Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
Finska (Lypografförbundets organ
N:0 55 (19)
5uomen kirjaltajaliiton äänenkannattaja
Oktober prenumerationspris — Tilaushinta
Helt &r — Koko vuosikerta .... 5 m.
Halft år — Puoli vuosi......3 .,
Postportot inber. — Postimaksu siihen luettuna.
Lokakuu Lösnummer — Irtonaisnumero à 30 p.
Ansvarig redaktör: Vastaava toimittaja:
O. A. Nyman
Adr.: Grüsviksg. 10. Osote: Ruoholahdenk. 10.
)Wonspris
Per petitrad .
Petiiti-riviltä .
jlmoitushinta
•••• l
/
25
8:de årgången
1900
8:s vuosikerta
Finska Typoørafförliundet. Suomen Kirjaltajaliitto.
Tiedonantoja Liittohallitukselta.
Pietarsaaren Kirjaltajayhdistys on hyväksytty
osastoksi Liittoon.
Asiamieheksi on Kristiinan osastossa valittu
hra Emil Westerlund, osote: Kristinestads
Tid-ningin kirjapaino.
Tämän numeron mukana jaetaan kaikille
jäsenille Suomen kirjaltajaliiton l:sen yleisen
kokouksen pöytäkirja.
Pöytäkirjaa saapi myös tilata à 75 p. kpl.,
postimaksut siihen luettuna. Tilaukset ovat
lähetettävät osotteella : K. J. Mandelin,
Tarkkampuja-katu 7, Helsinki.
Liittoh aili tus.
Bref från Frankrike.
(Korresp. till Gutenberg;.)
I.
Paris, i september.
Förbundsstyrelsens meddelanden.
Jakobstads Typografförening är godkänd till
afdelning i Förbundet.
Till ombud har utsetts i Kristinestads
afdelning hr Emil Westerlund, adr.: Kristinestads
Tidnings tryckeri.
Med detta nummer utdelas till samtliga
medlemmar Protokoll öfver Finska
Typografförbundets första förbundsmötes förhandlingar.
Protokollet finnes äfven till salu à 75 p. pr
exemplar, postportot inberäknadt. Rekvisitioner
torde insändas under adress: K. J. Mandelin,
Skarpskyttegatan 7, Helsingfors.
Förbundsstyrelsen.
Ilmoitettuja jäseniä. Anmälda medlemmar.
Viipurin osastosta: — Från Viborgs afdelning:
Wäänänen, Ivar Imanuel, 1., s., 10/10 79.
Helsingin osastosta: — Från Helsingfors
afdelning: Holmström. Gustav, 1., si, 7/io 46. — Lundgrén,
Gideon, 1., s., n/10 78.
Yhtyneitä jäseniä. Inträdande medlemmar.
Helsingin osastosta: — Från Helsingfors
afdelning: 1307. Holm, Johan Edvin. — 1308. Kajander,
Gustaf Herman. — 1309. Lindfors, Johan Waldemar.
Viipurin osastosta: —j Från Viborgs] afdelning:
1310. Budén, Karl Viktor.
Waasan osastosta: — Från Wasa afdelning: 1311.
Widerberg, Oskar Budolf.
Muuttaneita jäseniä. Afflyttade medlemmar.
330. Silvendoinen, E., Kuopiosta Helsinkiin, frän
Kuopio till Helsingfors. — 335. Kinnunen, P.,
Tampereelta Helsinkiin, frän Tammerfors till Helsingfors.
— 857. Johansson. E., Helsingistä ulkomaalle, från
Helsingfors till utlandet. — 1. Ahlroos. F. F. W.,
Kristiinasta ulkomaalle, från Kristinestad till utlandet.
Eronneita jäseniä. Utgående medlemmar.
53. Thunberg, F. O., omasta pyynnöstä, pa egen
begäran. — 1039. Johaussou, Y., eronnut ammatista,
upphört med yrket. — 43. Abrahamsson, V., omasta
pyynnöstä, pii egen begäran.
Som kändt är Paris världens hufvudstad och
medelpunkt, och det isynnerhet nu under
världsutställningen. För att öfvertyga sig om detta,
behöfver man endast göra en spatsertur på
Champs-Elysées eller les Grands Boulevards.
Där är värkligen ett kosmopolitiskt virrvarr som
man ej kan föreställa sig utan att ha seit detta.
Människor i alla möjliga kostymer och af alla
raser och färger: från den hvithyade och
eleganta parisiskan ända till den kolsvarta negern.
Parisarne kalla med skäl sitt Eiffel-torn le
nouveau tour Babel», ty det finnes väl knapt
ett språk, som icke skulle vara där
repsesen-teradt. Men inte är det min mening att
berätta orn denna miljonstad, ty nog är den
tillräckligt beskrifven i alla världens tidningar.
Jag inskränker mig därför till att berätta
endast om saker, som möjligen kunna intressera
typografer.
Världsutställningen har naturligtvis lockat hit
utom miljoner andra besökare äfven sådana,
som ha för afsikt att stanna här en tid för att
arbeta. Så har också tilloppet af typografer
varit ovanligt stort både från landsorten och
isynnerhet från utlandet. En följd däraf var,
att de konditionslösas antal inom kort
uppgick till tusenden. Visserligen fanns det i följd
af utställningen mera arbete än vanligt, men
ändock ej tillräckligt för en så enorm mängd,
hvarför de flesta ha fått lof att vända tillbaka.
Jag hade min kondition redan på förhand, för
hvilket jag har att tacka mina franska vänner
i Berlin.
Det är ganska intressant att göra en liten
jämförelse mellan franska och tyska tryckerier,
och utfaller den afgjordt till de senares fördel.
När man nämligen har arbetat en längre tid i
Tysklands tryckerier, i hvilka renligheten och
ordningen är mönstergill, och sedan kommer i
franska tryckerier, så nog märker man en stor
skilnad. Renligheten är i de flesta franska
tryckerier under all kritik och hvad ordningen
beträffar, så är den ej bättre. Jag dömer
efter det tryckeri, i hvilket jag är anställd, ty
detsamma är ett af Paris förnämsta med
omkring 200 sättare, flere sättmaskiner m. m.;
men har jag dessutom besökt Here andra
tryckerier, i hvilka förhållandet är precis detsamma.
Naturligtvis finnes det dock några undantag,
såsom de stora tidningarnas tryckerier. Af dem
vill jag nämna endast ,,Le Matin", hvilken
använder sina sättare som reklam. Tidningens
praktfulla sätterisal är nämligen vid ett af de
stora boulevarderna och är den inrättad i
bottenvåningen med stora fönster. Här arbeta
sättarene i sina hvita blusar natten igenom,
begapade af den förbigående boulevardpubliken.
När man inträder i ett franskt tryckeri, tror
man sig först vara i ett prästkollegium, ty
nästan alla sättare ha långa svarta blusar, bland
hvilka dock några hvita också framsticka.
Vidare anmärkningsvärdt är det stora antal
sätta-rinnor, också i svarta blusar. Det finnes till
och med tryckerier, i hvilka sättarinnornas
antal är större än sättarnes. Häremot vore ju
ingenting att anmärka ifall de skulle vara af-
lönande efter tariffen, men sådant är
beklagligtvis fallet ej i de flesta tryckerier. Under
sådana förhållanden liar franska förbundet i
sät-tarinnefrågan ytterst svårlöst problemat att lösa.
Jag skall här redogöra för några
hufvudpunkter, som skilja arbetssättet i franska och tyska
tryckerier (de finska äro inrättade enligt de
tyska). Första öfverraskningen är vinkelhaken,
i det hvarje sättare måste själf köpa sig en
sådan. När man sedan instuderat den franska
kasten, och satt något, kommer turen till
korrigeringen (naturligtvis med ålen). Men nu
komma några franska kolleger och se mycket
nyfiket på det där underliga tinget; ålen är
nämligen en alldeles okänd sak i Frankrike, man
korrigerar endast med pincetten. Stilhöjden
räknas efter punkter, namnen nonpareille,
petit, korpus, cicero etc. äro obekanta. En cicero
t. ex. heter „danze paintz", tertia „seize paintz",
två-cicero „vingt-quatre" eller ,,deux dauze"
o. s. v. I början är det nog en olägenhet, när
man t. ex. behöfver en 6-cicero stil, måste
man först räkna ut att den har 72 punkter.
— När man får en tabell att sätta, frågar man
naturligtvis hvar messingslinjerna äro, men
svaret blir nog förbluffande: det finnes inte alls
sådana. Linjerna, mellanslagen m. m. måste
man göra själf i en därtill afsedd maskin,
färdiga linjer på system finnas icke.
Apropos de svarta blusarna vill jag
omnämna några för en utlänning rätt egendomliga
seder. Den franske sättaren liar vanligen två
blusar: den ena använder han i tryckeriet, den
andra, som är renare, under färden från och
till hemtnel. Det finnes till och med sättare,
hvilka aldrig andvända något annat öfverplagg,
och således får man ofta se om söndagarne
på Paris’ gator dessa hedervärde gubbar iklädda
sina rena blusar. Tänk om Helsingfors sättarne
skulle göra på samma sätt på Espisl jag tror
sannerligen de skulle vända upp och ned hela
staden.
Nu några ord om språket. När jag i mars
kom hit, trodde jag mig komma någorlunda
tillrätta med franskan, ty jag hade haft tillfälle
att lära mig det i Berlin med franska
kamrater. Men i Paris hade jag i början mycket
svårt att förstå folk, ty parisarne tala med en
svindlande hastighet, från hvilket man ofta inte
kan urskilja ett ord. Och sedan
pariser-dialek-ten eller ,,argot". Alexandre Dumas har
engång sagt: „I1 ne faut pas confondre la langue
francaise avec notre langue parisienne" (man
skall inte förväxla franska språket med vårt
parisiska språk) och ban har nog rätt. Isynnerhet
i tryckerierna hör man ofta ord och uttryck,
som nian förgäfves söker i alla världens
ordböcker och lexikon. 1 Berlin var det ej
synnerligen svårt att förstå berliner-dialekten, ty
den skiljer sig från den riktiga tyskan endast
genom att nästan alla g uttalas som j, s som
t, o. s. v.; som prof vill jag endast anföra
följande praktbit: ,,eene jut jebratene Jans is
eene jute Jabe Jottes" och „\vat is’n det für
een Anatsch". Pariser-dialekten däremot
innehåller en hel mängd ord, som icke alls finnas
i riktiga franskan. En utlänning svär nog i
alla dessa dialekter och önskar dem i sitt stilla
sinne dit hvart pepparn växer. I tryckeriet kunde
jag i början mycket väl skilja en parisare från
en annan fransman, den senaré förstod jag
mycket bra, den förre kunde däremot »kavera*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
