, att de blifva
betraktade och behandlade som reservmän, men
denna åsikt är abnorm, ty de utgöra
merendels en reserv, som är långt starkare än själfva
den aktiva truppen samt oumbärlig för
tryk-keriet. Sina inkomster kunna de sällan med
säkerhet beräkna, och vid första arbetsbrist vill
det nog vara de som till först bli lidande. Ha
de några besparingar, måste dessa tillgripas, ha
de det icke, nödgas de skuldsätta sig för att
komma till rätta öfver de svåraste dagarne.
Medan deras bestämdt aflönade kamrater precis
kunna beräkna sina inkomster, hvilket är en
ganska viktig sak, samt erhålla sommarsemester
med understöd, gå de med bekymmer den
annalkande sommaren till mötes.
Skola de alltid på detta sätt bli misslottade?
Månne principaler och faktorer ej äfven kunde
göra något för dem. Dä det ju är ett kändt
faktum, att för tryckeriets hela arbetsstyrka
icke finnes tillräcklig sysselsättning under
sommaren, samt att den fast aflönade personalen
vanligen erhåller halfva lönen under sin
semester, kunde då icke den andra hälften af
de sistnämdes löner fördelas mellan
beräkningssättarne, på det äfven de blefve i tillfälle att
kunna beredas en välbehöflig sommarhvila.
Detta må vara sagdt förslagsvis, men måhända
finnes det, om vederbörande taga denna länge
närda önskan i närmare öfvervägande, äfven
andra sätt att i antydt afseende göra hela
personalen tacksam.
Icke är det dock vår afsikt att pocka på
några extra utgifter, som tryckeriet icke har
råd att vidkännas, lika litet som vi missunna
våra lyckligare lottade kamrater eller skulle
önska att några af de förmåner, som de
här-intils åtnjutit, skall fråntagas dem. Vi vilja
blott framhålla, att när beräknings sättaren
arbetat hela sommaren i en tryckande hetta, så
är han, då hösten kommit, alldeles utmattad
och har förlorat arbetskraft, i stället för att
han bort samla sådan för den kommande
tiden. Därför borde äfven han få njuta
sommarhvila och stärka sig, om icke hans krafter
i förtid skola nötas, och det vore en god sak,
ifall principalerne om möjligt i detta afseende
kunde göra något äfven för honom.
Berükningssättare.
Sananen yhteisten asiain
harrastuksesta.
Nykyaikaa voisi sanoa yhdistysten
aikakaudeksi. Jos jotakin asiaa tahdotaan edistää, on
heti yhdistys sitä varten perustettava. Tämä
keino onkin ainoa, joka varmuudella vie
tarkoituksen perille, jos nimittäin jäsenissä löytyy
kylläksi intoa asiaan, jota yhdistys on ottanut
ajaakseen. Ainakin on se työmiehille ainoa,
välttämätön keino, jos tahtovat asemaansa
yhteiskunnassa parantaa. Sillä mitä on
yksityinen työmies, josta melkein voipi sanoa että hän
on riippuvainen toisten mielivallasta, mitä hän
yksinään merkitsee? Yksityisenä henkilönä ei
mitään. Tähän maailman aikaan, jolloin joka
ammatissa, joka uralla on liikaväkeä, ei
yksityisen työmiehen eikä pienen joukon ääntä
otettaisi korviinkaan, jos he uskaltaisivat
liiiskua jostakin löytyvästä epäkohdasta tai
toivottavasta parannuksesta. On siis aivan
luonnollinen asia, että työväki liittyy yhdistyksiksi.
Missä ei yksityisen ääni tule kuuluville, siinä
täytyy ottaa huomioon kokonaisen
kansankerroksen tai kokonaisen suuren ammattikunnan
toivomukset. Mutta että edes tälläkään tavoin
jotain aikaansaataisiin, tarvitaan yksimielisyyttä,
pienten itsekkäiden asiain alistamista suuren
yhteisen asian eduksi. Vasta sitte kun
jokainen tuntee sen, silloin vasta on yhdistysaate
todelliselle, toivottavalle tolalle tullut.
Mutta onko meillä niin? Tähän kysymykseen
täytyy ehdottomasti vastata kieltävästi.
Yhdistyksissä tavallisesti on joku yksityinen tahi
paraimmassa tapauksessa muutama henkilö
yh-distyselämää vireillä pitämässä, sitä
elähyttä-mässä. Ja näitten samain vedettäväksi pannaan
koko kuormakin;-muut vaan mukavasti mukana
tulevat :—, jos edes sitäkään viitsivät. Ei ole
ihmettelemistä jos into sellaisissakin henkilöissä
laimentuisi, kun toiset, joitten eduksi he
työskentelevät ja aikansa ja voimansa uhraavat,
samaa asiaa välinpitämättömästi, useinpa
nurja-mielisestikin kohtelevat. Tavallista on vielä
että he palkakseen saavat moitteita ja muuta
mieliharmia juuri sellaisten puolelta, jotka eivät
yhteisten asiain eduksi ole vähääkään tehneet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
