Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
G U T E N B E R G
N:o 16
mig en vistelse på landet. Asch, genmälde
principalen, res på bara, det blir inget afdrag
från lönen. Naturligtvis blef Artur glad,
bok-kade djupt och tackade.
Men tro inte att vår Artur for på landet,
fast han fick både pängar och tid. Han tyckte
att på landet fans bara bönder, och hvad hade
han med dem att skaffa? För resten var här
nog samma luft som pä landet, vinden blåste
ju dagligen in landsluft till staden, och man
behöfde bara stå och gapa med mun så fick
man nog tillräckligt af den varan här. I
stället styrde Artur kosan till en gammal bekant
som hette Bacchus. Hos honom förde Artur
några dagar ett gladt lif. Men när Bacchus
tykte att han haft för lång visit och inte
mera kunde påräkna någon valuta för sin
gästvänlighet, körde han Artur ur huset. Detta
tog Artur mycket illa upp och blef så sjuk,
så sjuk. I två dagar låg ban till sängs och hade
stark feber. Hans mamma måste dagen
igenom springa mellan vattenledningskranen och
Arturs sjukbädd, ty gossen skulle göras
helbrägda medels kalla omslag. När han repat
sig något, berättade han att han drömt om
Afrika och allehanda svarta troll. Ögonen
voro litet styfva efter sjukdomen och när
han gick ut i staden och såg sig omkring,
tykte han att den strålande solen såg ut
som en blank bläckplåt. Ett par dagar gick
han ännu och slog dank på gatorna, men han
började småningom finna friluftslifvet
tråkigt, hvarför han gick upp till tryckeriet och
sporde om han inte redan kunde få börja
arbeta. Hans permissionstid var visserligen icke
slut ännu, sade han, men han var inte van vid
sysslolöshet, han blef sjuk däraf. Man måste
vara van vid alt, sa’ Artur, och principalen
trodde inte att det var narri.
Jag önskade att vår Artur skulle blifvit lika
kuggad som några andra typografer blefvo på
ett tryckeri härstädes, då de trodde att de
skulle få lön under sin sommarsemester, för
det deras på samma vilkor arbetande
kamrater fingo. De foro värkligen ut för att
andas frisk luft, men när de kommo tillbaka fingo
de — lång näsa. Aha, tänkte de och ströko sig
om "skäggen, går det så till här på orten.
Härom dagen mötte jag två pojkar, som med
stor möda släpade efter sig en handkärra,
hvilken var belastad med en bunke, några stolar,
en kommod, pytsar, dynor, bålster o. a.
hus-gerådsattiraljer. Handkärran hade en grann
skylt på hvilken med stora bokstäfver stod
Hufvudstadsbladet. Pojkarne kommo med
lasset till en uppför backe, men här räkte deras
krafter ej mera till. Jag tykte synd om mina
små kolleger, hvarför jag steg fram och tog i ett
tag, tv kolleger bör man ju alltid hjälpa. Jag
var förstås litet nyfiken och frågade hvart
pojkarne skulle dräja i väg med lasset. Till
Djurgården, ljöd svaret; vi flytta alla år ett par
gånger. Skall Hufvudstadsbladet flytta till
Djurgården. sa’ jag, när språklådan en gång
kommit i gång, och ä’ det här alt
Huvudstadsbladets gräjer. Nej, det är »smetts» sa’ pojkarne
och satte i väg utför en backe.
»Smetts», »smetts», funderade jag. Jag tror
pojkarne drefvo med mig för det jag hjälpte
dem. Det var inte kollegialt gjordt.
En annan gång skall jag måhända lämna
några beskrifningar från Midtens rike. Ni må
tro att därifrån fins kuriösa saker att berätta.
Folket där äro idel ärkedrumlar, som icke kunna
något och äro omöjliga att lära något, så har
åtminstone en allvis storman från riket sagdt.
Skulle den själfmedvetet allvise mannen icke
finnas, som utslungar sin förkrossande dom
öfver trindskallarnes vett, så skulle Midtens
rike icke kunna existera, det är ju klart.
Om de där dumma jönsarne och deras
sorglustiga lif skall jag, som sagdt är, en annan
gång beskrifva, om det passar.
Pelle.
O ut en b er g in To i m i t ukset l e.
N:o 13:sta kiiruhtaa toim. tulkitsemaan
lukijakunnalleen kirjoitukseni sisältöä tavalla semmoisella, jonka
itsekukin lukija käsittää olevan pelkkää vääristelyä ja
perättömyyttä, josta syystä se ei oikeastaan kaipaisi
vastaustakaan, sillä jos siitä poistetaan vääristelyt ja
perättömyydet, niin se jääpi yhtä alastomaksi kuin
kuopiolaisten sensureeraama »Gutenberg». Mutta
selvyyden vuoksi koskettelee allekirj. lyhykäisesti
ainoastaan muutamia kohtia siinä löytyviä seikkoja.
Aluksi mainitaan, että kiijoitukseni alussa olisin
Kiittänyt itseäni, mutta sen luultavasti lukija ymmärtää
olevan ainoastaan asiallista, vaikka toim. ei ole sitä
käsittävinään, tai katsooko toim yksin olevansa
oikeutettu uiistä seikoista puhumaan ja persoonaani
panettelemaan. Sitten sanotaan, että kokouksessa ei puheenj.
eikä toim. jäsenet huomanneet nyrkkiä näytetyn. Mutta
tähän seikkaan saan vastata, että tämä on totta ja että
se tapahtui useamman kerran ja vielä lisäksi
uhkauksilla sekä tähän seikkaan löytyy vaadittaissa monta
todistajaa. Yhdistyksen kiijuri ei suinkaan ollut tässä
asiassa toim. ja puheenj. tavoin ummistanut silmiään,
koska hän viime kuukauskokouksessa — ennen »G.»
ilmestymistä — ennen keskustelun alkamista teki
tästä samasta asiasta huomautuksen että semmoista ei
saisi Kokouksissamme koskaan tulla kysymykseenkään
ja tässä tilaisuudessa ei esiintynyt yhtäkään
vastaväittäjää. mutta julkenee kuitenkin »G.» toim. väittää
sittenkin tuon seikan perättömyyttä, tietysti siitä syystä,
että tämä henkilö kuuluu »G.» kantajoukkoon. Mainita
sopii myöskin, että semmoinen henkilö, joka ei
tämmöisistä tapahtumista tiedä kokouksen kestäessä, ei
olisi kelvollinen puheenjohtajan toimeen.
Tämä seikka on yksi elävä esimerkki kuinka »G.»
toim. tuopi »varjopuolia, esille ja kuinka se valvoo
ummistetuin silmin ja suljetuin korvin meidän
tärkeitäkin ammattiasioita, ja siksi se onkin niin kuiva ja
köyhä. Tämmöinen «varjopuolien» paljasteleminen
synnyttää mielestäni siviilistä riitaa ja eripuraisuutta, jonka
seuraukset itsekukin arvaa.
Mitä toim. ulkopuoliseen apuun tulee, niin hyvin
täällä kuin maaseudullakin, saavutetaan vasta sitten
kun lehti on saanut ammattilaisten piirissä
yleisemmän suosion ja joka on huomattu sen todellista
henkeä huokuvan, mutta vastenmieliseen toimeen ei
kukaan vapaaehtoisesti ryhdy.
Huomautatte myöskin, että uhkaukseni olisi pitänyt
trhdä yhdistykselle eikä »G.» toim. Mutta lausunto on
mielestäni paikallaan, sillä »G.» toimituksesta riippuu
paljon yhdistyksen toimi tai toimettomuus, eikä sen
kustantaja vaikuta sen palstoilla paljon mitään.
Tämäkin on siis tuulen tuomaa toivomusta ja samoin on
kaikkien muittenkin laita, joittenka selitykseen en
viitsi kynää käyttää, enkä luule kenenkään sitä
kaipaavankaan
Mainitsette vielä erään henkiheimolaisenne nimen,
jonka meriitit on minulle ja monelle muulle liiaksikin
tunnettuja, ja jonka kyhäyksille ei lukija anna
suurempaa arvoa kuin teidän vääristelevälle vastauksellenne
ja sen vuoksi heitän sen hautaan julkisuudelta.
Viimmeksi huomautan että into ei ole niin
vaarallista kuin viha, joka teidän vastineestanne tuoksuu ja
sen vuoksi pyydän että »vakavasti» vastatessanne
pysytte asiassa vääristelemättä ja etupäässä tosiasiassa,
joka tuottaa teille suuremman suosion
ammattikunnassa.
O. H. Cajander.
Toini. vast. Ettei hra C. taas pääsisi sanomaan
»ettemme anna arvoa muitten mielipiteille», emme ole
tahtoneet kieltää sijaa ylläolevalta kyhäykseltä, vaikka
se onkin itse asiaan vaikuttamatonta jaaritusta. Se on
siksi mitätöntä ettei se vastausta kaipaa. Luultavasti
se jo lukijoitakin väsyttää.
Nyrkinpuimisjuttu,’joka Teistä, hra C., näkyy
muuttuneen pääasiaksi, ei meille kuulu, eikä asiaan
vaikuta. Mutta koska Te siitä puhutte, täytynee
meidänkin vielä siihen koskea. Asiasta olemme sivumennen
muidenkin kanssa puhuneet kuin puheenjohtajan, ja
ovat he olleet siitä yhtä tietämättömiä. Ettei kukaan
viime kokouksessa sihteeriä vastustanut, tuli kaiketi
siitä ettei asianom. henkilö itse ollut saapuvilla eikä
kukaan tahtonut ruveta hänen asiamiehekseen. Ei
kaikki, hraO., sellaiseen ole yhtä halukkaita. Ettäsihteeri
tässä asiassa tahtoo tehdä kärpäsestä elefantin, siihen
on erityiset tunnetut syyt, joita ei tässä tarvitse
selittää.
Muistakaa Vanhus-rahastoa!
Till Red. för O ute n berg.
I n:r 14 af »Gut.» ingick tvänne »skrifvelser», den
eua undertecknad af V. H. och den andia af E. F. P.,
berörande bl. a. undertecknad, hvarför jag anhåller
att få afgifva ett kortfattadt svar.
Måhända har Päivälehti, hvari hrr H. och P för
en tid sedan införde ett s. k. svar, numera ansett
Edra galna snillefoster icke passa för dess spalter,
hvarför Ni sett Er tvungen söka upplagsplats för Er
skräplast i »G:s» spalter, eller kanske Ni möjligen
under sommaren velat hjälpa »G:s» redaktion med att
skaffa spaltfyllnacl, ty annat ändamål kunna Edra
»skrifvelser» icke hafva. Men jag tror att »G:s» läsare
icke känna sig särdeles välmående af ens dylik kost.
Hrr H. och P. söka från början till slut framhålla
som orsak hvarför de icke tillhöra Typ. förening vara
sekreterarens handlingssätt gentemot dem. Stackare
varelser I
Men då Ni nu kommit fram med denna konstgjorda
lögn, och Edert handlingssätt gentemot föreningen
därigenom blifvit så genomskinligt, så skulle jag råda
Eder att. alldeles skilja Er från yrket och antaga
tjänst som hyrkuskdrängar, ty dessa hafva, mig
veterligen, ingen fackförening och således loke häller
någon sekreterare och inga kassor m. m., som sknlle
vara i vägen för Edert makliga lif. Till detta
frilufts-yrke med dess enkla lefnadsfordringar skulle Ni vara
alldeles lämpliga, alldenstund Ni befunnits misslyckade
till det yrke Ni nu innehar, synnerligast på grund
af Edert »föga angenäma uppförande» nattetid vid
arbetet. »Dylikt» är såväl för Eder själfva som för
arbetskamraterna föga hälsosamt.
Hrr H. och P. påstå slutligen att de ej vilja
polemisera med mig, dä jag har några »skrufvar lösa».
Det vill icke häller jag utan tillägger endast: dito,
dito. Vi skola för öfrigt låta läsarne vara öfverläkare
och granska i hvilket hufvud »skrufvarna äro lösa».
Farväl!
Helsingfors, 12/8 ifö.
En föreningsmedlem.
Re l. hoppas att denna på afvägar komna och alldeles
för långt gångna polemik härmed må afslutas. Ingen af
de tvistande borde hafva någonting att invända
däremot, då ju samtliga förklarat sin vederpart ovärdig
att polemisera emot.
^IXuÅsta&CLCi CSaiuri^iaÅ&iori
menc-J-en laAaeiaa!
Tillfälliga utgiftsfonden.
Genom sparbössorna hafva under Augusti månad
influtit följande medel frän nedanstående tryckerier:
3mf.
Päivälehtis tryckeri..........10: 75
Simelii tryckeri...........ö: 20
Pettereson & C:os tryckeri.......4: 15
Uusi Suometars sättare........4: 05
Centraltryckeriet..........2: 50
Weilin & Göös tryckeri........2: 35
Nya Pressens tryckeri........1: 20
F. Litt. Sällskapets tryckeri..........1: 05
Hufvudstadsbladets sättare.......—: 87
Huvudstadsbladets civilsättare......—: 56
Frenckell & Sons tryckeri.......—: 10
Senatens tryckeri..........—: —
Summa 32: 78
ff. E.
Glöm ej Tillfälliga utgiftsfoÉn
Kirjelaatikko. — Breflåda.
Fix. Ni har visserligen rätt i hufvudsak, men
olägenheten torde dock vara ganska obetydlig. Det
är ju ej något praktvärk, hvarom frågan gäller, och
om Ni, som Ni säger, ämnar häfta »G.», skenerar denna
obetydliga skilnad i papperet icke. Vi hafva ej
tidigare observerat förbållandet ocli kunna numera
ingenting göra åt saken.
Ego. Tack! Med Er tillåtelse ha vi gjort några
smärre ändringar i »förelaget», hvilket icke förefaller
oss oantaghgt.
A. Pyydämme ettette pahastu siitä että on
täytynyt jättää seuraavaan numeroon.
Kyösti. Kiitollisuudella.
Päivälehden kirjapainon miehistö. Ei mahdu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
