Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(a THXHERG
a i
Helsingin Kirjanpainajain yhdistyksen ulos,nitarna ligifvf
af Typografernes förening i Helsingfors
Helsingfors. Helsingfors Central-tryckeri. 1895
III vuosik.
H:o 17 * 1895
III årg.
Tilaushinta: — Prenumerationspris:
Koko vuosikerta......i ,
I 4 n:
Helt år.........f
Pnstim. siihen luettuna. — Postportot inher.
Toimitus: — Redaktion:
K. I. Forsman — J. A. Snell
Ansvarig — Vastaava)
Ilmoitushinta:
Petiiti-riviltä. . .
Per petitrad . . .
Annonspris:
l 35 p.
I
Syi|Akuu
15
September
pyydetään ouoàiclliàcéti kokoontumaan
Kirjanp. yhd. hucnciötoon perjantaina
t. k. 20 p:nä k:lo puoli 8 i. p.
\ "Jtels^aJots
inbjudad vördsamt till möte i Typ.
fcr-eningö lokal fredagen den 20 àept. kl.
half 8 e. m.
Nya „järnsättare’\
Efter William Church, som år 1822 uppfann
den första sättmaskinen, ha ett stort antal
»uppfinnare» dels konstruerat nya, dels
förbättrat gamla såväl sätt- som afläggningsmaskiner.
Men dessa uppfinningar hafva i praktiken
befunnits vara mer eller mindre olämpliga för
sin bestämmelse, hvarför handsättaren ända till
våra dagar icke blifvit undanträngd från sitt
arbetsfält eller behöft hysa någon synnerlig
fruktan för konkurrens af »järnsättaren». Den
senast i bruk komna sättmaskinen »Linotyp»
har dock vållat sättarne å de större
tidningarna i Amerika ett ganska stort hufvudbry,
ty det har befunnits falla sig billigare att
värkställa sättningen med denna maskin än
med sättare, hvilka också till följd däraf till
stor del blifvit utan arbete. Linotypen är
dock äfven den behäftad med många brister,
och emedan densamma står enormt högt i pris
samt endast torde kunna användas till
tidningssättning, står arbetsfältet fortfarande öppet för
handsättaren å bok- och mindre
tidningstryk-kerier t. o. m. i Amerika.
Alldeles oantagligt är det dock ej att
sättmaskinen skall kunna fullkomnas och göras
användbar äfven till annat än tidningsarbete. Så
omnämnes i juli-häftet af »Typographische
Jahrbücher» för innevarande år tvänne nya
sättmaskinen »Autotype» och »Monoline», mot.
hvilka den utbasunerade »Linotypen» totalt
faller i skugga. »T. J.» gör en jämförelse mellan
dessa båda sättmaskiners förtjänster och brister
samt ställer i slutorden »Monoline» i första
rummet. »T. J.» säger nämligen däri: »utan
tvifvel tillhör »Monoline» framtiden, emedan
den tillika gör stilgjuterier öfverflödiga.»
Men äfven »Autotype», hvilken uppfunnits af
tvänne tyske ingeniörer, hrr Ansbert E.
Yor-reiter och E. Müllendorff, är ej håller någon
obetydlig matador bland sättmaskinen och om
densamma värkligen är, hvad den utropas för,
har man inom kort att emotse en omhvälfning
på typografins område. Om denna sättmaskin,
af hvilken första exemplaret denna månad skall
sättas i värksamhet i Berlin, innehåller »Dansk
Boktryckar-Tidning» följande beskrifning:
»Maskinen är i form af en upprättstående
cylinder, 1 meter hög och 50—75 centimeter
i genomsnitt, med en totalvikt af 226—250
kilogram. Den samtidigt sätter, slutar ut och
aflägger elektro-automatiskt 20.000 bokstäfver
] i timmen af olika stilarter. (Linotypen säges
lämna 9,000 bokstäfver i timmen.) Den har
lika mycket anlag för boksats som talang för
tidningssättning. Till 7 à 8 maskiner
behöfvas blott en maskinmästare och en lärling.
Maskinen drifves med en i dess fot anbragt
elektromotor om 0,5 hästkraft. På båda sidor
om maskinen äro anbringade sättskepp, af
hvilka det ena användes för den nya satsen
och det andra för afläggningen. Maskinen
framställes alt efter afsikten med dess
användning i olika former.
Den första formen kallas Autotypen och
utför automatiskt det egentliga sättarbetet. För
uppnåendet häraf framställes manuskriptet
med tillhjälp af en skrifmaskin, som genom
perforering återgifvet1 textinnehållet på en
pappersremsa. Vid slutet af hvarje rad
angifver en med skrifrnaskinen förbunden
räkne-mekanism den för raden nödvändiga
uteslutningen sålunda, att den som skrifver
manuskriptet blott har att gifva ett tryck på det å
apparaten betecknade stället. Efter det
sålunda framstälda manuskriptet läses korrektur,
och alla önskliga rättelser häri kunna
företa-. gas med största lätthet. När nu sättningen
j skall företagas, inskjutes en afsides från
sättmaskinen liggande kontaktapparat, hvadan själfva
manuskriptet icke als behöfver användas i
maskinrummet. När maskinen är igångsatt,
rullar den med den genom ledningstråd i
förbindelse satta kontaktapparaten upp och
per-forerhålen gripa in i mekanismens egna
elektriska kontakter, som utstöta typerna på en
I kretsformig bana, hvarifrån de ledas vidare till
sättmaskinen. När skeppen äro fulla eller
typmagasinen toma, gifver maskinen en
elektrisk signal och afstannar sin värksamhet. På
samma sätt försiggår samtidigt afläggning af
den begagnade satsen.
Maskinens andra form kallas Plektotypen och
åtskiljer sig från Autotypen blott därigenom,
att sättningen här försiggår omedelbart vid
begagnandet af étt klaviatur; men också i
detta fall kan själfva maskinen ligga afsides
från klaviaturet, då anslaget på detta sätter
magneter i värksamhet, som fortplanta slagets
I värkningar. Den person, som sköter
klaviaturet, behöfver icke als bekymra sig om
uteslutningen, då den omnämda räknemekamismen
automatiskt utför uteslutningen. Äfven vid
denna mekanism försiggår afläggning samtidigt
med sättning.
Sättningen på detta vidunder förrättas af
maskinpassaren. Sättes t. ex. maskinen i
förbindelse med den skrifmaskin, hvarpå
manuskriptet utföres, kan anslaget genom elektrisk
förbindelse öfverföras på sättmaskinen, så att
sättningen försiggår samtidigt med skrifningen
och i en annan lokal.»
»Autotype» har det gemensamt med den af
Alexander Mackie år 1869 uppfunna
sättmaskinen, att manuskriptet måste perforeras.
Mackies sättmaskin och »Linotypen» uppgifves
kunna sätta 9.000 bokstäfver i timmen, medan
»Autotype» under samma tid lär sätta ända till
20,000 bokstäfver samt har för öfrigt, enligt
uppgift, utmärkta egenskaper.
Man vill ej gärna tro att sättmaskinen i
sinom tid skall intaga handsättarens plats, och
i denna tro underhålles man af de misslyckade
försök med nya »järnsättare» som tid efter
annan göras. Obestridligt har dock
sättmaski-nerna småningom fullkomnats, hvarför man kan
antaga, att de ytterligare skola förbättras,
isynnerhet som ej »uppfinnare» ännu tröttnat på att
söka en lösning till det svåra problemet. När
»järnsättaren» skall öfvertaga människans arbete
vid sättning af slät sats har uian ock därför
redan börjat betrakta som blott en tidsfråga.
Suomenkielisestä
kirjapaino-ammattikirjallisuudesta.
Suomenkielistä ammattikirjallisuutta
kirjanpainajilla ei vielä voi sanoa oikeastaan
olevankaan, sillä sitä edustaa ainoastaan aikakauslehti
»Gutenberg», josta alempana enemmän.
Tällaisen ammattikirjallisuuden tarpeellisuuden
ymmärtää kuitenkin jokainen ammattimies, sillä
kirjapainomiehistössä Helsingissä on paljo jotka
eivät voi seurata ruotsinkielistä
ammattikirjallisuutta, puhumattakaan saksalaisesta y. m., ja
maaseuduilla lienee työväestö suurimmaksi
osaksi ummikkosuomalaista. Suomenkielisen
ammattioppikirjan saantiin olisi siis jo korkein
aika ryhtyä, kun vaan saataisiin sille sopiva
toimittaja. Ja pitäisihän sellainenkin olla
saatavissa. Tarkoitusta varten onkin olemassa
pieni rahasto, ja varmana saanee pitää, että
kirjapainojen omistajat, asiasta toden tullessa,
runsaanlaisesti yritystä auttaisivat. Eiköhän
siis olisi aika ottaa ammattimiesten kesken
oppi-kirjakysvmys päivän kysymykseksi.
Varsinaisena ammattilehtenä ei »Gutenberg»
aikakauskirjaa oikeastaan voi pitää, koskei siinä
ammattiasioita ole paljookaan, ainoastaan
matkakertomuksia, kokousreferaattia, pitkiä
maaseutu-kirjeitä ja useinkin turhanpäiväisiä väittelyjä.
Kun kysymys vastaako tämä lehti
tarkoitustaan vähä väliä on ammattimiesten
keskusteltavana, haluan siitä sanoa minäkin. Kuten jo
sanoin, ammattipuoli siinä on koko ajan ollut
heikko. Mutta ulosantajain tarkoitus lieneekin
alunpitäin ollut pitää lehteä etupäässä
poliitilli-sena työmiesten etujen äänenkannattajana.
Katsokaamme siis lehteä vaan siltä puolen.
Kirjapainotyöväestöstä on huomattava, että
siinä on suuri joukkue, joka pitää itseään
suuresti sivistyneenä ja kehittyneenä, vaikka se
useimmittain todellisuudessa supistuu muita
työmiehiä siistimpään pukuun ja herramaisuutta
matkittelevaan käytökseen. Harrastus
todelliseen kehitykseen on hyvin usein saanut
väistyä pintapuolisen ulkonäön tieltä. Siksipä
kirjanpainajat eivät tähän asti juuri ole
ottaneetkaan osaa siihen vilkkaaseen yleisten asiain ja
yleisen hyvän harrastukseen, joka jo useina
vuosina on paljo muuta työväkeä temmannut
mukaansa. Myöntää kuitenkin tulee, että aivan
viime aikoina huomattava parannus on ollut
nähtävissä, ja toivottavaa olisi, että
ammatti-miehemme tähän suuntaan jatkaisivat.
Näin ollen on tietysti se lehtikin, jota
työ-miehistö itse toimittaa, osoittanut tästä selviä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
