Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brut.
Gud gifve, att han blir er kärlek värd!
Ja, amen!
Men efter mina ringa tankar dref han
Med folket gäck, då han om röster bad.
Ja visst, han gäckade oss midt i synen.
Åh nej, det är så hans fason att tala.
Du är den ende bland oss all här,
Som påstår, att han ej har gäckat oss.
Han borde visat sina dokumenter,
De ärr han fått i strid för fosterlandet.
Det gjorde han väl ock?
Nej, ingen såg dem.
Han hade ärr att visa oss i enrum,
Så sad’ han, svängde så på hatten hånligt
Och sad’: "Jag vill bli konsul, gammal plägsed
Lär fordra, att jag ber om edra röster,
Tag hit dem." – Då vi gifvit honom dem,
Så hette det: "Stor tack för edra röster.
O, ljufva röster! Då jag nu dem fått,
Så kan ni gå er väg. – Var det ej hån?
Det var ju dumt af er att icke se det
Och barnsligt svagt att, om ni sådant sett,
Åt honom skänka edra röster bort.
Ni kunde ju ha svarat honom så,
Som vi er lärt. Då utan makt han var
Och blott en ringa tjenare åt staten,
Han var er ovän, talade beständigt
Mot alla edra fri- och rättigheter
Som medborgsmän; och då han nu har stigit
Till rang och ära och regeringsmakt,
Om framgent han i hat framhärda skulle
Mot folket, kunde edra egna röster
Er bli förbannelse. Ni skulle sagt,
Att, som hans dåd ej mindre lön förtjente
Än konsulat, så borde också han
Med ädel hug belöna edra röster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
