Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vann i sjutton drabbningars tumult
Från hvarje svärd dess krans. Hans sista bragd
Uti och utanför Corioli
Kan ej beskrifvas. Flyende han hejdar;
Pultroner tvang han med sitt föredöme
Att le åt faran. Liksom vassen dyker
För skepp, som seglar fram, så veko menskor
Och föllo för hans stäf. En dödens stämpel
Hans klinga var, den bet hvarhelst den sattes.
Från topp till tå han var ett blodigt redskap,
Hvars minsta knäpp gaf takten åt ett dödsskri.
Han trängde ensam genom stadens dödsport,
Den han med skonlös ofärd målade,
Slapp ut igen och slog, förstärkt i hast,
Corioli liksom en olycksstjerna.
Nu allt är hans. Då krigets brak ånyo
Hans vakna sinnen nådde, flux fördubbladt
Hans mod de trötta lemmar qvickar opp.
Till strids han rusar; rykande af blod,
Han banar öfver menskolif sin väg,
Som vore honom allt till spillo gifvet.
Och förr’n vi ropte: "stad och fält är vårt,"
Han tog sig ej en stund att pusta ut.
Du ädle man!
Han är i högsta måtto
Den heder värd, som vi åt honom ämna.
Krigsbytet afslog han; som stoft och sopor
Han såg de största dyrbarheter an.
Han mindre fordrade, än nidskhet sjelf
Beviljat hade. Sina bragders lön
Han såg i bragden sjelf; med sysselsättning
Han var tillfreds och kräfde icke mer.
En äkta adel. Kalla honom hit.
För hit Coriolanus.
Här han kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
