Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
finska Cypogra/Jörbundets organ
N:0 54 (18)
5uomen ^irjaltajaliiton äänenkannattaja
September prenumerationspris — tilaushinta
Helt år — Koko vuosikerta .... 5 m.
15 Halft år — Puoli vuosi......3 „
Postportot inber. — Postimaksu siihen luettuna.
Syyskuu Lösnummer — Irtonaisnumero à 30 p.
j\nsYarig redaktör: Vastaava toimittaja:
O. A. Nyman
Adr.: Grasviksg. 10. Osote: Ruoholahdenk. 10.
)\nnonspris — jlmoitushinta
Per petitrad .
Petiiti-riviltä .
} 25 p.
8:de årgången
1900
8:s vuosikerta
Finska Typografförbundet. Suomen Kirjaltajaliitto.
Anmälda medlemmar. Ilmoitettuja jäseniä.
Från Helsingfors afdelning: — Helsingin
osastosta: Johnsson. Johan Wilhelm, s., 1., "U Tl. —
Ljungqvist, Emil, s., I., "/is 77. — Nygänl, Frans,
t.-elev, p.-opp., "In 81. - Herlin, Frans Magnus,
s.-elev, l.-opp., ’"/s 82.
Från Wasa afdelning: — Waasan osastosta:
Ström bäck, Juho Oskar, s., 1., "/» 77.
Från Kristinestads afdelning: — Kristiinan
osastosta: Palmu, Gustaf Adolf, tr., p., 21/u
Inträdande medlemmar. Yhtyneitä jäseniä.
Från Helsingfors afdelning: — Helsingin
osastosta: 1306. Lindström, Emil, s., 1., 4/n 74, frän
Svenska Typ.-Förbundet, Ruotsin Kirjaltajaliitosta.
Afflyttade medlemmar. Muuttaneita jäseniä.
671. Tynell, Karl Henrik, frän H:fors till Wasa,
Helsingistä Waasaan. — 503. Widerholm, Walter,
från Uleåborg till Sordavala, Oulusta Sortavalaan.
Utgående medlemmar. Eronneita jäseniä.
584. Jänne, Juho Fredrik, — 826. Lindström, Hugo
Elof, döde, kuolleet. — 776. Kortman, Arthur
Hjalmar, utträdt ur yrket, eronnut ammatista. — 5.
Johansson, Karl Paulinas, på egen anhållan, omasta
pyynnöstään. — 478. Lindgren, O. F., för obetalta
medlemsafgiften maksamattomien jäsenmaksujen
vuoksi.
Humanitet.
Inom hela den bildade världen finnes ett
bruk, som spelar en ofantlig stor rol inom
mänskligheten och hvilken i dagligt tal
betecknas med ordet humanitet. Skulle vi djärfvas
att i någon mån granska huru detta ord
tillämpas i praktiken bland de personer, som stå
vårt yrke nära, måste vi erkänna, att detta vackra
ord endast är en fras. Huru mången af oss
typografer ha ej gjort den erfarenheten, att af
de personer, som göra anspråk på att kallas
bildade, deras uppträdande i mer än ett
afseende gifver mycket öfrigt att önska. Huru
ofta ha vi ej funnit, att våra publicister, som
så vidt och bredt predika i sina
tidningsartiklar om jämlikhetsprinciper, tolerans mot olika
tänkande, arbetarnes höjande i andligt och
ekonomiskt afseende, äro de första att motarbeta
dessa vackra yttranden, då det gäller att i
praktiken tillämpa dessa teorier på de arbetare, som
stå dessa herrar närmast. Blicka vi tillbaka
några månader, då vi höfligt framstälde
begäran om en, af tidsomständigheterna nödtvungen
förhöjning i våra inkomster, skall vi lätt finna,
huru ordet humanitet från hrr publicisters sida
tillämpades. Gå vi vidare i betraktandet af det
sätt, hvarpå våra principaler behandlade dem,
som hade sig förelagt uppdraget att på fredlig
väg söka åstadkommandet af en förbättring i
de förhållanden, som under flera år varit en
förbannelse för såväl principaler som arbetare,
nämligen hämmandet af den öfverhandtagande
smutskonkurrensen, så torde det ej vara för
mycket sagt att humanitet tycktes vara ett
begrepp, som för de flesta af våra hrr principaler
var alldeles obekant. Endast den
omständigheten att en hel kår, som hade företagit sig
att i dessa dyra tider, då lifsförnödenheterna
visade sig vara i ständigt stigande, begär en
obetydlig förhöjning i sin inkomst, stämplas
som förrädare mot sitt land. Då en af
öster-bottens mera framstående tidningar finner sig
föranlåten, att på typografernas billiga begäran
mot desamma föra ett språk sådant man
endast kunde vänta af den mäst smutsiga perma;
hvad skall man bilda sig för omdöme om våra
bildade tidningsredaktörer, synnerligast då de,
utan vidare låta dylika, och för deras anseende,
mindre aktningsvärda kolleger föra ett- så
ovärdigt språk. Det är beklagligt, att den finska
tidningspressen som i det hela taget åtnjuter
ett välförtjänt anseende i utlandet, kan tolerera
ett dylikt smutskastande mot dem, som stå
tidningsmannen så nära som typografen.
De af oss, som hade den tillfredsställelsen att
närvara vid det med principaldelegationen och
typografförbundets representanter gemensamma
mötet å hotel Fennia, fann äfven här, huru
afvisande och utmanande de bildade voro. Det
intryck typograferna vid detta tillfälle fick, stärkte
dem i den öfvertygelsen, att med så bildade
personer, som där fanns, ett fredligt samarbete
mellan principaler och arbetare är totalt
omöjligt. Man såg allt för väl, att dessa herrar voro
öfvertygade om ,,sin makt" derför att inom
,,denna delegation sutto flera af Finlands
förnämsta jurister och att ingen
boktryckareförening i hela världen kunde uppvisa en sådan
sammansättning".
Då nu arbetare vid sina viktigare åtgöranden
komma till dylika slutsatser, böra vi lätt kunna
finna, hvartill konsekvenserna kunna leda. Del,
som vi typografer närmast ha bygt vår
organisation på, är reglerandet af
missförhållandena inom vårt yrke på den ömsesidiga,
fredliga överenskommelsens väg. Ser vi, att
detta ej kan, genom bristande tillmötesgående
från våra principalers sida, förvärkligas, så bör
det ej förvåna dem, om typograferna därefter
skulle mera’ än hittills lyssna på de läror, som
arbetarne hälst borde så litet som möjligt
befatta sig med. Man försöker ju så mycket som
möjligt motarbeta den allt rrier och mer
ter-’ rängvinnande socialismen, men vill häller ej
förstå, att genom ett suveränt tillbakavisande af
alla höfliga, från arbetarne gjorda anhållanden,
; man så att säga, befordrar det som man hälst
velat undvika. Arbetarefrågan hos oss kan ej
så helt och hållet afskaffas, ty så länge den
hufvudsakligast berör arbetarens ekonomi, skall
den alltid blifva „brännande". Lösningen af
densamma måste i första hand gå i den
riktningen, att arbetarens inkomst står i
proportio-neriigt förhållande till hans utgifter, ty ställes
arbetaren i en sådan ställning, att han som
familjeförsörjare ej kan fullgöra sina plikter mot
familjen och kommunen, så blir följden den, att
satnhället får ikläda sig de uppgifter, som
annars familjeförsörjaren skulle fullgöra. Att denna
frågas lösning till en stor del är beroende på
den humana uppfattningen, torde väl ej af
någon kunna bestridas.
När vi nu finna huru litet värde de tyckas
sätta på humanitetens fordringar, som varit i
tillfälle att inhämta ,,vetandets välsignade
gåfva", hvad skall vi då rimligtvis begära af dem,
som alldrig egt tillgång att i någon
vidsträcktare mon blifva delaktiga af denna impuls. Ar
det då underligt, ■ om någon af de personer,
hvilka utgått- från arbetarehem, och genom en
eller annan omständighet blifver satt till ,,sty-
rande" följer exemplet ,.uppifrån" och
medveten om sin ,,storhet" söker att ,,stuka" dem
blancl deras underordnade, som våga hysa
någon afvikande mening från förmannens. För
att taga endast ett fall ur högen, behöfva vi
blott hålla oss till hvad för kort tid sedan
passerade *) gentemot en äldre typograf som
oaktadt han under 17 år plikttroget fullgjort sina
åligganden mot den firma han tillhört,
plötsligen blifver förflyttad till „civilt" med thy
åtföljande arbetsbrist och — nöd. Hade hos denne
hans förinan funnits den minsta känsla af
humanitet, så borde han kunnat tänka sig i
hvilken svår belägenhet denna typograf måtte
komma, som ej allenast har åldern mot sig, utan
äfven den med åren aftagande
arbetsuthållig-heten, som naturligtvis ställer honom betydligt
i skuggan af en yngre, modärn utbildad
typograf, äfvensom att han är familjeförsörjare. Det
är dock ej första gången som denne
,,arbetarevän" utmärker sig för sitt ,,humana"
tillvägagående.
Här skulle vara ännu mycket mer att anföra
för att visa, huru illa beställt det är inom de
kretsar, hvilka typograferna närmast komma i
beröring med och visa huru litet man i själfva
värket menar med de teorier i fråga om
humanitet, som våra ,,bildade" personer tillämpa,
då teori och praktik aldrig så litet komma i
beröring med dem själfva. Typograf.
Itävaltalainen tariffi.
Saattaa olla huvittavaa joskus heittää katseen
ulkopuolelle omia kotinurkkia, nähdäkseen
miten muualla puuhataan. Jos emme ole
kokonaan välinpitämättömyyden kannalla, niin on
meillä tällaisista huomioista usein yhtä ja toista
opittavaa sekä voimme verrata, missä suhteessa
meidän olomme ovat ulkolaisiin rientoihin
nähden.
Epäilemättä ovat meidän itävaltalaiset
am-mattitoverimme siihen tariffiin nähden, joka
Itävallassa otettiin käytäntöön tämän vuoden alusia,
korkeammalla kannalla, kuin me suomalaiset.
Niin uskomattomalta, kuin tuntuukin, niin
täytynee kuitenkin myöntää, että me täällä
korkeamman sivistyksen yksimieli- ja
kaksikielisyyden maassa olemme vielä koko lailla jälessä
maata, joka monen monituisiin eri
kansanrotui-hin nähden on ristiriitaisuuksien maa, sekä
maata, jossa vielä keskiajan pimeys sekä
nykyajan kulttuuri taistelevat vallasta.
Siksipä saattaa olla mieltäkiinnittävää
lähemmin tutustua heidän tariffiinsa.
Tämä tariffi on otettu käytäntöön kuudeksi
vuodeksi ja 011 siinä maa elinsuhteihin nähden
jaettu kuuteen eri luokkaan siten, että
ensimäi-sen luokan hinnat ovat alimmat ja kuuluu
tähän luokkaan esim. tuo puolibarbaarinen maa
Bukowina, jotavastoin taas Böhmi ja Ala-Itävalta
esiintyvät korkeammissa luokissa. Ainoastaan
Wienissä maksetaan korkeimman luokan
hintaperusteen mukaan. Alin vak. viikkopalkka on
20—28 kronea (1 krone = Smk. 1: o 5) sekä
laskuperuste 38—48 helleriä (100 helleriä =
1 krone), nousten kaksi helleriä kutakin luok-
*) Se Gutenberg för den 1 juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
