Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Coriolanus. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA AKTEN. FÖRSTA SCENEN.
(Menenius, Sicinius och Brutus uppträda).
Men. Auguren har sagt mig, att vi skola få höra nytt
i qväll.
Brut. Godt eller ondt?
Men. Något som icke öfverensstämmer med folkets önskningar,
ty de hålla icke af Marcius.
Sic. Sjelfva de vilda djuren lära af naturen att känna
sina vänner.
Men. Säg mig då, hvem vargen älskar.
Sic. Lammet.
Men. Ja, för att sluka det, likasom de hungriga plebejerna
skulle vilja göra med den ädle Marcius.
Brut. Han är visst ett lam, han, som brummar som
en björn!
Men. Nej, han är en björn, som lefver som ett lam. –
Ni är gamla karlar båda två, svara mig nu på en sak.
Båda Trib. Godt, herre.
Men. Säg mig ett fel, som Marcius är fattig på, och
som ni båda icke hafva öfverflöd på.
Brut. Han är icke fattig på något enda fel, han har
dem allesamman.
Sic. Framför allt är han högfärdig.
Brut. Och öfverträffar alla andra menniskor i skrytsamhet.
Men. Det låter underligt, det. Vet ni sjelfva, hur ni
är ansedda här i staden, nemligen af oss, det förnämare folket?
Vet ni det?
Båda. Nå, hur är vi ansedda?
Men. Jo, efter ni nu talar om högfärd, – ni blir väl
icke onda på mig?
Båda. Vidare, vidare!
Men. Det ligger icke heller stor makt deruppå, ty ett
aldrig så litet tillfället-gör-tjufven skulle stjäla ifrån er en
mäkta hop tålamod. Ge fria tyglar åt ert lynne och förarga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/a/0096.html
