Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kom för att fråga mig till råds angående sin
dotter. Hon hade en friare, en rik änkling. Skulle
hon gifta bort henne? Den är mig så plågsam,
denna deras tilltro till min skarpsinnighet. Allt
hvad jag söker invända, tillskrifva de min
ödmjukhet. Jag sade, hvad jag alltid säger, att kyskhet
är bättre än äktenskap, men att, enligt Pauli ord,
det är bättre att gifta sig än att brinna af åtrå.
Tillsammans med henne kom hennes måg Nikanor
Ivanof — densamme som inbjöd mig att bo i
sitt hus och sedan oaflåtligt förföljde mig med
sina påhälsningar.
Nikanor Ivanof — det är en svår pröfning
för mig. Jag kan icke öfvervinna min antipati
och motvilja för honom. Herre, hjälp mig att se
mina egna synder och icke döma min broder.
Men jag ser alla hans fel, anar dem med hatets
skarpblick, ser alla hans svagheter och kan icke
öfvervinna min antipati mot honom, min broder,
som liksom jag själf bär den gudomliga gnistan
inom sig.
Hvad betyda sådana känslor? Under mitt
långa lif har jag mer än en gång erfarit dem.
Men de båda, mot hvilka jag starkast erfarit denna
antipati, ha varit Ludvig XVIII med hans stora
mage, krokiga näsa, vidriga hvita händer, med
hans själfkärhet, fräckhet och slapphet — seså, nu
börjar jag genast okväda honom — och så denna
Nikanor Ivanof, som i går pinade mig i två
timmars tid. Allt hos honom, från ljudet af hans
röst till hans hår och naglar, väckte min afsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
