Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Härskri. Ny strid emellan Volscer och Romare. Volscerna fly in i staden. Marcius förföljer dem till stadsporten).
Nu porten öppen är. Gå tappert på!
För oss, som dem förfölja, är den öppnad,
Men ej för dem, som fly. Kom, gör som jag!
En sådan våghals! Jag har icke lust.
Ej heller jag.
Nej se, nu är han instängd!
Nu lär han få på pelsen.
Säg, hvart har Cajus Marcius tagit vägen?
Han utan tvifvel stupat har, min herre.
I hälarna de flyende han följde
I staden in; då stängde de i hast
Dess portar till: nu står han ensam der.
Och trotsar hela staden.
Ädle vän,
Som känslig sjelf i styrka öfverträffar
Ditt känslolösa svärd och ståndar fast,
Då det sig kröker. – Du förlorad är. –
En hel rubin af samma vigt som du
Så dyrbar vore ej. Du var en krigsman
I Catos anda,[1] icke blott förfärlig
I hugg och slag, men vid din grymma blick
Och thordöns-lika stämmas dundrande
Skalf fienden, som låge hela verlden
I feberskakning.
Se!
O, Marcius! –
Vi rädda honom, eller dö med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
