Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
gutenberg.
N:o 55 (19)
Paino synnyttää aina vastapainoa. Kun siis
yk-sityiskapitalistiset tuotantotavat historian
välttämättömyyden kautta olivat syntyneet, niin astui
myöskin työväenliike ja sosialismi kansojen
talouden näyttämölle. Uman edelläkäypää painoa
ylhäältäpäin ei näillä liikkeillä olisi ollut mitään
merkitystä. Juuri kapitalismi on vaarallisen
kehityksensä kaidta työntänyt nämä esiin.
Niin kauvan kuin se -ei ainoastaan lisännyt
ihmisten tarpeita, vaan myöskin teki
mahdolliseksi näiden korkeampain elämän vaatimusten
yleisen tyydyttämisen, täytti se
kulttuuritehtävänsä, mutta niinpian kuin kapitalismi alkoi
uhata työkykyisien ja työnhaluisten ihmisten
olemassaoloa, muuttui se kansojen kiroukseksi.
Nykyään on se jo saavuttanut sen
kehitysasteen, jossa se, seisoen koko ihmiskunnan
yläpuolella, pitää ihmisiä ainoastaan oman
pystyssä pysymisensä välikappaleina, kansojen
hyvinvointi on siitä tykkänään sivuasia. Ja
jokainen, ken uskaltaa ruveta vastustamaan tuota
julmaa tyrannia, on ,,laillisena järjestyksen
vihollisena" tehtävä_ vaarattomaksi, muserrettava;
sillä tuo röyhkeä rahakukkaron herraus on
tietysti aikojen kuluessa lukuisien lakipykälien
avulla tehty koskemattomaksi ,,pyhäksi."
Tuon ahnaan voitostelijaisuuden
luonnollisim-miksi vastustajiksi ovat katsottavat työväen
ammattikunnat, jotka ovat järjestyneet siinä
pääasiallisessa vaikka yksinomaisessa tarkoituksessa,
että niin paljon kuin mahdollista voitaisiin
estää inhimillisen työn arvon jatkuvaa
alentumista.
Melkein jokainen uusi askel, minkä pääoma
itsensä pönkittämisen eli lihottamisen
aikomuksessa ottaa, synnyttää varsinkin tehtaissa tahi
muissa teollisuuslaitoksissa työskentelevissä
palkkalaisissa vastenmielisyyttä, ja elleivät nämä
liittymällä toisiinsa varustaudu sitä
vastustamaan, pääoma vähitellen painaa heitä yhä
syvemmälle ja syvemmälle.
Sen vuoksi koettavat juuri sosialistit
erityisellä innolla saada ammattitoveriansa
järjestymään. Vaikka jokainen sosialisti kyllä tarkoin
käsittää työn ja pääoman keskinäisen suhteen sekä
varsin hyvin tietää, että huimassa kilpailussa
ovat yksityiset yrittelijät pakoitetut koettamaan
saada kaikki mielen ilmaisut tukahutetuksi, niin
kuohuttaa hänen mieltään kuitenkin jokainen
uusi nöyryyttävä vaatimus, jonka kapitalismi
työntekijöille asettaa, vaikkei monikaan, joka
ei ole sosialisti, uskalla eli tahdo edes
katseellaan nyreyttä näyttää, kun on kysymyksessä
palkanalennus eli työajan pitennys tahi muu
semmoinen toimenpide tahi kun on ryhdytty
laittomaan työstä erottamiseen.
Sanalla sanoen, tuskin löytyy ainoatakaan
sosialistia, joka ei yhtyisi ammattitoveriensa
liittoon, jos sellainen on olemassa, ja joka ei
koettaisi saada ammattikuntaa niin suuressa
määrässä kuin suinkin mahdollista
vastustusvoimai-seksi kaikkia taantumis- ja orjuutusyrityksiä
vastaan.
Kapilalismin ylijohtajat käsittävät tämän
myöskin aivan hyvin, ja senpä vuoksi kuuluukin,
heidän riveistään aika aioin kovia ääniä, jotka
vaativat työväen ammattikuntien laillista
rajoittamista tahi niiden täydellistä hajoittamista,
sen tähden että ne ovat muka
kokoonpannut ,,valtiolle vaarallisista aineksista."
Ylemmissä kerroksissa pelätään näet, eikä
syyttäkään, että aikaa voittain järkevimmät ja oikeutta
harrastavat kansalaiset heidän joukostaan
saattavat tulla käsittämään, että ei tuon suuren ja
orjuutetun joukon tarvitse ijankaiken tyytyä
ny-kvisen järjestelmän kehyksissä kovalla
taistelulla hankkimaan jokapäiväistä leipäänsä, vaan
on saatava aikaan sellainen yhteiskuntatila,
jossa nykyiset pikkumaiset taistelut käyvät
tarpeettomiksi.
Glöm ej Jnvalid/onden!
Gutenberg.
Ett 500-årsminne af L. Chr. üiüsen.
Har du, värderade läsare någonsin tänkt
öfver hvad det är som egentligen möjliggjort att
bildningen under de senaste århundradena inom
alla samhällets klasser, ständigt och gradvis
höjt sig till sin nuvarande relativt höga
ståndpunkt? Eller har du tänkt på, att del är en stor
industri som möjliggör att äfven arbetaren —
om viljan därtill lins — numera kan förskaffa
sig kunskaper genom böcker, som det för 500
år sedan belt enkelt vore en omöjlighet för
äfven den rikaste mannen att förskaffa sig om
äfven viljan hade funnits?
Det är litet om denna industri och särskildt
om dess uppfinnares öden, här skall berättas.
Bland alla uppfinningar står väl
boktryckerikonsten högst, därigenom att den är basis för
alla andra nyare tidens uppfinningar. Hvad var
väl bela det modärna industrisamhället med sina
fel och sina förtjänster om icke
boktryckerikonsten funnits till ?
Före uppfinningen af denna konst måste den
lärde för att förskaffa sig en bok mödosamt
afskrifva densamma och därigenom erhölls
endast ett enda exemplar. Af detta skäl växte
också afskrifvarnes yrke och blef ganska stort.
— Å några ställen, som t. ex. Paris, räknades
utöfvarnes antal i tusendevis. Man kände dock
äfven medel att pä annat sätt flerfaldiga
exemplaren, nämligen genom patroner, stämplar och
trätaflelrycket. Af dessa var det sista det som
stod boktryckerikonsten närmast och äfven kan
betraktas som en direkt förelöpare för
densamma. Trätafletrycket var dock ganska
primitivt, ty visserligen kunde man, då man förut
skurit ut en bel sida i elt enda trästycke trycka en
större upplaga, — men genom att typerna ej
voro rörliga eller skiljaktliga fick man så
genomgå samma omständliga process för nästa
och följande sidor. Ännu existerar några af
dessa gamla trätafletryck, som dock äro mycket
sällsynta och härigenom äfven synnerligen
dyrbara. Just på grund af bela den metod, som
användes till framställandet af detta tryck
lämpade det sig naturligtvis icke för större böcker.
Ett af de mest bekanta arbeten är den s. k.
,,Biblia pauperum" (= „fattigbibeln"L
Då föddes under åren 1395—1400 —
hvilket år vet man icke bästämdt — i staden Mainz
vid Rhen den man som kom att göra en
uppfinning, hvilken inom bela världen skulle
åstadkomma en revolution, icke endast inom
bokvärlden utan äfven inom industri, vetenskap,
bildning o. s. v. Johann Gutenberg hette detta snille.
Hans föräldrar tillhörde de ansedda
patricier-släktena Genschfleiseh (fadern) och Gutenberg
(modem). Redan i unga år kom ban till
Strassburg i sällskap med sin fader, som tvingades
att tillsammans med flera andra patricier, lämna
Mainz pä grund af deras dellagande i några
kravaller (1411).
I Strassburg stannade ban, som det vill
synas, kvar. Åtminstone har man icke några
underrättelser om att ban lämnat staden. Äfven
hans far stannade kvar tills ban afled.
De första säkra underrättelser man har om
Johann Gutenberg är genom några handlingar
från en process, som han förde och som äro
daterade 14 mars 1434. Ytterligare får man
genom liknande — men från en nyare tid —
så godt som alla upplysningar man har om
uppfinnaren genom processhandlingar.
I Srassburg var Joh. Gutenberg guldsmed till
yrket och tycks ha varit en skicklig mästare, som
fullständigt stod på höjden af sin tid genom
teknisk mångsidighet. Och detta behöfdes nog
äfven för att kunna uppfinna boktrycket och
bringa detsamma till en sådan höjd redan från
början.
Han ingick på, att lära några olika personer
utom stenslipning, tillverkning af speglar m. ni.,
äfven en hemlig- konst. Af en process som
Gutenberg sedermera 1439 förde med
arfvingarna till en af dem — Andreas Dritzehn hette
han — famgår detta. Vidare framgår häraf, att
Gutenberg redan då liar haft en präss, samt
att redan 1436 en guldsmed, Hans Diinne, hos
Gutenberg förtjänat c:a 625 kr. ,,endast på hvad
som till trycket hörde". Häraf framgår ju
tydligt nog, att boktryekerikonstcn ariste vara
uppfunnen omkring 1436, som är det tidigaste år
tryckningen nämnes.
1444 tycks Gutenberg ha lämnat Strassburg
och har antagligen då flyttat till Mainz, sora ju
var hans födelsestad, och där ban sannolikt hop- f
pades atl bättre kunna utöfva sitt yrke och föra
sin uppfinning framåt mot dess fullkomnande,
tv just det goda var med uppfinningen att den
framträdde redan från början som en fullödig
konst. Det måste dock vara med denna sak
huru som hälst — och några säkra
underrättelser om anledningen fins ej — man vet i
hvarje fall att han nämnda år kom till Mainz.
Efter att här förut ha upptagit ett lån, som en
hans släkting gick i borgen för, koin Gutenberg
i affärsförbindelse med en skicklig jurist och
därjämte rik och ansedd affärsman vid namn
Johann Fust.
Detta skulle blifva Gutenbergs förlust. Mot 6%
ränta upptog han två lån hos Fust, hvardera
på 800 gulden. Visserligen hade långifvaren
munlligen förklarat sig ej vilja ha någon ränta,
men då vid medio al’ 1450-talet en schism
uppstod mellan de två männen, lagsökte Fust
Gutenberg för bela summan jämte ränta och ränta
på ränta! Gutenberg förlorade sin process —
och kapitalisten lade beslag på hans tryckeri.
Utan tryckeri, med tomma händer men med
en oböjlig viljekraft och en stark tro till sin
uppfinnings ekonomiska bärkraft och framtid
stod Gutenberg nu. — Han började förifrån och
erhöll på annat håll ett lån och tryckeriet
säkrades mot att Fust äfven kunde laga detta.
Innan Gutenberg dog flyttades tryckeriet till
Eltwyl (nära Mainz) där sedermera ett par af
lians släktingar — Bechtermünze —
tryckte,-sannolikt dock under uppsikt af den gamla
mästaren. 1462 erhöll Gutenberg en plats i Eltwyl
som hofman, hvilket väl åtminstone i någon
mån torde skingrat de ekonomiska molnen, som
dittills så troget följt honom — ehuru det nog
kändes smärtsamt atta äta furstliga nådegåfvor.
I slutet af 1467 afled Gutenberg, hvilken väl
genom sin uppfinning måste betraktas som en
af mänslighetens största välgörare.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
