Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTENBERG
N:o
11
Men det är just detta man har så svårt för,
och dock är det alldeles nödvändigt, om man
någonsin skall komma till resultat.
Väktare af lagen, värkställare af besluten,
handhafvare af de gemensamma
angelägenheterna äro nödvändiga i alla samhällen, om de
skola kunna bestå. Men lika nödvändigt är
ock att dessa, hos oss gemenligen kallade
styrelser, lämnas den hörsamhet de, på grund
af den antagna lagen eller de af majoriteten
fattade besluten, påkalla. Häremot brytes dock
rätt ofta och medför ett tungt och besvärligt
arbete för dessa styrelser, hvilket gör att deras
inträsse för saken slappas eller kanske rent af
dör bort. Följden häraf blir att vi icke komma
ur fläcken.
Hvad vore t. ex. en krigshär utan disciplin?
Hade hvarje soldat rätt att slåss på det sätt
honom angenämast syntes, så vore den
krigshären snart slagen. Nej, endast i sluten trupp
och genom lydnad .för befälets order, gäller
det ock lifvet för flertalet, kan segrar vinnas.
Glömmen icke att arbetarsammanslutningar
äro krigshärar, som under freden måste öfya
sig för kriget. Den viktigaste faktoren blir
äfven här disciplin, men på lagens grund.
Utan att det befäl I själfve valt, vinner gehör
för sina påbud kan häller ingen seger vinnas.
Disciplin är nödvändig i hvarje företag, hvarje
affär. Saknas denna, då går företaget under.
Det har visat sig vara en naturnödvändighet
att det finnes styrande och styrde.
Disciplinen måste kännas tung, där
inhumanitet och råhet äro de mast utmärkande dragen
hos det, de underordnade påtrugade befälet,
vare sig det är i en krigshär eller i en affär,
men icke borde den väl kännas tung inom
våra små föreningssamhällen, där vi ju själfva
tillsätta befälet.
Alltså disciplin, om vår förbundsvärksamhet
skall medföra det resultat, vi af densamma
väntat.
Hvad slutligen disciplinen inom våra egna
led beträffar, ger den icke så litet öfrigt att
önska, hvarföre vi tillropa medlemmarna:
studera noga våra stadgar och hörsamma de bud,
som på dessas grund utgå från
förbundsstyrelsen. Vi få icke tro att bara
sammanslutningen är nog. Nej handling måste följa på
handling. För att detta skall kunna ske, måste
sträng disciplin iakttagas. Göres icke detta, ser
sig naturligtvis förbundsstyrelsen ur stånd att
handla efter omständigheterna, och hvad har
väl då hela vårt förbund, trots det myckna
därpå nedlagda arbetet, för betydelse?
Skola vi gå våra förhållanden lite närmare
inpå lifvet, skola vi nog inse huruvida disciplin
är nödvändig eller ej: vi behöfva blott nämna
ett exempel. Då förbundsstyrelsen vid den
beramade tariffstriden påbjöd en allmän extra
uttaxering för att förstärka reservfonden,
förmodade förbundsstyrelsen att detta påbud skulle
af alla förbundets medlemmar hörsammas,
synnerligast som alla viste huru nödvändigt detta
vore för framgången af vår sak. Det var
därföre ganska öfverraskande, då vi i dagarne var
i tillfälle att taga del af en röstlista från ett af
hufvudstadens större tidningstryckerier, där bland
tidningspersonalen befanns vara medlemmar, som
resterade från i till 20 mark. Att ett sådant
förhållande kan inträffa är beklagligt och visar
bäst hvilken moralisk plikt man besitter då det
gäller fullgörandet af åtagna förpliktelser.
Några förmildrande omständigheter funnes dock
icke för dessa, emedan de åtnjuta relativt större
inkomster än många andra af sina kolleger,
hvilka tillfullo fullgjordt sina skyldigheter.
Kirje Hämeenlinnasta
Toimettomuus tuottaa unta ja nälkää,
väittävät vanhat ihmiset, ja totta se kai lieneekin.
Mitä ainakin meikäläisiin tulee, niin nukumme
hyvin levollisina vanhan Birgerjarlin linnan
turvissa. Meitä ei innostuta mikään, emmekä
mistään välitä, ja kun emme mihinkään puutu, niin
luonnollisesti on meidän hyvä ollaksemme.
Viime talvena valtasi meidät sentään hetkellinen
innostus, josta saimme sen verran „kuranssia“,
että jo pidimme kokouksenkin. Sen jälkeen
ovat Vanajaveden laineet meitä kesän
tuuditelleet ja jälleen jäätyneet, meidän yhä nukkuessa.
Surkeata kerrassaan on, kun ei edes kokousta
saada aikaan. Herättäjää todellakin tarvitaan,
jotta tämäkin kuivettunut haara saataisiin
virkoamaan ja hedelmiä tuottavaksi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
