Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
er så mycket ni behagar, i fall sådant roar er. Ni
klandrar Marcius, för det han är högfärdig?
Brut. Det är fler än vi, som gör det.
Men. Det vet jag nog; ensamma förmår ni icke stort.
Ert hjelparesällskap är mångfaldigt, annars skulle edra företag
ta sig rasande enfaldigt ut; edra förmögenheter äro allt
för barnsliga för att kunna uträtta mycket på egen hand.
Ni talade om högfärd. Ack, om ni bara kunde titta litet
i den påsen,[1] som hänger på er egen rygg, och riktigt taga
i betraktande ert eget värda inre! Ack, om ni bara kunde
det!
Brut. Hvad skulle vi då få se, månntro?
Men. Jo, ni skulle få se ett par så ovärdiga, högfärdiga,
våldsamma, envisa öfverhetspersoner – alias narrar –
som det nånsin fins i Rom.
Sic. Menenius, ni är också känd i orten.
Men. Ja, jag är känd som en lustig patricier och som
en man, den der älskar en bägare hetsigt vin utan att späda
ut det med en droppa Tibervatten. Man säger, att jag har
den lilla svagheten att gynna den, som först åklagar, att
jag är häftig och eldfängd för minsta strunt, och att jag
sällskapar mer med nattens bakända än med morgonens
framhufvud. Hvad jag tänker, det säger jag, och utandas
min galla i ord. Möter jag två sådana statsmän som ni
– Lycurgusar kan jag just icke kalla er – och den dryck
ni ger mig smakar min gom illa, så grinar jag åt den.
Jag kan icke säga, att edra välvisheter ha föredragit saken
väl, om jag ser åsneöronen sitta på större delen af edra
ord, och om jag också måste hafva fördrag med dem, som
påstå, att ni är hedervärda och allvarsamma män, så är
det likväl en stor lögn att säga, att ni har hyggliga fysionomier.
Om ni ser detta på kartan öfver min mikrokosmos,[2]
månne det deraf följer, att jag är känd i orten? Hvad
ondt kan ni, mina stockblinda, högtupplysta herrar, klämma
ut ur denna omständighet för att kunna säga, att också
jag är känd i orten?
Brut. Nå, nå! Vi känner er nog, vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
