Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig än en gång i pannan Tullus hugga.
Hvad, är du lam? Du uteblir kanhända?
Nej, Cajus Marcius; på ena kryckan
Jag stöder mig och hugger med den andra,
Förr’n sådant jag försummar.
Äkta adel!
Till Capitolium oss följ, der vänta
En hop af våra vänner.
Gå förut,
Cominius dernäst, och sedan vi:
Er tillhör främsta platsen.
Ädle Lartius!
(till borgarne). Fort, hem med er! se så:
Nej, låt dem följa.
Hos Volscerna fins korn; gå dit, ni råttor,
Och gnag på logen. – Värda upprorssällskap,
Ert mod i blomma står; kom med, kom med!
Fins någon menniska så stolt som han?
Det fins ej maken.
Då vi till folktribuner blefvo valda, –
Såg ni hans läpp, hans öga?
Och hans hån.
Uppretad kan han håna gudarna.
Och till och med den kyska månen gäcka.
Må kriget sluka’n; han är alltför stolt,
Med all sin tapperhet.
Ett sådant lynne,
Af medgång kittladt, trampar med förakt
På sjelfva middagsskuggan; men jag undrar,
Hur han kan smälta det att tjena under
Cominius.
Jo ryktet, som han älskar
Och står så väl hos, kan ej bättre hägnas
Och mer förökas än uppå en plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
