Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
GUTENBERG
N:o 19
kommit till stånd, ansåg man nu skulle vara
och förblifva ett ohjälpligt ondt, som snarare
skulle till- än aftaga.
Då nu allmänna åsikten bland landets
typografkår är, hvilket vi måste antaga, den, att
Finska Typografförbnndet så snart som
möjligt måtte komma till stånd, för att
yrkes-utöfvarne genom ömsesidigt understöd skall
kunna höja yrket och motarbeta fördärfliga
missförhållanden, samt då vi ej kunna inse att
vi begära något som strider mot lag och
författningar, kan det icke räknas oss till last oin
vi blifva otåliga och möjligen få en mindre
god tanke om det sätt, som vederbörande
tyk-kas visa emot arbetarnes sträfvanden.
Yi kunna ännu tillägga att den tid äfven
här i landet borde höra till den förgångna, då
initiativ från de djupa ledernas sida icke fick
företagas samt behandlades med likgiltighet om
de icke kommo »ofvan ifrån». Detta borde äfven
vederbörande inse. Tillbaka kunna vi ej gå,
altså framåt! Obefogade förbud eller där icke
,våld och brott mot lag förekommit, som skulle
påkallat sådana, hafva ännu aldrig gjort någon
nytta, ,gch torde i detta full ej häller göra det.
— in.
100 Vuotta kivipainon
keksinnöstä.
Kun näinä aikoina kaikkialla valmistaudutaan
viettämään kivipaino-keksinnön
100-vuotis-juhlaa, huvittanee lukijoita seuraava eräästä
saksalaisesta aikakauskirjasta käännetty
kertomus tämän taidon synnystä.
Näyttelijän Alois Senefelder’in viime
vuosisadan loppupuolella keksimästä lithografiasta
(kiveenkirjoittamisesta) kasvoi pian kirjapainoille
sekä kuparin- ja puunpiirtäjille voimakas
kilpailija, joka juuri meidän päivinämme
suurimmista voitoistaan iloitsee.
Alois Senefelder syntyi G p. Marrask. 1771
Pragissa, jossa hänen isänsä oli näyttelijänä.
Ensin opiskeli hän lakitiedettä, mutta huonojen
raha-asiain tähden antautui hän myöhemmin
isänsä ammattiin, siinä sivussa koettaen
kykyään myöskin näytelmäin kirjoittajana.
Töittensä painatuksen johdosta tutustui hän
kirjapaino-tekniikkaan, jolloin hänelle johtui
ajatus painaa ilman kirjasimia. Tässä
tarkoituksessa tahtoi hän teräsleimoilla lyötäväksi
kirjaimia erääseen puulajiin ja sillä painaa;
varojen puutteessa ei tästä aikeesta kuitenkaan
mitään tullut. Sitte koetti hän radecraajain
tavalla kirjoittaa syövytyspohjalla varustetuille
kuparilevyille kimmoisilla teräskynillä, levyt
syövyttää ja kupari painajilla painattaa. Tässä
oli hänellä hyvänä apuna opintoajoilla
hankkimansa kemialliset tiedot. Kaikista kokeista
huolimatta eivät hänen aikeensa kuitenkaan
tahtoneet onnistua. Viimein jätti Senefelder
kokeensa kuparilevyillä, koska hän sattumalta,
käyttäessään Kellheinierin kalkkikivestä olevaa
värinhierotnakiveään, oli tullut huomaamaan että
sille saattoi- erittäin laitetulla tushilla tai
musteella kirjoittaa ja muut paikat syövyttää
lusikka-hapolla syvemmäksi, joten syntyi helposti
painettava kivikirjoitus.
Keksinnöstään kertoo Senefelder itse
seuraavasti :
»Olin juuri hionut kivilaattani tasaiseksi ja
aioin siihen levittää syövytyspohjan, johon sitte
jatkaisin harjoituksiani nurinpuolin
kirjoituksessa, kun äitini astui sisään pyytäen minua
kirjoittamaan pesuluettelonsa. Pesijä oli jo
odottamassa vaatteita; en löytänyt
paperilappua johon olisin luettelon kirjoittanut, sillä
kaikki oli loppuun kulunut kokeissani, sitäpaitse
oli tavallinen kirjoitusmusteeni kuivunut; en
arvellut kauan vaan kirjoitin luettelon käsillä
olevalla vaksista, pihkanoesta ja saippuasta
tehdyllä kivimusteellani vasta hiottuun kiveeni,
sen taas poispestäkseni kun olin hankkinut
paperia johon sen kirjoittaisin. Kun sitte myö-
hemmin olin aikeessa tehdä se, juolahti päähäni
ajatus että mitähän tuosta vaksimusteella tehdystä
kirjoituksesta syntyisi jos koettaisin kiveä
lu-sikkahapolla syövyttää ja eiköhän sitä voisi
mustata ja painaa samalla lailla kuin
kirjapaino-kirjasimia tai puupiirroslaattoja. Aloin heti
ko-keeni. Sekoitin kymmeneen osaan vettä yhden
osån lusikkaliappoa ja kaasin sitä kahden
tuuman paksuudelta kivelle, jonka tätä ennen olin
varustanut reunoilla, ettei sekoitus päässyt
poisvalumaan. Viiden minuutin kuluttua
kaasin hapon pois ja tarkastin minkä vaikutuksen
se oli tehnyt; huomasin silloin että kirjoitus
oli kortin paksuudelta ylempänä muuta laattaa.
Nyt mustasin kirjoituksen palloilla ja vedin
siitä itse keksimässäni tankopainimessa
jotensakin onnistuneen vedoksen. Seuraavat
kiveen-kirjoituskokeeni onnistuivat paljoa paremmin
kuin entiset syväänsyövyttämällä tehdyt,
myöskin oli tällä kohokirjoituksella painaessa paljon
pienempi vaara kiven rikkoutumisesta kun ei
tarvinnut käyttää niin suurta voimaa.
Tällainen painamistapa oli aivan uusi keksintö jota
minua ennen ei kukaan ollut käyttänyt.»
Vuosikausia kestäneiden ahkeroin kokeiden
jälkeen onnistui Senefelder eräänlaisen
uudes-taanpainamiSen avulla saada paperille tehty
piirustus muutetuksi kivelle, käyttämällä gummi
arahicumia, jolloin hän myöskin keksi n. s.
.mastasisen painotavan, joka kuitenkin väitetään
olleen tunnetun jo v. 1708.
„Ydr värsta fiende."
Vi taga oss friheten återgifva följande
be-aktansvärda uppsats, hvilken blifvit öfversatt
från tyskan för »Svensk Typograf-Tidning»:
I detta fackorgan hafva flera gånger
publicerats uppsatser, som haft till ändamål att fästa
läsarens uppmärksamhet på den speciella
liälso-fara, blyförgiftningen, som utöfvandet af
typo-gralyrket innebär, och i samband därmed har
ofta påpekats det fördärfliga inflytande, som
dåliga arbetslokaler utöfva.
Men icke blott arbetets själfva beskaffenhet
och, såsom mångenstädes är fallet, dåliga
arbetslokaler äro ensamt ägnade att ur sanitär
synpunkt belysas; den typograliske arbetaren
har äfven en annan fiende som af en
framstående utländsk läkare i ett nummer af
»Graphischer Anzeiger» betecknats såsom den
värsta. Denna fiende är — alkoholen.
Lifligt intresserade för alt som kan bidraga
till kollegernas bästa, icke minst i fysiskt
afseende. meddela vi här ett sammandrag af den
ofvan nämde läkarens anförande. Han skrifver
bland annat följande:
»Af blyförgiftning angripas: stilgjntare,
sättare, storeotypörer och blvarbetare i allmänhet.
Då sjukdomen angriper huden liknar den
alkoholförgiftningen och med rätta framhåller prof.
Strümpeü i Erlangen att diagnosen af bly- eller
alkoholförgiftningen tillhör läkarens svåraste
uppgifter, så snart sjukdomssymptomen består i
hudlidande. Vi kunna obetingadt ansluta oss
till detta omdöme af den lärde
Erlangerprofes-sorn, ty hvarje hudspecialist med större
erfarenhet gör i sin praktik liknande rön, och i
synnerhet påfallande är att bruket af alkohol
rent af banar väg för blyförgiftningen, liksom
att alkoholisten mer än andra är fallen för
hudsjukdom och i större eller mindre grad
därmed behäftad. Blyarbetaren skall så mycket
som möjligt afhålla sig från bruket af alkohol;
njuten i ringa mått, värkar dock alkoholen
knappast märkbart skadligt och under
regelbundna lefnadsförhållanden, i synnerhet
tillräcklig sömn, uppnår också den måttlige
typografen normalåldern för en sund människa.
Den däremot, som har anlag för hudsjukdom,
blir vid dagligt njutande af starka drycker
sr.art svårt hemsökt. Jämte de ominösa
»bok-tryckarbenen», bildandet af öppna ställen och
svårläkta hudåkommor å vader och skenben,
visar sig inom de ofvannämda arbetsfacken
också utbredandet till alla kroppsdelar af torra
eller vätskiga skabbliknande sårskorpor. Långt
ifrån att hindra, befordrar clen stående
sysselsättningen tvärtom det onda. Botande är
möjligt, men blott i det fall, att största nykterhet
iakttages. Den ädlaste dryck är mjölk, kokt
eller okokt. emedan denna tillika är ett viktigt
näringsämne. Mjölken bör dock ined ett par
timmars mellanrum endast förtäras på för- och
eftermiddagarne Födan bör, så länge sjukdomen
varar, bestå af hvetebröd, frukt, till middag
grönsaker, ägg och mjölkrätter med ringa
smör-halt. En synnerligen lämplig rätt är
hafro-s >ppa, som befordrar matsmältningen. Varmt
äppelvin, att af den sjuke förtäras innan han
går till sängs, är af stor nytta emedan det
befordrar svettningen. Högeligen att
rekommendera är tvagning af de lidande kroppsdelarne
åtminstone en gån g om dagen med kallt vatten.
Fotlidande böra öfver natten förse den lidande
foten med omslag. Det vatten som därtill
användes bör pr liter försättas med en tesked
borsait. Öfverdrifvet rökande måste också
underlåtas, emedan tobaken till blodet inför ett
narkotikum, som vid hudlidande är ytterst
farligt. Af samma orsak måste den sjuke äfven
afstå från andra retmedel, såsom ättika, poppar,
senap o. s. v.; underlåtes detta finnes ingen
utsikt till förbättring. Ingen liälsosökande
behöfver så fast vilja och så mycken energi som just
den hudlidande — »blodets förbättrande» heter
det förlösande ordet som bringar hälsa. Det är
icke ensamt själfva beskaffenheten af yrket soui
förorenar blodet, därtill bidrager i ännu högre
grad ett onaturligt lefnadssätt och sorgligt nog
altför ofta äfven den dåliga luften i
arbctssa-larne, och att myndigheterna åt det senare
ägnar så liten uppmärksamhet är minst sagdt
förunderligt.
Bly- eller alkoholskabben är en bland de
mäst pinsamma åkommor, hvaraf en människa
kan hemsökas, och den är obotlig om icke
läkarens bemödanden understödjas af ett
naturligt lefnadssätt. Detta gäller i synnerhet för
dem som äro beroende af sitt arbete och
hvarken ha råd eller lägenhet att tillbringa ett år
eller mer vid en kuranstalt. I så fall inåste den
lidande trakta efter att så snart som möjligt
blifva befriad frän sitt onda. Lyckligtvis har
också läkaren genom införandet i medicinen af
chrysarobin ett medel i sin hand att på kort
tid hafva det onda. Behandlingen är följande:
Sårskorporna ingnidas med grönsåpa, som
efter 10 minuter aftvättas i ett varmt had,
hvarpå åter följer ingnidning med en yllelapp
af svafveltjära. Efter 30 minuter aftvättas åter
svafvel tjäran med grönsåpa. hvarpå den sjuke
tager en kall dusch. Härefter ingnides
sårskorporna med följande salfva:
Rec.
Chrysarobin......5,0.
Vaselin.......2,50.
M. exactissimnni ut fiat unguent.
D. S. Chrysarohinsalfva.
Denna salfva föreskrifves af hvarje läkare
sedan bly- eller alkohoskabb konstaterats.
Efter ingnidningen måste händerna noga tvättas,
emedan denna salfva icke får komma i
beröring med ögonen. Denna kurmetod upprepas
tre aftnar å rad. Patienten skall finna att
skabben fördelar sig i en krets kring det angripna
stället. Han upphör då med inrifvandet af
salfvan, men fortsätter med såpa och
svafveltjära samt varma had med därpå följande kall
dusch till dess skabben helt och hållet
försvinner. Numera beror det helt och hållet på
den botades solida och regelbundna lefnadssätt,
huru länge han får fröjda sig åt en sund kropp.
De medel vi ofvan angifvit, skydda dock för
framtiden. Emellertid tillropar jag pä det
kraftigaste den typografiske arbetaren: »i alkoholen
ligger vår värste fiende.»
Slöm ej 3t\\)aUà$otvàeti\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
