Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
GUTENBERG
N: o 10
ningarna och förbundet vore någonting skildt
for sig.
För att åstadkomma någonting helt, som
motsvarar sitt värkliga ändamål genom att vara ett
samband tör alla, är det nödvändigt att hvar och
en tillhör detsamma. Sålänge ännu en saknas
därifrån är det ännu ej hvad det är ämnadt att
vara. Huru ofta hör man ej yttranden sådana
som „inte är jag emot organisationen, nog är den
bra, men jag har ej lust att tillhöra densamma,
och ingen saknar mig där" o. s. v. ofta ännu
tilläggande „det tinnesju ännu många andra hvilka
ej tillhöra den" utan att ens nämna om dyra
medlemsafgiften m. fl. toma undanflykter.
Sådana uttalanden visa fullkomligt huru litet man
ännu förstår eller vill icke begripa hvad en
sammanslutning egentligen är. Ingen människa kan
dock vara partisk i en sådan fråga: antingen är
han emot eller med. Den af oss typografer, som
ej vill förena sig i samarbetet och ej vill tillhöra
förbundet, är redan därigenom att han håller
sig afskiljd från våra sträfvanden, men dock
färdig att njuta frukterna af vår värksamhet, mot
oss och förbundet. Redan därigenom att ban ej
tillhör organisationen, förminskar han det med
en medlem och söndrar därvid helheten,
försvagande våra förenade krafter och arbetsförmåga.
Redan kännedomen om, att endast en del
sammankommer till gemensamt arbete, medan den
andra delen likgiltigt ser på — eller ännu sämre
— motsätter sig de förras värksamhet, är
ingalunda ägnadt att väcka intresse hos andra.
Beklagandena öfver höga afgifter äro, såsom
jag redan nämdt, toma undanflykter, ty inga
uppoffringar äro för stora, när de användas till ens
eget bästa. Någon säger att af Förbundet är
ännu ingen nytta, han bör dock tänka efter att
Rom byggdes ej på en dag samt vara färdig att
deltaga i byggnadsarbetet och kostnaderna men
icke vänta på att andra alltid skola göra allt, så
varsnas snart nog att uppottringarna och
ansträngningarna icke varit förgäfves.
Därför kamrater! Enhvar af oss, stor eller
liten, bör träda fram och deltaga med enighet i
samarbetet. Hvar och ens plikt är att förbättra
sin egen ställning och förenade äro vi starkare
än ensamma. Mycket återstår att undanrödja,
men min fasta öfvertygelse är, att om vi med
äkta finskt lugn och seghet, efter noggrant
öfvervägande, fortsätta vår värksamhet, är segern
gifven. Låtom oss därför visa att vi icke ännu
foriorat vårt namn såsom »Svarta gardister" —
samt icke häller som finnar.
Ergo.
Mikä on liitto ja miksi meidän tulee
siihen kuulua?
Tämä on kysymys, joka välttämättömästä
tulisi meillä kaikilla olla täysin selvillä. Mutta
onkohan niin asianlaita? Ikävällä täytyy
tunnustaa, ettei se siltä ainakaan näytä. Tätä
osotta-nee poraiten se vitkastelu ja epäröiminen, jolla
ammattilaisemme ovat liittoomme yhtyneet, kuin
myöskin se ajattelemattomuus ja
välinpitämättömyys, jolla monet toverimme ovat siitä eronneet
milloin minkin turhanpäiväisen syyn nojalla. Ja
onpa paljon niitäkin, jotka ovat muiden mukana
liittyneet liittoon, mutta jotka itse myöntävät,
etteivät ole selvillä sen tarkoituksesta. —
Koetan nyt tässä kykyni mukaan valaista asiaa niin
yksinkertaisella, niin helposti tajuttavalla tavalla,
että ymmärtämättömimmänkin olisi helppo se
käsittää.
Mikä on liitto?
Tämä nimi jo itsestäänkin ilmaisee sisältöänsä,
tarkoitustansa niin paljon, että sen luulisi olevan
helposti tajuttavissa. Koetan kumminkin sitä
tässä lyhykäisesti tarkemmin selittää. — Liitto
on yhdistys, jonka jäsenet yhteisellä työllä,
yhteisin voimin koettavat ja saavat aikaan sellaista,
jota jokaisen yksityisen yksinään on mahdoton
saavuttaa ja perille ajaa. Kun puhumme
Suomen Kirjaltajaliitosta, niin on se tämmöinen
yhdistys, liitto, johon me kirjaltajat olemme
yhtyneet saavuttaaksemme niitä parannuksia ja muu-
toksia, joita olemme tarpeellisiksi havainneet.
Tehdäkseni asian helposti tajuttavaksi, vertaan
liittoa täydellä syyllä ihmisruumiiseen, omaan
ruumiiseemme. Tarkastakaamme sitä. Mitä
näemme? Me huomaamme siinä koko joukon eri
osia, jäseniä, jotka kaikki ovat liittyneet yhteen
ja toimivat yhdessä. Tarkastakaamme myös mitä
he saavat aikaan yhteisellä työllään ja
toiminnallaan. He saavat aikaan suuria, he
saavuttavat tarkoituksensa ja muodostavat täydellisen,
elävän olennon, ihmisruumiin, jota yhdenkään
sen jäsenistä ilman toisten työtä ja apua olisi
mahdoton aikaansaada. Samoin on Suomen
Kir-jaitajeliiton laita. Me olemme havainneet
tarvitsevamme parannuksia monessa suhteessa ja tätä
tarkoitusta saavuttaaksemme olemme päättäneet
liittyä yhteen saadaksemme yhteisellä,
yksimielisellä työllä aikaan sen, jota muuten on
mahdoton toteuttaa. — Mutta jatkaaksemme asiaa
täytyy meidän saada selville myöskin toinen
kysymyksemme :
Miksi meidän tulee siihen kuulua?
Tarkastakaamme edelleen vertauskuvaamme,
ruumistamme. Mitä huomaamme siinä? Me
huomaamme kuinka kaikki sen eri osat, jäsenet, ovat
liittyneet yhteen. Jokaisen täytyy olla mukana,
ei yksikään saa olla poissa ja jokaisen tulee
tehdä tehtävänsä yhtä tarkasti, yhtä
säännöllisesti, ei yksi saa olla toistaan
välinpitämättö-mämpi. Kuinka käykään silloin, jos jokin osa,
jäsen, joko pienempi eli suurempi, puuttuu
ruumiistamme eli jostakin syystä tulee siitä
erotetuksi? Helposti huomaamme kuinka se saa
aikaan puutetta ja epäjärjestystä sekä tekee
haittaa toistenkin jäsenten toiminnalle.
Katsokaamme vielä kuinka käy silloin päämäärän, itse
tarkoitusperän kanssa. Se ei ole enää
saavutettavissa, vaan on se jo perikadon partaalla, sillä
ruumiimme ei enää silloin ole täydellinen,
kokonainen olento, eikä voi siksi enää tulla, vaikka
toiset osat, jäsenet kuinka ponnistelisivat. Siis
yhden ainoan jäsenen puuttuminen tai
aroami-nen voi saattaa lukemattomien toisten työn ja
ponnistukset hukkaan. — Aivan samoin on
myöskin liittomme, Suomen Kirjaltajaliiton, laita. Me
kirjaltajat olemme kaikki ikäänkuin saman
ruumiin jäseniä ja siksi meidän on myös liittyminen
yhteen samaan ruumiiseen, liittoon, sillä muuten
emme voi tarkoitustamme saavuttaa. Elköön
kukaan ajatelko, ettei siitä ole mitään haittaa
liiton toiminnalle, jos vaikka pysynkin siitä
ulkopuolella, kunhan en nimenomaan ryhdy
vastustamaan sen toimintaa. Tämä olisi suuri erehdys.
Esimerkistämme näimme, mitä se saa aikaan ja
sen yhtäpitäväisyydestä myöskin liittomme
suhteen voimme olla täysin vakuutetut. Samoin olisi
myöskin tarkasti punnittava, ennenkuin erotaan
liitosta, mitä haittoja ja hankaluuksia se voi
saada aikaan ja ettei sitä tehtäisi kaikkien
pikkumaisten, turhanpäiväisten asiain tähden. — Meidän
kaikkien tulee siis kuulua liittoon ennenkuin
voimme olla täysin varmat päämäärämme,
tarkoitusperämme saavuttamisesta, sillä muutamien
harvojenkin poissaolo, erillään pysyminen — vaikka
ei kokonaan ehkäisisikään sen toimintaa — tekee
työllemme ja toiminnallemme sanomattomia
vastuksia.
Asiasta olisi paljon pitemmältäkin puhumista,
mutta — kuten tiedetään — ei
äänenkannattajamme tilakaan kovin liikoja siedä. Luulen
kumminkin ylläolevasta asian edes osapuilleen
käyneen selville.
O.
Då man är »intresserad" för
samarbetet.
Inom vår förening har under långa tider
alltid funnits på tapeten en fråga: »Huru få
intresset att stiga?" Det har försökts med
diskussionsklubbar etc. — allt med samma resultat: dylika
försök hafva uppflammat och — slocknat! Samma
öde drabbade äfven det senaste försöket.
För ungefär ett år sedan diskuterades inom
H:fors Typ. Förening frågan om bildandet af sek-
tioner för de olika yrkesgrenarna. Frågan
ansågs mycket viktig: det skulle i sin mån
bidraga till att organisationen motsvarade sitt
ändamål samt isynnerhet skulle dessa sektioner för
de olika yrkesgrenarna motarbeta förhastade
beslut inom Föreningen. Det var ju solklart, att
alla skulle ansluta sig till desamma. Den
»gordiska knuten" var nu löst — endast till verket!
— Frågan hänsköts tiil Föreningens bestyrelse,
hvilken vid lämpligt tillfälle ägde sammankalla
medlemmarne och — ja, då återstod ju ingenting
vidare, allt skulle gå för sig själf, precis som en
väljusterad maskin–
Så var det för ett år sedan. Då kom
förbunds-frågan, hvilken tog allas krafter i anspråk.
Bestyreisen ansåg, och det mycket riktigt, att
sektionsfrågan under denna organisationstid icke
borde upptagas, det skulle ju också varit för
mycket på en gång, samt i sin mån endast bidraga
till att hopa svårigheter i arbetet, som var svårt
nog ändå. Det väntades alltså och tiden
begagnades nog, så godt man det kunde, för
förberedande arbeten. Nu hade ett år förgått, allt var
klart, föreningen ägde öfver dubbla antalet
medlemmar emot i fjor, och förbundsfrågan hade ju
lärt alla att ännu bättre förstå vikten af en god
organisation. Alltså, nu var den rätta stunden
kommen. Bestyreisen utsände derföre ett
såly-dande, till alla utöfvare af grafiska yrken i
Helsingfors, adresseradt cirkulär:
»Typografernes Förening i Helsingfors är,
såsom bekant, sammansatt af utöfvare af de
grafiska yrkenas olika grenar. Densamma räknar
bland sina medlemmar sättare, tryckare,
stentryc-lcare, litografer, kemigrafer m. m. Då enhvar’ af
dessa yrkesgrenar äger en mängd olika
sträfvanden, hvilka de bäst sinsemellan kunna klargöra,
har Typografernes Förening, väl uppskattande
den häraf föranledda lättnaden i samarbetet,
redan under det sistförflutna året beslutat dela
Föreningen i sektioner. Föreningens bestyrelse har
ansett saken lämpligast kunna försiggå genom
att bilda följande 4 sektioner:
I. Sivilsättare;
II. Tidningssättare;
III. Tryckare;
IV. Stentryckare, litografer, kemigrafer m. fi.;
hvilka såsom Föreningen underlydande
afdelningar enhvar arbeta till fromma för sina resp.
yrkesgrenar. Sålunda anser bestyreisen våra
gemensamma sträfvanden bäst vinna framgång.
Föreningens bestyrelse uppmanar således ärade
föreningsmedlemmar att noga öfvertänka
saken samt att mangrant samlas till möten å
föreningslokalen för att diskutera häröfver å
följande tider:
’III. Tryckare: Fredag, d. 22 Okt. kl. ’/ä8e. m.
I. Civilsättare: „ „ „ kl. 8 „
IV. Stentryckare, litografer, kemigr. m. fl.:
Söndag, d. 24 Okt. kl. 3 e. m.
II. Tidningssättare: » „ „ kl. 4 „ "
,,Mangrant" hette det ju i cirkuläret, eller huru?
Så blef det också! Af föreningens c. 300
medlemmar tänkte väl nog åtminstone hälften att komma,
medan den andra delen ej ens gaf sig mödan att
se efter hvad saken gälde. Men, resultatet, det
är ju hufvudsaken. Allt gick mycket bra, bättre
än man kunnat hoppas af typograferne. Det
första mötet, tryckarnes var besökt af summa
summarum 3 (säger tre) medlemmar, däri inberäknad
en bestyrelsemedlem, hvilken »på ämbetets
vägnar" var tvungen att infinna sig. Detta var ju en
lofvande början. Så kommo civilsättarne. Af de
c. 200, som tillhöra Föreningen, hade (i (sex)
hörsammat kallelsen. Det var med stor möda man
fick 2 medlemmar valda till komitén, som skulle
utarbeta stadgar för de olika sektionerna.
Så kom söndagen. Tidningssättare ha ju
alltid visat sig äga ett synnerligen lifligt intresse
för Föreningen, ofta ha frågor rörande
nattarbetet o. dyl. förekommit. Kemigraferna och
stentryckarne åter ha ju aldrig ägt något som hälst
samband sinsemellan, af dessa kunde man alltså
hoppas det bästa. Tryckarne och sättarne skulle
få skämmas, det var alldeles säkert. Nåväl,
tid-ningssättarne representerades af 4 (fyra)
personer (resultat at’ mötet = 0) och kemigraferna
samt stentryckarne sedan, de slogo rekordet: de
lyste totalt med sin frånvaro, ej ens den
stentryckare, som är bestyrelsemedlem eller den kemigraf.
som senaste sommar erhöll Föreningens
stipendium, hade infunnit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
