Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nyss vår höfding var i lyckligt krig,
Förtälja oss om några bragder gjorda
Af Cajus Marcius Coriolanus,
Den här vi ärna både tack och heder,
Som han förtjent.
Cominius, tala ni!
För längdens skull ni lemne intet osagdt.
Vi heldre tro, att staten saknar medel
Att honom löna, än att vi ej skulle
Så långt som möjligt sträcka tacksamheten.
Tribuner, lånen oss ett villigt öra
Och gunstigt förord hos det lägre folket
För hvad som här beramas.
Mer än gerna
Med er vi äro ense; våra hjertan
Med nöje hedra och befordra honom,
Som är sessionens föremål.
Och mest
Och villigast, ifall han ville sätta
Ett högre pris på folket, än han hittills
Behagat göra.
Sådant hör ej hit.
Ni borde heldre tigit. Var så god
Och hör Cominius.
Af hjertat gerna!
Dock var min varning bättre på sitt ställe
Än er nedtystning.
Han ju älskar folket;
Men ej dess sängkamrat han just bör vara. –
Ädle Coininius, tala! (Coriolanus stiger upp och vill gå). Nej, sitt qvar.
Sitt qvar! Ej bör Coriolanus blygas
Att höra, hvad han gjort.
Förlåten, fäder!
Jag heldre ser, att mina sår sig öppna,
Än hör, hur jag dem fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
