- Project Runeberg -  Gutenberg / 1896 /
24:2

(1892-1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l2

GUTENBERG

N:o 24

Vi stà på samma ståndpunkt och vårt arbete växer
öfver våra hufvuden. Det är därför nödvändigt
att ställa energiska, men tillika mogna och sansade
män i spetsen för vårt arbete.

Redaktionen har haft en god vilja just för
detta arbete och hoppas vi att våra kolleger ej
döma oss strängare än man gärna kan fordra af
oss, isynnerhet som redaktionen bestått af
nattarbetare, hvilka såsom kändt, äro sysselsatta så
godt som dygnet rundt. Så obetydligt arbetet
med ott litet blad synes vara, fordrar det likväl
sin möda och omsorg, innan det kan fås färdigt,
och då till detta arbete endast, som sagdt, kan
offras den lilla tid som blir öfrig efter en lång
arbetsdag, har fel och försumning icke med bästa
vilja kunnat undvikas. Vi anhålla därför ännu en
gång om tillgift af våra ärade läsare

Vid årets början, då vi öfvertogo redaktionen
erhöllo vi ej genom den gamla redaktionen några
korrespondenter eller medarbetare, nej tvärtom
har oss berättats att det nekats lämna bidrag till
oss, detta hinder ha vi genombrutit och hafva vi
lyckats erhålla rikliga bidrag såväl från
hufvudstaden som från landsorten.

Till våra ärade medarbetare, korrespondenter,
meddelare och vänner få vi frambära vår innerliga
tack och hoppas vi att Ni ej skall draga Eder
undan med Edra bidrag, utan fortfarande stå i det
gemensamma arbetets tjänst.

Då Gutenbergs förlag öfvergår till det Finska
Typografförbundet hoppas vi att Gutenberg
fortfarande — ehuru officiell — skall stå i
arbetare-nas och hela kårens tjänst och tillönska vi därför
den nya redaktionen samma understöd och
förtroende som kommit oss till del.

Till slut få vi uttala vårt hjärtliga tack till
alla Gutenbergs läsare, medarbetare, vänner och
gynnare.

Redaktionen.

Kirje Helsingistä.

Täkäläisen kirjanp. yhd. toimesta on
perustettu useita eri rahastoja, joita kartutetaan siten,
että kaikissa painoissa tilipäivänä kannetaan
jokaiselta työssä olevalta henkilöltä Va pros.
palkasta näihin rahastoihin. Tällaisia rahastoja ovat
.Satunnaisten menojen"- ja „Vanhusrahasto",
joihin molempiin tulisi kaikkien empimättä
luovuttaa tuo vähäpätöinen, Va pros. suuruinen summa,
joka harvoin nousee 50 p:niä suuremmaksi, ja
jonka kaikki hyvin voivatkin suorittaa, kun vaan
tahtoa on. Mutta tehdäänkö kaikissa painoissa
niin ? Sitä ei ainakaan todista ennen julkaistut
.Satunnaisten menojen"- ja .Vanhusrahaston" tilit
— Kehoitan arv. lukijoita luomaan silmäyksensä
niihin ja arvioimaan numeroita eri painojen
kesken ja antamaan lausuntonsa sen mukaan; jätän
siis laskut —11

En malta kuitenkaan olla kajoamatta siihen
tapaan, miten näitä rahastoja kartutetaan esim.
painojen mieslukuisuuteen nähden. Päivälehden
kirjapainosta, joka on pienimpiä täällä, tulee aina
tavallisesti suurin summa sekä .Satunnaisten
menojen"- että .Vanliusraliastoon". Kuukautiset
rahastojen hoitajain antamat tilit osottavat sen
aivan selvästi. Mikähän mahtanee olla syynä tähän
suhteettomuuteen, ettei muista painoista tule
samoin? Mikäs muu kuin maksajain laiminlyöminen
antamasta tuon pienen osån palkastaan
ylöskant.o-miehelle.

Mutta annas ajan kulua, että tulee eteen aika,
jolloin olisi hyvin hyvään tarpeeseen saada apua
rahastoista, joita on olemassa, niin ensimäisinä
ovat ne ottamassa, jotka vähemmän taikka eivät
ollenkaan ole niihin maksaneet. Siinä tapauksessa
jäävät varsinaiset rahastojen kartuttajat ja
ylläpitäjät aivan osattomiksi avusta. Ja selväähän
se onkin, että niin tulisi käymään ainakin
.Vanhusrahaston" suhteen. Siinä kun ei pidetä mitään
varsinaista kirjanpitoa, siitä kuinka paljo, ja vielä
vähemmin kuka on edes maksanutkaan rahastoon

Näin ollen ei tiedetä sitä eikä tätä rahastoon
maksavasta jäsenestä, pääasiana vaan on, että apua
pyytävä on — kirjanpainaja; siinä kaikki.

Tällainen järjestys ei — ainakaan
.Vanhus-rahaston" hoidossa — ole oikeuden mukaista. Se
johtaa vaan — kuten tähänastisista tileistä käypi
selville — suoraa päätä koko rahaston
kartuttamisen yksinomaan muutamien jäsenten niskoille.
— Ja mikäs pakko on minun paremmin kuin
muidenkaan maksaa Va pros palkastani turhan takia
.Vanhusrahastoon", kun minä. vanhaksi tultuani,
saan kuitenkin tarpeellista apua sieltä — saan
sanoa monen muun kanssa rahaston nykyisestä
hoidosta. Ja vielä lisätä, että .antaa tulimain
maksaa, kyllä viisaat korjaa". Tätä sääntöä aijon
minäkin, yhdeksän toverini keralla seurata, ellei
sanottujen rahastojen hoidossa tekdä tarpeellisia
ja jo keskustelun alaisina olleita muutoksia.
Silloin niitä kartuttava jäsen toivoo jotain saavansa,
sitävastoin k ui a nykyinen maksujärjestelmä on
aivan nurinkurinen.

Olen minä kuullut kerrottavan ja lukenutkin
ihmeellisiä juttuja — vieläpä uskomattomien
ihmeitten ja kuulumattomien tapausten pesäpaikasta
Ameriikasta —, mutta en vielä ennen ole sattunut
sellaista kuulemaan saati sitten lukemaan, että
konttorikirjat tekisivät haittaa isännälle maksa
masta kunnollista palkkaa työväelleen. Niin
kuitenkin kuuluu olevan laita hra Verner Söderströmin
kirjapainossa Porvoossa. Konttorikirjat, hyvät,
todisteet, estävät, ettei voida maksaa latojille 70
p:iä enempää 1,000 neliöltä; vasta sitten voidaan
palkkaa kovottaa, kun vanhat konttorikirjat
täyttyvät ja uudet otetaan käytäntöön. Tällaisen
vastauksen oli hra Söderström antanut latojilleen,
jotka pyysivät korotusta 70 ptistä 80 p:iin 1,000
neliöltä

Hra Söderströmin pitäisi, kirjankustantajana
ollen, painattaa nuo kerrassaan mainiot
konttorikirjat, että muutkin liikemiehet saisivat nauttia
niiden tarjoomaa hyötyä. Ja luullakeeni hra S.
onkin siksi suuri .afäärimies", että hän tahtoo
saada julkisuuteen oman teoksensa ja ansaita
tittelin »kirjailija".

*



Tapani ei ole loukata tai soimata ketään.
Naisia etenkin olen hellinyt Mutta nyt on täytynyt
tehdä poikkeus ja antaa pieni huomautus
käsityö-toimikunnan arv. naisille siitä, että
Tapaninpäivänä pidettyyn iltamaansa olivat pääsyliput ja
ohjelma painettu yksinomaan ruotsinkielellä. En olisi
asioista virkkanut niin mitään, jos tämä olisi
en-simäinen kerta kun näin on tehty, mutta tämän
edellisessä saman toimikunnan iltamassa niinikään
oli ainoastaan ruotsinkieli ohjelmissa. Tästä on
kuulunut paljo nurinaa ja olipa jollekin
toimikunnan jäsenellekin sanottu asiasta.

Mutta kun ottaa huomioon syyn, minkä takia
toimikunnalta on suomenkieli jäänyt pois
iltama-pileteistä. hälvenee kaikki paheksuminen ja
anteeksianto on välttämätöntä. Syy näet on se, että
suomenkieli on unehtunut. Voi surkeutta —
kumma kun ruotsinkieli ei unehtunut.

Kalle.

Användning af aluminium inom
den grafiska konsten.

Aluminium i stället för litografistenar.

För närvarande framställes aluminium i så stor
mängd och till så billigt pris, att dess tekniska
användning dag för dag vinner alt större omkrets.

Tack vare den sorgfällighet man iakttagit vid
framställning af plana aluniiniuinplattor är man i dag
så långt kommen, att man öfvervunnit de i början
uppkomna svårigheterna vid användningen af
aluini-numplattor till litograliska ändamål, och har denna
metall börjat vinna allt Here och flere anhängare

inom litografiska fackkretsar, och när de mindre
goda och numera nästan för dyra större
litografiste-narna alldeles försvunnit ur handeln är åt de
tidigare stentryckarne i aluininiumplattan skapant ett
likadant ja i mänga fall till och med fördelaktigare
arbetsmaterial, andvändbart till alla slags arbeten utom
direkt gravyr.

Derföre kanske skulle en kortare återblick på de
första försöken och bemödanden i olika länder att
tillämpa aluminium till litografiska ändamål icke vara
utan intresse.

Äfven här, såsom vid de gamla
stentryckerime-toderna går Tyskland i spetsen, och var det ägaren
till ett af Tysklands förnämsta fackaftarer lir Fr.
KTebs, Frankfurt a/M., som gjorde de första samt
originellaste försöken härvid.

Vid (len år 1891 i Frankfurt am Main
försiggångna elektrotekniska utställningen rådde liflig handel
med de hastigt i rop komna aluminium föremålen.
Här förvärfvade sig hr Krebs några utställningsmynt
af aluminium.

På sin derefter följande Tesa berörde hr Krebs
Metallchrome Print C:o i Brüssel, med hvilken firma
lian for tillverkning af for litografiskt tryck
präpare-radc zink- och nickel-lithoplattor, stod i
affärsförbindelse. Här användes nu dessa utställningsmynt såsom
de första försöksobjekt för litografiska ändamål, i det
att dessa blefvo insätta i de för ofvannämda
tillverkning använda valsverkena och förvandlade dem till
en tunn rundaktig platta af cirka 15 c. i
genomskärning. Sedan denna platta i en sandstråt blåsbälg
erhållit en kornig yta samt preparerad och öfvertrycket
blifvit gjordt efter samma metod som med vanliga
zink- ock nickelplattor förfares, gaf denna
litoalumi-niamplatta vackra och tadelfria aftryck. Genom detta
första resultat var aluminium som tryckplatta för
litografin uppfunnen. Denna uppfinning blef i flere
länder patenterad. I följd af de svårigheter som uppstodo
vid fabrikation af absolut plana och lika tjocka plattor
af större dimensioner lät br Krebs sitt patent
förfalla.

Såsom andra uppfinnare uppträdde i Frankrike
ingeniören A. M. Villon, Paris. Han beskrifver i cn
af honom utgifven lärobok: Dessinateur et Imprimeur,
Lithographe, band I och II, förfarandet såväl som
behandlingen af aluminiumplattor för litog. tryck samt
sin tillåtelse och att fritt begagna uppfinningen.

I denna bok gifves upplysning icke allenast öfver
sådana kemiska kroppar hvilka icke angripa eller
förändra aluminumct utan äfven något som är högt
viktigt uppräknas de syror hvilka angripa och upplösa
detsamma, bl. hvilka uttryckligen acide fluorhydriquc
(florsyra) nämnas såsom en hvilken löser aluminium.
Häraf följer att öfverytan af en aluniiniuniplatta
behandlad med denna eller någon annan af Villon
uppräknad syra etsas och kemisk förändring af aluminium
ytan uppstår. För vidare behandling af
aluminium-plattor hänvisar Villon till ett kapitel i sin
ofvannämda bok „Litkographie stir zinc", hvarest bland
andra äfven följande recept för etsning anföres

Vatten 30 delar

Gummi 8 „

Gallus syra 2 „

Skedvatten 1 „

Fosforsyra 4 „

Anskaffandet af denna bok är för hvarje anstalt
ganska nödvändigt. I densamma finnes bela litografin
med sina alla olika förfaringsmetoder beskrifna
äfvensom noggranna recept och bruksanvisningar. Hvardera
banden omfatta ungefär 350 sidor och säljes à 9 fr.
bandet genom „Exporthaus Senefelder, Friedr. Krebs
Frankfurt a/Main."

Äfven i Amerika ha försök gjorts med
aluminium-plattor men i följd af de ofvannämnda svårigheterna
har denna icke haft någon större framgång.

Först år 1892 den 18 september kom hr Jos.
Seholz med en patentansökan i hvilken förtäringen
var beskrifven sålunda: Den med sand- eller finare
pimpstensmjöl afslipade aluminiumplattan, öfverstrykes
så länge med fosfor- eller fluorsyra till dess syran
upplöste tillräcklig mängd af metallen och tillsammans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gutenberg/1896/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free