Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
gutenberg
N: o 24-
börande principaler uppfattas som mindre
befogade, emedan principalerne på många håll
betraktade arbetarne som mer eller mindre
oreflekterande personer. Därför lyssnade man
icke häller till hofsamma anmärkningar, ty
äfven dessa blefvo betraktade som öfverdrifna.
Vi vidblefvo dock den öfvertygelse vi haft, och
sökte undvika öfverdriften samt togo, när det
var möjligt, reda på värkliga förhållandet vid
inkomna uppsatser, som innehöllo klander mot
förmän eller principaler. Äfven har det händt
att vi sett oss föranlåtna att blunda för
orättvisor, då vi varit öfvertygade om att vi icke
genom afslöjande i vårt lilla blad, med sin
begränsade läsarekrets, kunnat gagna någon eller
några, utan fastmer därmed skulle tillspetsat
ett förut spändt förhållande, och gjort lifvet
ännu bittrare för de förorättade. Att detta
tillvägagående, hvilket själftället icke borde vara
tillåtet för en tidningsredaktion, är tadelvärdt,
inse och erkänna vi, men vår ringa makt och
omständigheterna lia tvungit oss att i ett par
fall, efter rådslag och gillande af dem som
saken gällt, slå in på nämda afväg.
Som något egentligt fackorgan har »G.» icke
gjort anspråk pä att vara. Likväl ha klander
uttalats äfven i denna riktning, men, såsom
läsaren kanske påminner sig, innehöllo dessa en
illa dold biafsigt, som tydligen sammanföll med
den här ofvan uttalade åsikten om »G:s»
ändamålsenliga redigering.
Men äfven många, kanske flertalet ha haft
samnia åsikt som vi. Ett blad sådant som
vårt dömes förr än andra under
skandalskriftens kategori, hvarför vi äfven ständigt varit
på vakt emot yttranden, som skulle gifvit
anledning till sådant tadel. Visserligen ha vi
upplåtit våra spalter för några polemiker, hvilka
uppstått genom meningsskiljaktigheter, och som
slutat med utdelande af skarpa hugg, mindre
riktade mot sak än person. Dessa polemiker
ha vi någon gång ej i behörig tid kunnat
af-klippa, men räkna vi oss dem dock icke
upp-såtligen till last.
Däremot har »G.» icke kunnat fylla sin plats
som organ för hela landets typografkår, ty
såsom sådant bör »G.» dock betraktas och af
hela kåren erhålla understöd för att kunna
existera. Våra sträfvanden därhän ha säkert
icke utfallit till allas tillfredsställelse, och i
framtiden anse vi det vore af största vikt,
att för »G.» erhålla regelbundna
korrespondenser, t. ex. minst 4 gånger om året från alla
städer, i hvilka finnas typografiska föreningar
eller filial af reshjälpskassa existerar. På så
sätt skulle »G.» bäst fylla sin plats och blifva
en föreningslänk för landets typografer. För
att denna plan må kunna realiseras, borde hvarje
förening i landsorten utse en referent, åt,
hvilken skulle uppdragas att i »G.» ett visst
antal gånger om året redogöra for typografernes
förhållanden på orten, föreningens värksamhet
och sträfvanden m. m. som kan vara af
allmännare intresse.
Uttalande vår tacksamhet till alla dem, som
bistått oss, tillönska vi den nya redaktionen
samma förtroende och understöd som kommit
oss till del.
Satunn. menojen rahasto.
Hra Hoimelan alustuksesta kysymyksessä,
koskeva yllämainitun rahaston kartuttamista,
kuu-kauskokouksessa syysk. 29 p:nä, saattaa tulla
sellaiseen käsitykseen, ettei muka rahaston varat
ole turvassa, että niitä tarpeen tullessa
käytettäisiin kaikellaisiin tarkoituksiin. Niin ei
kuitenkaan ole laita ollut. Tosin viime vuonna
ensimmäisen yleisen kirjaltajakokouksen
kustannuksiin lainattiin siitä Smk 1312: 65. Mutta
tämä summa otettiin lainana, jonka sitoutuivat
takaisin maksamaan eri kirjaltajayhdistysten
edustajat. Kun mainitun kokouksen
päätarkoitus oli Liiton perustaminen, ei sanottua
toimenpidettä käy moittiminen, koska satunn. me-
nojen rahasto on olemassa juuri aiotun Liiton
tueksi. Samoin on v. 1893 lainattu Gutenbergia
varten Smk 75: —. Se on tehty
yhdistyksen päätöksen nojalla.
* *
*
Tänä vuonna on rahaston tila:
Säästöä pankissa v:lta 1894 . . . 359: —
Korko v:lta 1894 ..............14: 08
Laina Gutenbergille ..... 75: —
Rahaa kassassa v:lta 1894 ... 17: 83
Säästölaatikkojen kautta tullut:
Tammik.......44: —
Helmik. ...... 50: 25
Maalisk.......49: 16
Huhtik. ...... 37: 28
Toukok.......43: 57
Kesäk................47: 90
Heinäk.......40: 01
Elok........32: 78
Syysk................29: —
Lokak................49: 96
Marrask.......46:51
Jouluk..............37: 75 508: 17
Summa 974: 08
Menoja on ollut....... 3: 10
Jäännös 970: 98
Tästä summasta (508: 17) ovat koonneet:
Päivälehden kirjap....... 117: 03
U. Suomettaren latojat..... 93: 61
Simeliuksen perill. kirjap..... 65: 17
Hufvudstadsbl. latojat..... 63: 18
V. Petterssonin kirjap...... 80
Sentraali kirjap......... 41: 50
Weilin & Göösin kirjap..... 32: 25
Suom. Kirj. Seuran kirjap. siviiliosasto 23: 53
N. Pressenin kirjap....... 8: 71
Senaatin kirjap......... 7: 58
Hufvudstadsbl. siviilios....... 4: 79
Frenckellin kirjap....... 4: 32
* *
*
Hyvin suuri erotus löytyy siis ensimmäisten
ja viimeisten välillä. Ja kuitenkin pitäisi asia
olla yhtä kallis kaikille. Eiköhän asianomaisia
sentään vähän —• hävetä?
Skadade träsnitt, zinketàningar
och klichéer.
(Ur »Grafischer Anzeiger». Sv. T.-T:s öfvers.)
I Leipzigs typografiska förening gaf för
någon tid sedan facktekniker Berndt intressanta
upplysningar rörande ofvanskrifna ämne. Han
talade bl. a. om träsnitts förvaring. Många af
de oangenäma företeelser, som vppa sig vid
tryckning af träsnitt, ja ofta redan vid sättning
med dem. bero på beskaffenheten hos det
använda träet. Buxbomveclen är ej alltid af samma
godhet. Den bästa är af ljusgul färg och med
smala årsringar, ty den är af likformig hårdhet.
Brunaktigt trä med breda årsringar har
vanligen omväxlande hårda och mjuka lager. De
mjukare ställena torka så småningom ihop, och
så blir ytan, hvars absoluta jämnhet är
oundgänglig för ett godt tryck, vågformig, hvilket i
trycket visar sig genom ljusa och mörka
strimmor. Denna olägenhet kan boktryckaren ej på
något sätt afhjälpa; det blir allt värre och värre.
Sådana stockar kan man med full rätt
tillbakavisa. Då olägenheten ej ännu framskridit
särdeles långt, kan man ju dock genom att
afdraga en kliché erhålla en tryckbar platta, och
träsnidaren kan ofta korrigera sitt arbete genom
att afslipa de högre partierna, förbättra stocken
genom skärning och därpå låta förfärdiga en
kliché däraf.
En annan, mycket oangenäm egenskap hos
träsnitten, hvilken man ej kan spåra, då man
mottager dem, är, att träet före begagnandet
ej varit fullkomligt tort. Ju äldre trä, dess
bättre. Det måste hafva omsorgsfullt torkats i
flere år, om det skall vara värkligen tadelfritt.
Stockar af otillräckligt tort trä »slå sig», d. v. s.
de blifva vid hvarje temperaturskifte krokiga;
i fuktig luft böjer sig stocken, när den ligger
vågrätt uppåt, så att den blir rand, i torr luft
nedåt, så att den blir ihålig. Denna olägenhet
kan förebyggas, om stocken bevaras stående på
kant och ej liggande, så att luften från alla
sidor kan komma till den, ett försigtighetsmått,
som for öfrigt är att ifrigt anbefalla vid alt
förvarande af träsnitt.
Att förbättra skadade träsnitt.
Krokiga stockar kan man åter räta genom
att försiktigt fukta den håliga sidan med vatten,
och därpå lägga stocken, lindrigt belastad på
en jämn, med några ark papper betäkt yta
(allra bäst på slutplattan). Vid anfuktningen
får man ej taga för mycket af det goda, utan
är det bättre om man upprepar den, om det ej
blef nog första gången, ty annars kan det hända,
att stocken slår sig åt andra hållet. Genom
för stark anfuktning löses också lätt
limfognin-garna i stocken, och olyckan är då så mycket
värre, ty hvarje större stock är sammansatt af
flere stycken. I stället för direkt anfuktning
kan man också lägga fuktadt läskpapper under
stockens håliga sida och därpå belasta det-
sistnämda. Med liten smula tålamod kommer man
genom denna operation snabbare till målet än
genom användning af kraftmedel, hvartill bl. a.
hör användning af het ånga.
Genom stockens höjning lider vanligen icke
dess snitt. Betänkligare äro de skador, som
träffa denna direkt. För att afhjälpa dessa
skador, måste man undersöka om stocken är
förderfvad, d. v. s. om linierna äro brutna eller
om dessa blott äro intrykta. I förstnämda fall
kan boktryckaren ingenting göra. Ty äro
skadorna af sådan beskaffenhet, att det ej kan bli
fråga om något aftryck, så måste stocken
återlämnas till träsnidaren, som på de skadade
ställena insätter ett stycke trä. eller 0111 de äro
större, låter insätta det af en snickare och därpå
ytterligare utskär detsamma. Intrykta ställen
däremot kan tryckaren med en smula
försiktighet och tålamod själf afhjälpa. Man fuktar
för detta ändamål ifrågavarande ställe med ett
i vatten doppadt finger och håller, på minst 1
centimeters afstånd därifrån, ett upphettadt järn
däröfver. Därigenom höjes det intrykta träet
åter till sin normala höjd. Värkar denna
operation ej första gången, så upprepas den, och
med någon omsorg kunna äfven ganska djupa
håligheter afhjälpas, men man akte sig noga
att, för att snabbare nå denna afsikt, hålla det
heta järnet för nära träet, ty därigenom kan
stocken allvarligen skadas. Vid
trycket af träsnitt
brukar tryckaren ofta för sent observera, att
papperet innehåller korn och kulor, som
intrycka sig i träsnittet, så att bilden synes
öfver-sädd med hvita punkter. Äfven des3a låta
afhjälpa sig på sagda sätt, men man kan äfven
använda ett annat förfarande. En riktigt jämn
glasplatta rengöres fullkomligt, framför alt från
fett, och fuktas därpå med vatten. Stocken
lägges med bildsidan därpå och belastas. Den
pä glaset befintliga fuktigheten träffar
hufvudsakligen blott bildytan, och framhöjer de
skadade ställena. Särdeles djupa skador kunna
återställas genom anfuktning och därpå skeende
uppvärmning.
Skadade zinketsningar
låta ej förbättra sig lika lätt som träsnitt. Vid
autotypier är en korrigering nästan omöjlig, ty
dessa fina etsningars korn låta ej efterapa sig
med arbete med en stickel. Vid
sträcketsningar är korrrgering lättare. Det skadade stället
blir där i första hand uppblödt, d. v. s. en
tillräcklig mängd lödtenn utsmältes därpå, hvarpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:38:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gutenberg/1895/0094.html
