Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
gutenberg.
N:o 46 (10)
mottagaren af ett dylikt cirkulär att tro, det
han har att göra med ett å skrifmaskin
framstäldt originalbref.
Skrifmaskinen! — ja, den har gjordt
sätta-ren en stor, ovärderlig tjänst. Maskinskrifna
manuskript börja nu blifva allt vanligare. I
dem slipper han författarens kråkfötter och
bollkastningar med ord och rader, som ofta
kommer honom att svettas femtioelfva gånger
om. Visserligen kan ju maskinen ha skrifvit
ett ord falskt (så’nt förekommer ju äfven hos
författarna), men den kan icke skrifva oläsligt,
som väl är!
Nu brukar man i de stora amerikanska och
engelska officinerna eopiera de illa skrifna
manuskripten innan de utlämnas åt sättaren,
härigenom vinner man tid, då ju både
författar-korrekturen och de som läsas å officinen blifva
renare, dessutom, hvad tid går icke förlorad
genom ett otydligt skrifvet ord? Ja, hvad mer
är! Dessa ,,författarkorrektur", dessa
sorgebarn inom verksätteriet komma att genom
skrifmaskinen alldeles försvinna. Det fins
nämligen en stor del författare, som så snart
de få se sina tankar i tryck, inse, att de
menat något helt annat än hvad de skrifvit; ha
de nu maskincopian framför sig, kunna de
genast komma med sina ändringar och sättaren
kramar förstulet sönder en tacksamhetens tår
i ögonvrån, då han får ett dylikt manus.
(Forts.)
Om handstil.
Några praktiska synpunkter.
(Ur „Dagny".)
Att ordet — det skrifna såväl som det
talade — mången gång är till för att dölja
tanken i stället för att uppenbara den, det vet
nog litet hvar, utan att man därför behöfver
vara särdeles diplomatiskt anlagd. Att själfva
de bokstäfver, som bilda den yttre formen för
detta ord — vara sig det nu skall dölja eller
uppenbara tanken — böra göras så
vilseledande som möjligt, har nog ännu ingen
dristat förfäkta som teori, men hur är det väl i
praktiken?!
Namnteckningar skola vi ej tala om, de
göras ju ofta så, att de endast kunna betraktas
som bomärken, ej dechiffrerbara namn. Dock
skulle jag vilja råda dem, som icke finna ett
alldeles särskildt nöje i att vålla sin nästa
hufvudbry, till att ej gå alltför långt i hänsynslöst
afvikande från bokstafstecknens vedertagna form,
äfven när det gäller att skrifva sitt namn. De
kunna eljes riskera att få svaret på sitt bref
i ett kuvert, på hvilket deras egen
namnteckning blifvit påklistrad, eller kanske alls ej få
något svar, därför att man på posten ej heller
lyckats tyda dessa runor.
Jag nämde hänsynslöshet mot sin nästa.
Och i själfva verket är väl orsaken till de
flesta oläsliga stilar till sist att söka, där roten
finnes till alt ondt här i världen — i egoism
och själfsvåld. — ,,Så jag skrifver, ty så roar
mig att skrifva — hvad andra tycka, det rör
mig inte. De kunna gärna ha litet besvär med
att tyda mina kråkfötter, bara jag slipper ha
besvär mecl att skrifva ordentligt". Så
ungefär resonnerar man — medvetet eller
omedvetet.
Här liksom i alla lifvets förhållanden torde
vara lämpligt att uppställa som norm den
kristna grundsatsen att göra mot andra hvad
man vill, att andra skola göra mot en själf.
Säg mig, hvilket är angenämast, att från en
god vän få ett innehållsrikt och i dubbelt
hänseende väl skrifvet bref, som du kan läsa
flytande, så att du får ett lifligt intryck af där
skildrade händelser och meddelade tankar,
eller ett annat med samma innehåll, men som
du blott kan stafva dig igenom bit för bit,
kanske måste låta delvis vara oläst? — Jag
är rädd för att det senare kommer att fram-
locka ur ditt ordförråd en del uttryck, som ej
äro så smickrande för din vän, ej heller
ägnade att i högre grad befästa vänskapen.
Kanske du får lust att straffa honom eller —
henne, dock tror jag, att mannen i denna
liksom i många andra konster är kvinnan
öfverlägsen — med att göra sammaledes. För en
gång, må vara! Men blir det en vana hos
dig, så straffar du ju den oskyldige med den
skyldige.
Ar du författare, så förstår jag, hvilken
glädje det skall vara för dig att få bland den
stora allmänheten sprida dina tankar i ämnen,
som intressera dig och den, men hvarför —
innan verket hunnit så långt — plåga
stackars sättare och dito korrekturläsare? De äro
ju, äfven de, människor, som ej sakna känslor,
om de också ibland kunna tycka sig på väg
att förvandlas till maskiner. Men dessa
„ma-skiner" måste ha reda på åtskilligt och ha
tankarna ganska spända, oro de skola på ett
nöjaktigt sätt reda sig ur svårigheterna i mera
vanliga fall, hvarför då lägga sten på börda?
Hvarför tvinga dem att ,,gnugga sina
geniknölar’’, om de ha några, i fem, tio minuter för
att finna ut ett par ord bara? — Har
författarens manuskript åter lämnats i en
renskrif-vares händer, ja då har korrekturläsaren
råkat ur Scylla i Karybdis, då fins ingen
möjlighet att genom fyndighet lista ut den
skickligt — eller oskickligt! — dolda hemligheten,
som dock sändts till tryckeriet för att bli
up-I penbar!
— Inom parentes ett råd. Kan du, o
författare, med bästa vilja i världen icke skrifva
tydligt, så anlita ej en renskrifvare, så vida
du ej har en, som är ovanligt intelligent och
hvars aflöning utgår för tid. Läs eljes upp
ditt manuskript för en sekreterare.
Och nu till ett och annat exempel.
Att skrifva och så, att det ser ut som om,
och vice versa, icke —ville, känslig = kinkig,
Gregorius = Eugorial m. m. kan ju visserligen
anses mindre lämpligt. Men hvad sägs om
följande „blommor", som helt säkert skulle
roat färfattaren själf, om han ej möjligen är
alltför van vid sådana lustigheter? ,,Men G:s
själ, i hvilken ingen enda eterflamma lågade,
var ett förträffligt kulmen, ur hvilket sedan
skapelsen serverades som fisk". (Läs:
kallrum, skåpmaten, färsk, resultatet af minst tio
minuters vridande och vändande på
manuskriptbladet och funderande hit och dit).
Eller att i en drottnings memoarer finna såsom
omdöme om en person: han är en riktig
rac-kare (läs: intrigmakare)?
Bruket att skrifva u och n alldeles lika är
i synnerhet fatalt, när det gäller främmande
språk. Sättaren anar, att det dock måste
finnas ett och annat «, fastän allt ser ut som w,
och så skulle man kunna få se en fransk
mening te sig ungefär så här:
Ou vons euverra bieutöt les plautes qui out
été taut admirées et que tont le moude vent
avoir counne oruemeut daus les jardius.
Och härmed föres jag in på skolans
område och ropar ut till lärare och lärarinnor:
Se efter, att edra elever ej med den moderna
upprättstående stilen få den ovanan att aldrig
skrifva riktiga u och n! — Eljes måste vi börja
göra som danskarna, sätta en båge öfver det
u, som verkligen skall vara u, för att skilja
det från det u, som skall betyda n.
Lär barnen, att en om än aldrig så prydlig
stil är förkastlig, om den är otydlig, den
förfelar ju då sitt ändamål. Prydnader, som
ansluta sig till en ändamålsenlig form och på
tillbörligt sätt framhålla denna, äro de enda
tillåtna i denna liksom i andra stilar — detta
predikas ju med all rätt i fråga om bygnader,
möbler m. m.
De unga äro vårt framtidshopp. Af
kommande generationers brefskrifvare och
författare vänta vi en klarare uppfattning af det
nödvändiga i att på alla områden låta formen
intaga den rätta tjänande ställningen, hvarige-
nom först kan nås det stora målet:
öfverensstämmelse mellan det yttre och det inre.
Om dålig stil ännu måste finnas, må den
då reserveras för ett dåligt innehåll: sådant
kan saklöst förbli oläsligt och — oläst! Men
de goda och sköna tankarna äro värda ett
bättre öde.
E. C.
Notiser. Uutisia.
— Vappua vietti H:gin kirjaltajain yhdistys
huoneustossaan hauskalla ohjelmalla. Hra B.
Drockila piti esitelmän, jossa muutamin lyhyin
piirtein kuvasi työväenliikkeen alkua ja
kehitystä meillä. Hra V. Mantere lausui innostavan
runon ja hra-Luukkonen kertoi hupaisen
murrejutun. Lopuksi pistettiin tanssiksi. —
Jäseniä oli tilaisuuteen saapunut vain noin
parikymmentä. —m—.
— Gutenbergin 500-vuotista
syntymäjuhlaa vietetään tänä vuonna Saksassa, etupäässä
Gutenbergin syntymäkaupungissa Mainzissa,
suurilla juhlallisuuksilla. Juhla pidetään kesäkuun
23—26 p:nä ja pannaan sen yhteydessä
toimeen typografinen näyttely. Ohjelmassa on
muuten juhlakonsertti, akademillinen juhla,
Gutenbergin muistomerkin koristaminen, suuri
historiallinen juhlakulkue, laivaretki Rhein-virralla
y. m.
— Palkkio. Alifaktoriksi Aamulehden
kirjapainoon Tampereella on otettu Aamulehden
entinen korrehtuurin lukija, entinen kirjapainon
omistaja y. m. G. E. Jansson. Tämä
palkinnoksi siitä, että hän oli lakonrikkojakoulun
„rehtorina" 40 oppilaansa kera. Mitalia ei hän
ole tietääksemme vielä saanut, vaan kiinnitämme
sen sijaan ikuisiksi ajoiksi Suomen kirjaltajain
huomion tähän nälistvneitten kirjaltajain
kustannuksella tavoittelevaan onnenonkijaan.
— Typografsträjken i Amsterdam.
Enligt en korrespondens till Köln. Zeitung skall
lördagen den 28 april utbrutna
typografsträjken icke egentligen bero på missnöje med
aflöningsförhållandena utan på andra orsaker.
Sträjken utbröt, heter det i nämda tidning,
först å Algemeen Handelsblads tryckeri.
Sät-tarne hade yttrat missnöje med, att på detta
tryckeri tryckes äfven "en annan daglig tidning
och beslöto sig till sist för att af Handelsblads
direktion fordra, att ingen annan tidning finge
sättas och tryckas å dettas tryckeri.
Denna fordran framstäldes med den korta
fristen af blott 24 timmar, och då den blef
nekande besvarad, instäldes arbetet omedelbart.
Emellertid fanns redan emellan tidnings- och
öfriga tryckerier i Amsterdam en
öfverenskommelse, att om sträjk utbröte i något tryckeri
och arbetet nedlades, så skulle de öfriga
mellan sig fördela det arbete, som detta tryckeri
måste få utfördt. Om arbetarne vid de öfriga
tryckerierna gjorde svårigheter häremot, skulle
allmän lockout förklaras.
Så skedde ock. I början kunde ännu några
tidningar utkomma med förminskat format,
under det att polisen ,,skyddade" de
sträjkbry-tare som fortsatte sättningen, men till sist såg
man sig nödsakad att förklara lockout och
tidningstryckerierna beslöto vid ett sammanträde
på söndagen att utgifva en gemensam tidning,
som skulle sättas med maskin, utan
medvärkan af sättare?
Det uppgifves alt arbetarne förfoga öfver en
betydlig sträjkkassa och att de äro beredda
på en längre strid.
Helsingissä 1900.
j. Simeliuksen perillisten kirjapaino osakeyhtiö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
